Det finns sådana otroliga människor här i vår värld och dessa två är definitivt några av dem.
Jag har inte någon utskriven Bucket List, ni vet en sådan där lista med saker man vill göra innan man kolar vippen (kick the bucket på engelska, därav namnet) men jag har nog ändå en sådan i bakhuvudet någonstans. I alla fall så har jag en lång rad saker jag vill se innan jag inte längre har förmågan att göra det. Det handlar mest om natur av olika slag som lockat mitt sinne genom bilder och vad jag läst och/eller hört om dem, men även sådana saker som har ett (för mig) intressant namn eller lockar min fantasi av annan anledning.
Vy över Polop, som vi åkte igenom för att komma till Algar.
En av dessa saker har länge varit de otroligt vackra vattenfallen som finns i Algar. Staden de ligger intill heter Callosa d´en Sarria och därifrån är det lätt att ta sig till själva Algar och de fantastiska fall det ståtar med. Jag var lite orolig över att området blivit exploaterat under senare år då man byggt en restaurang precis intill fallen men mitt besök där i förra veckan (äntligen!!) visade att så inte var fallet. Jo, självklart är det kommersialiserat och man har tillgång till restauranger, barer, pool, campingområde, dinosaurieland och sådant man behöver när man har ett område som lockar mycket turister men de har varit klyftiga nog att bara förbättra framkomligheten inne vid själva floden och fallen med små broar och ordentliga gångvägar. Resten finns utanför området.
Några av de mindre fallen som syns utifrån området.
De har även varit klyftiga nog att förbjuda medtagna luncher och picknickar samt andra drycker än vatten. Det där med dryckerna är jag förresten inte helt säker på men jag har för mig att jag läste det på en skylt. Hur som helst, att förbjuda sådant är inte bara smart med tanke på hur hungrig och törstig man blir av att klättra omkring bland fallen och bada i bassängerna nedanför dem och man har restauranger man gärna ser att turisterna handlar i, utan även för att det förhindrar all nedskräpning av folk som inte har någon vidare respekt för naturen eller förstår vad papperskorgar är till för. Då är det i mitt tycke bättre att folk får antingen äta på någon av de dyra restaurangerna, grilla uppe på campingområdet, slinka in på ett matställe på vägen därifrån eller äta hemma.
Kristallklart vatten överallt. Det var galet hur tydligt man såg allt under vatten.
De två högre fallen. Strömmen nedanför var otroligt stark, jag vet detta eftersom jag simmade in under vattenfallet till vänster.
Här står jag och balanserar på en sten precis nedanför fallen.
Eftersom vi har underbara vänner som valde att visa oss Algar och Guadalest (som det kommer ett eget inlägg om senare) lyckades vi komma fram innan rushen. Det är som sagt ett väldigt populärt turistmål och det går dagligen bussturer dit från omkringliggande orter. Vi hann dock dit innan det fylldes med folk, vilket jag var oerhört tacksam över. Missförstå mig rätt, området och fallen är makalösa oavsett ansamling av människor eller inte, men det var en mäktig känsla att stå där nedanför fallen och sedan följa dem uppströms utan att sikten skymdes av andra människor.
Fri sikt är en ovanlig företeelse här och bara en halvtimme senare kryllade det av folk. Armen som skymtas är min väninnas.
Galna vyer. Naturen är oslagbar!
Det blev ganska djupt framme vid fallet. Jag stod under fallet till vänster. Det var som att få en väldigt hårdhänt massage.
Ni vet hur det är när man kommer någonstans och första anblicken bekräftar att ni inte kommer att bli besvikna? Jo, så var det för mig också. Jag lutade mig över relingen intill restaurangen de byggt så nära de lägre fallen att jag trodde att vi kommit fram. Ordentligt, alltså. Jag oooaaade, aaaahhhhhade och njöt av anblicken av forsarna som omgärdades av klippor, buskar och blommor och kände mig så himla nöjd med dagen redan. Fallen var vackra, liksom. Och titta där till vänster, där fanns ett högre fall! Wow! Inte förstod jag att det var småpotatis mot vad som komma skall….
