Tänka om

Jag är inte vad man skulle kalla en suput. Visst kan jag dricka en del och visst händer det att jag blir påverkad någon gång men i regel blir jag som mest lite salongsberusad och sedan dricker jag ett par glas vatten och väntar lite innan jag dricker mer alkohol. Jag har alltid föredragit att vara så. Att tappa kontrollen är inget jag strävar efter och jag har ett ganska bra förhållande med mitt minne och ser gärna att det förblir så. 

I våras hade jag en vända då jag blev redigt full. Inte direkt, men efter rätt många timmar. Jag minns knappt hur jag kom hem. Turligt nog var det nära hem, i vänners sällskap och med Vikingen som vakade över mig. Gissa om jag var glad över att jag aldrig blir dålig dagen efter! För jag hade förtjänat det, i det skick jag var när jag rumlade hem framåt morgonkvisten. Jag var inte dålig, men jag var allt lite ställd. Nog hade jag druckit, men jag hade ändå tagit det lugnt och druckit mycket vatten också. Den gången avfärdade jag det med att det var en väldigt lång kväll som inte slutade förrän framåt morgontimmarna och att det säkert var de många timmarnas konsumtion som orsakat överslaget. 

På senhösten hade jag en vända till. Inte alls lika illa som den i våras men ändå så där så att jag funderade över hur jag kunnat bli så dragen på vad jag ansåg ändå var en rätt liten mängd. Då nöjde jag mig med att förklara det med att jag jobbat väldigt mycket, sovit dåligt, stressat massor och kände mig allmänt sliten. Och det är klart att det kan ha spelat in. Men nu, efter att jag i februari återigen haft en vända där jag blivit mer påverkad än jag tycker att jag borde ha blivit, måste jag nog tänka om. 

Jag måste nog helt enkelt börja om från scratch. Lära mig vad jag klarar och inte klarar numera. Att tappa över 30 kg för nog skillnad i vad jag klarar av att hantera utan att bli mer berusad än jag själv är bekväm med. Jag är ju nästan en nätt liten varelse nu och rimligen borde jag inte kunna klara de mängder jag kunde då jag var en redig tjockismocka lika bra. Om någon månad eller två klarar jag nog av ännu mindre. Alltså får jag ta det jäkligt lugnt framöver och lära om. Känna efter vart gränserna går och vilka tecken som finns när jag når dem. Det är en gräns jag väldigt gärna vill känna till. Det är en vetskap jag skulle må bra av. Jag lär ge fan i tequilan ett tag framöver.