Renjakt

Jag vet inte om mitt beslut att gå upp på Långfjället på höger sida sett om man står med ryggen mot hotellets entré var en bra idé eller inte, men det var i alla fall det jag gjorde. Målet var att se renar och då jag sett mycket spillning där när vi var ute med hunden igår kändes det logiskt att de skulle kunna hålla till åt det hållet. Dessutom är det bra mycket naturskönare att gå upp där än att kajka upp för skidbacken. Jag försökte övertyga mig själv om att det även var mindre brant, men det var mest önsketänkand. Jag tackar därför min lyckliga stjärna för att det bara är några hundra meter upp till själva trädgränsen. Om ens det, förresten. Från den nivån där hotellet står är det bokstavligen en skidbacke upp till där kalfjället börjar.

Väl uppe på fjället gick jag några hundra meter och fick sedan andan i halsen då jag upptäckte en hjord renar… borta vid skidbacken. Men vad fan?!? Det kändes som höjden av orättvisa. Jag funderade på att gå dit längst Östra Barfredens fot med förhoppning om att det inte skulle vara så sankt där, men beslöt att ge upp den tanken då jag såg att renarna glatt skuttade iväg åt andra hållet. Finns inte en chans att jag skulle kunna hinna ikapp en ren, speciellt inte när den skuttar fram där jag skulle snubbla fram. Det är något av det jag inte tänkt på innan jag kom hit. Kalfjället är ju uppbyggt av en satans massa sten som inlandsisen krossat och sedan lämnat huller om buller. Det är ett gissel när man ska ta sig fram på vandringslederna eftersom man tvingas ta två-tre småsteg istället för ett långt kliv för att inte bryta benet eller nåt och en välsignelse där det är sankt och man vet att man skulle ha sjunkit ner till ankeln om inte stenen funnits där. Jag antar att det helt enkelt är en del av upplevelsen…

Nå, istället för att skynda fram längst toppens södra fot bestämde jag mig för att promenera runt hela toppen. Solen sken och jag mindes från förra gången hur otroligt vackert det var när det lyste på Storvätteshågna och dalen intill. Det var precis lika vackert som jag mindes det. Toppen, dalen och de toppar i Härjedalen (och kanske till och med Jämtland) som syntes på avstånd badade i sol, humlorna surrade högt i ljungen, vinden lekte med mitt hår (läs; höll på att blåsa omkull mig) och jag bröt inte benet idag. Och jag gick. Och gick. Och gick. 

Egentligen är det bara en sex + kilometerstur, men det känns som mycket längre då man tar så många steg. I alla fall gör jag det. Andra såg också ut att göra det. Inte för att jag såg till så mång andra, men mot slutet av min fyratimmarstur var det en man som var ute med hunden och sedan ett par som såg ut som om de färgmatchat varandra medvetet. Såg… pretentiöst… ut där i den vackra och karga naturen. De tyckte å sin sida troligen att jag såg liksom ’underklädd’ ut där jag kom i gympadojjor, baggy jeans, linne, kofta samt en kamera. Och det var jag ju. Hade jag tänkt till hade jag i alla fall tagit med mig matsäcken och jag lovar att den smakade fantastiskt när jag kom tillbaka till stugan. Mums!

Renarna då? Jo, jag gick som sagt runt Östra Barfreden. Hela vägen runt. Gissa vart dessa förban… söta djur valt att uppehålla sig? Jupp. Precis där jag sett dem tidigare. De hade förflyttat sig hela tre hundra meter eller liknande och lite högra upp än sedan jag såg dem skutta fram, inte mer. Jag stannade till, smög lite närmare, stannade till, smög lite närmare och så fotade jag så mycket jag kunde utan att skrämma eller störa dem. Gissa om jag blev glad över att hitta dem? Strunt samma att det kändes rätt nesligt att ha varit så nära och sedan gjort ’fel’ val, men jag är ändå glad över att jag tog den där promenaden in på Långfjället.

På vägen ner för skidbacken – den som är några hundra meter till vänster då man kliver ut ur hotellet – kryllade det av renar. Eller ja. Jag såg två då jag kom dit, såg ytterligare två då jag kommit en tredjedels väg ner, satte mig på en sten och väntade och såg ytterligare två (alla dessa var kor med sina kalvar) och när jag tröttnat på att sitta där sprang jag bokstavligen in i en rentjur med sitt harem. Så ja. Jag har äntligen sett renar! 😀