De är väl värda att visas igen. Vilket makalöst område!
Nå, tji fick jag. På ett bra sätt, alltså. Det jag såg från restaurangen var ingenting alls egentligen. Jo, det var som en vacker uppfart, väl värd att se och med löfte om kommande ting. Men det var faktiskt ingenting annat än just det, en otroligt vacker inledning på något spektakulärt. Jag tror att makalöst, spektakulärt, otroligt, andlöst vackert är de ord jag använde mest under hela den här dagen. Till slut kändes de nästan tomma, som om de inte ens var i närheten av att beskriva det ögonen insöp. Det var sannerligen en minnesvärd upplevelse, en som jag gärna gör om någon gång i framtiden.
Snart nog var det fullt med människor som också ville njuta av källvattnet.
Precis innanför den lilla kuren där man betalar inträdet, 4€ per vuxen som går till underhållet av området, kom den första överraskningen. I en liten alkov fanns två höga fall vars vatten rann ner till de mindre forsar vi sett innan vi gick in på området. Eftersom våra vänner varit där många gånger tidigare och visste hur mycket jag tycker om att fota visade de mig små alkover och lite avsides ställen där utsikten var väl värd att fota. Jag har så otroligt många bilder därifrån och ingen kan vara gladare än jag. Herregud, vilket ställe!
Det krävdes en hel del styrka att hålla sig kvar här.
Jag önskar att bilden kunde göra stället rättvisa, vattnet var turkost och man såg botten.
För att göra saker ännu bättre så är det ett helt sanslöst skönt ställe att svalka sig på under en varm (tänk värmebölja i Spanien!) dag då man klättrat i trappor och gått lite i terräng. Nedanför de flesta fallen och forsarna finns mer eller mindre små bassänger i vilka man kan bada. Vattnet är kallt, källvatten från bergen som det är, och att kliva i är att kliva i Mälaren en varm vårdag eller en kall sommardag. I alla fall när vi var där. Eftersom vattenbeståndet inte var så högt som det brukar vara när vi gjorde vårt besök kan det vara så att vattnet vanligtvis är så där kallt som en engelsman som var där i onsdags gjorde gällande genom att pipa, gnälla, ljudligt dra efter andan, gnälla lite till, prata i falsett, pipa igen, återgå till falsetten och så vidare. I en kvart. Det var nog det mjäkigaste jag varit med om. Tyvärr lyckades jag inte hålla masken ordentligt heller så han såg lite snopen ut när jag först skrattade åt honom och därefter valde att dyka ner och svalka huvudet också. Flera gånger. Länge. Han klev upp strax efter det. Hans förlust, det var nämligen oerhört skönt!
Kallt, men så himla skönt. Vikingen gillade det inte lika mycket som jag och valde att kliva upp och lösa av vår väninna som vaktade kläderna efter bara en liten stund.
Vikingen poserar med sin bästa sida mot kameran, precis som vanligt. *haha*
Tro´t eller ej, jag stod också framför kameralinsen. Ovanligt, jag vet…
Jag rekommenderar verkligen ett besök vid vattenfallen i Algar om ni åker till området runt Alicante eller Benidorm. Det tar ungefär två timmar att åka dit från Torrevieja, så kanske en timme från Alicante och bara en kvart eller så från Benidorm. Ta med badkläder och pengar till inträde och eventuell mat och kanske en souvenir eller två. Jag åkte därifrån med fyra. Allt med ödlor på, förstås. *haha* De två Spanienmuggarna med Gaudi-ödlor, Gaudi-ödlekapsylöppnaren och den lilla svarta metallödlan med stenar på ryggen är därifrån. Den tredje Gaudiödlemuggen med grön insida köpte jag i Guadalest. Man kan även välja att bada i poolen om ligger precis nedanför fallen istället, men då kostar även det. Jag tror att det kostade 3€ men kan ha fel då vi inte nyttjade den servicen och inte brydde oss särdeles mycket om vad det kostade.
Poolområdet vid baren utanför området. Kolla utsikten!
Vattenfallen i Algar – check! √
