Vardagspessimism

Publicerat: 29 maj, 2018 i Uncategorized

sol blink

Maj månad 2018 måste ju vara den varmaste vårmånaden i mannaminne eller till och med längre tillbaka. Det har varit en sagolik sommarmånad redan nu på senvåren och människor runt omkring mig och, till synes, överallt i hela landet har jublat, skrattat, njutit och mått bra över hur makalöst skönt det varit. Den där tunga, tråkiga vinterattityden försvann i och för sig redan i april, men det är ändå nu i maj som folk har klivit ut ur stugorna och återvänt till att leva!

Jag är fortfarande lite ambivalent gällande värmen. Den är svår. På riktigt, jag svettas så att det lackar redan vid 17 grader och tycker generellt att 22 grader är mer än tillräckligt för att ha en varm sommar. Allt över det är hyfsat jobbigt, faktiskt. I det mesta, vill säga. Mina leder älskar  nämligen detta, de förrädarna. Där resten av kroppen söker svalka och lisa för värmen vill de inget annat än att vara i värmen och suga in den i kapslarna som förenar lederna. Det är som silikon blandat med såpa. Det blir ett sådant satans glid i lederna att de till och med glömmer att göra ont. Vilket är bra. Synd bara att det är en sådan svår kombination. 

Något jag finner mycket intressant i denna härliga vårmånad som troligen kommer att konkurrera ut många tidigare sommarmånader gällande medeltemperatur är hur svårt vi, vi som deltagare av den stora massan, har att leva i nuet. Jag kan på rak arm nämna åtta personer som uttryckt att det är otroligt härligt med denna värme och oj! så skönt livet är…. men…. och sedan kommer den där domedagsprofetian om att sommaren troligen är förstörd nu och att det säkert kommer att regna och vara kallt nu när vi haft det så fint i maj. För inte kan vi få både en fin senvår och en fin sommar, det vore ju som ett smärre mirakel och mirakel händer som bekant inte särskilt ofta. 

Jag har ingen aning om hur vädret blir framöver. Jag kollar oerhört sällan några prognoser. De få gånger jag gör det beror det på att jag ska göra något särskilt en specifik dag och behöver veta lite vad jag ska ha på mig. I övrigt klär jag mig utifrån hur det ser ut utanför fönstret när jag kliver upp på morgonen eller just när jag ska iväg. Jag misstror dessutom prognoser rätt mycket. De är ju mer eller mindre kvalificerade gissningar och vi är ganska vana vid att det inte blir som meteorologerna sagt. Livet är ganska skönt på det här viset, när man helt enkelt tar det som det kommer. 

Men när man tar det som det kommer och mest ser prognoser på löpsedlar – på tal om det, vilka intressanta begrepp det finns för väder egentligen! Ryssvinter, brittsommar, polsk värme och allt vad de hittat på… – blir det nästan fascinerande att höra andra som är mer intresserade av att följa dessa gissningar prata om dem. Det undras och spekuleras, det upprepas prognoser och det läses olika prognoser från olika källor och jämförs och det dubbelkollas och beslutas om att kolla igen nästa morgon. Det är som om det bor en kronisk vardagspessimism i vädret och att vi är experter på att hitta den. Är det fint den här dagen eller veckan kan vi ge oss på att det kommer att vara riktigt ruggigt i nästa veckan. Vänta bara så får ni se!

Jag förstår faktiskt inte det här. Jo, självklart fattar jag att vi har väldigt skiftande väder och som ett nordiskt land kan vi utgå från att vi ibland har riktigt kalla somrar. Inte alla. Inte ens hälften. Men när det varit en kall sommar pratas det om den länge. Väldigt länge. Den används som riktlinje för de kommande somrarna, ända tills det kommer en till kall sommar, då klumpas de ihop och man minns minsann att det var samma temperatur på midsommar som på julafton (eftersom det var en ovanligt varm vinter det året, något som det däremot väldigt sällan reflekteras över) och att det regnade… som vanligt… Somrarna mellan dessa kalla somrar glöms liksom av. De blir mindre viktiga än de där kalla månaderna för tre år sen. Värmen blir inte kvar i minnet lika bra som kylan. 

Tja. Sverige har omväxlande väder. Vi är ett av världens mest nordliga länder. Både värme och kyla är i skiftande nivåer en stor faktor i vår del av världen. Att vår natur är så trolskt och magiskt vacker beror till viss del på dessa faktorer. På årstiderna. Vi kommer med all sannolikhet att få uppleva riktigt varma somrar och svinkalla vintrar framöver också. Där i mellan kommer det att regna friskt, kallt, ruggigt och överjävligt, precis som vanligt. Men nu, just nu, tycker jag att alla som gillar värme och sol ska slappna av och sluta oroa er för hur sommaren kommer att bli. Det blir som det blir utan att ni tar ut något i förskott och att slappna av och bara njuta är rätt skönt. Prova, så får ni se. 🙂 

Annonser
kommentarer
  1. Ametrin skriver:

    Vi är dåliga på att verkligen vara i det som är och är hela tiden i förväg. Lika konstigt som när man vill ha höst redan i augusti eller vinter i oktober och vår i februari. Här och nu är det riktigt bra 🙂

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, här och nu måste vara bland det svåraste som finns, trots att det kan vara otroligt skönt att inte fundera på det som varit eller det som kommer.

  2. livsglimtar skriver:

    Här sitter jag inne i det svalaste som finns när det är väder ute, nerdragna persienner och tvärdrag i nattens svalka som stannar kvar rätt bra i min lägenhet. Ja, jag är som du, mår bäst vid lägre temperaturer, klarar inte av höga temperaturer och svär som en borstbindare när värmen pumpar på uppåt 30 grader. Även jag har i flera år raljerat över medias fåniga tilltag med att döpa värmen till andra länder namn och på vintern kommer polenkylan eller rysskylan och tar oss. Varken kyla eller värme skrevs det om på det viset när jag växte upp. Väder var väder punkt slut.
    Förra årets vår och sommar var perfekt vädermässigt för mig, svalt rent av kallt och regn. Jag har några bakåtsträvande 🙂 tantvänner som hurrar när det blir svalt väder, så ensam är jag inte.

    Kram påre!

    • ~Sol~ skriver:

      Jag minns inte heller att vädret fick sådant utrymme i nyheter och media under min uppväxt. Jag tänker att vi är mer benägan att ”skylla på” eller ”besväras av” vädret mer nu när vi är bekvämare (man tar bilen överallt, har funktionskläder och kläder som passar specifika ändamål, väldigt isolerade byggnader etc) och mindre utsatta för väder och vind än man var tidigare när man helt enkelt var tvungen att räkna med det i sin vardag men man inte kände ett behov av att göra detta naturliga fenomen till det centrala i tillvaron?

      Vi får se vad som komma skall, men tills dess tänker jag svettas arselet av mig medan lederna jublar utan att fundera på hur vädret blir nästa månad. 😂
      Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s