Något att se fram emot

Publicerat: 25 februari, 2018 i Uncategorized

20170609_121644

 

Som de flesta som läser hos mig vet så har jag och Vikingen haft förmånen att kunna åka till Spanien två gånger om året sedan 2013. Detta beror till största delen på att Vikingens pappa och hans fru har hus där nere och att de är så otroligt snälla att de låter oss använda det men även på att vi fått ordning på främst min ekonomi som varit ganska kass sedan innan vi träffades och att han efter ett års arbetslöshet och ett års utbildning fått jobb. Vi är otroligt tacksamma för allt detta och förstår att uppskatta det. Samtidigt jobbar vi hårt för att kunna njuta ordentligt av semestrarna och inte behöva oroa oss ifall vi vill göra något lite dyrare någon dag under dem. 

Under några år nu har jag samtidigt sparat pengar för att kunna göra en längre resa. Innan jag gjorde några bestämda planer och beslutade när resan skulle bli av bjöd jag in Vikingen att följa med. Han tackade dock nej. Inte bara en gång utan hela åtta gånger. Första gången jag frågade angav han att resan är för lång och att han inte klarar av att sitta på ett flyg under en sådan lång tid som det tar som anledning till att tacka nej. Den anledningen fanns sedan naturligtvis kvar de andra sju gångerna jag frågade. 

SAM_7039

Varför frågade jag då sju gånger? Av flera anledningar, där huvudanledningarna var att jag skulle vilja att han följer med och att jag vill att hans val verkligen ska vara genomtänkt. Tjatigt, tänker ni? Nej, tycker jag inte. Inte när jag känner Vikingen och vet att han oftast inte kommer ihåg att jag sagt något förrän jag sagt det minst tre gånger. På det här viset var han tvungen att tänka efter många gånger och anledningarna till att inte följa med ökade allt eftersom jag frågade. Ont i knäna, reservationer över att bo hos människor han inte känner under en längre tid, de bor ute på landet utanför ett litet samhälle som han inte vet något om, vad ska vi göra medan de jobbar?, han har inte lika många semesterdagar som jag och vill inte tvinga mig att korta ner min efterlängtade semester och så vidare. 

Han hade alltså både hört mig och tänkt igenom sitt svar. Därför bestämde jag med min vän att jag skulle komma antingen en månad i slutet av 2018 eller 2019 och vara där över jul och nyår. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när Vikingen blev indignerad och proklamerade att jag ”verkligen inte vill att hans ska följa med eftersom jag bestämt att vara borta över annandagen” men sedan skakade jag bara på huvudet och fortsatte att lägga undan pengar för att kunna ta mig iväg. 

SAM_6023

Vi bestämde samtidigt att min resa inte ska påverka våra resor till Spanien. Därför har vi som vanligt lagt undan pengar till det och båda resorna är sedan en tid tillbaka. Vi valde att åka som vanligt i början av juni, elva dagar av fantastiskt solsken. Lagom fantastiskt solsken, vill säga. Vädret i Orihuela Costa i juni är som svensk högsommar men med varmare vatten. *haha* Jag svettas som en trasig brandpost ändå, men det spelar ingen roll. Det blir lite svalare på kvällen. Någon gång närmare midnatt, i alla fall. Om jag har tur. Hur som helst så njuter jag av att vara där, att inte ha några måsten, att mina leder inte gör i närheten lika ont som de gjort här hemma, att träffa våra vänner, äta och dricka gott, se nya saker och ställen och av att vara tillsammans med Vikingen, bara han och jag. Det är sällan vi får en möjlighet till det. 

Nästa resa blir lite tidigare än vanligt och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte oroar mig lite över det. Tidigare har vi åkt i slutet av september eller i början av oktober och då har vädret passat mig ypperligt. Nu åker vi istället i slutet av augusti och om vädret blir som tidigare år blir det stekhett. Anledningarna till att vi åker då är flera men den största är att jag inte vill ha tre resor allt för tätt eftersom jag märkt att själva flygresorna känns i lederna och jag dessutom vill dela upp det jämnt under året. Haha, det låter pretentiöst. Att dela upp mina resor jämnt över året. Som om jag är värsta globetrottern. Det är jag knappast, men i år ska jag faktiskt åka på tre resor. Yay! Jag får oroa mig mindre för vädret. Alla kommer att svettas, så jag blir i gott sällskap. Om inte annat så får jag väl bo i havet och poolen och sedan hålla mig till områden där det finns bra fläktar eller ac. 

Min tredje resa är också bokad. Jag trodde att det skulle kännas mer verkligt när jag väl hade bokat den men faktum är att jag fortfarande har lite svårt att förstå att jag kommer att tillbringa fem hela veckor i Australien. Minst fem dagar av de veckorna kommer jag att vara I Sydney. Jag hade inte planerat in fem dagar där men när min kära Honeys berättade att hon tänker komma och tillbringa varje dag jag är där med mig så bestämde jag mig för att lägga till en dag. Det ska bli så himla roligt att se staden ihop med henne och utöver det ska jag dra med henne upp i bergen för att bocka av en av mina Bucket List poster. Hon har aldrig varit dit jag ämnar ta med henne och således får vi en ny erfarenhet ihop. Yay!

the three sisters

Resten av tiden i Australien tänker jag mest bara vara. På det där viset jag bara är, menar jag. Utforska, undersöka, titta, fundera, fråga, vända, vrida, läsa, fråga igen, undra vidare, titta, titta, titta och haffa första bästa för att fråga. Åka på utflykter, cykla iväg för att se något, göra saker med mina vänner, fota, fota, fota, fota och allt vad jag brukar göra. Minst en av dagarna ska tillbringas på havet. Så är det bara. Jag vill djuphavsfiska när jag ändå är där, alldeles intill djuphavsklyftan. Jag älskar att fiska, men har inte gjort det på alldeles för länge. Många, många år till och med. Jag saknar det. Och nu när jag har möjlighet att åka ut på havet och fiska de (för mig) exotiska arter som finns där vill jag inte missa det. 

Jag har ju varit i Australien en gång tidigare, även den gången åkte jag för att hälsa på mina kära vänner. Den gången kändes det som om huvudet spann av allt det nya jag såg och kände. Den här gången är min vistelse där två gånger så lång, vilket känns helt underbart. Nu hinner kanske hela jag med när det gäller upplevelserna jag kommer att ha. *haha* Bara att ha fem dagar i Sydney (eller ja, jag kommer dit tidigt på morgonen första dagen så jag hoppas att jag lyckats sova på planet, annars blir det en jobbig första dag) gör att jag är lite stjärnögd över att ha möjlighet att se mer i staden än jag hunnit annars. Nu har jag visserligen kollat på kartan och insett att det jag vill se ligger intill varandra på en ganska liten yta, men nu hinner vi ta en fika eller ett glas vin medan vi går i mellan de olika sevärdheterna. Det gamla observatoriet, utsiktsplatsen uppe på en av pylonerna på Harbour Bridge, Operahuset förstås, det äldsta kvarvarande huset i Sydney, Mrs Macquarie´s chair, Botaniska trädgården, Justice and Police Museum, Sydney Museum, marknaden som ligger intill Circular Quay och en hel massa andra saker. Hinner vi inte allt så gör det inget, så länge vi åker upp i bergen och ser de Tre Systrarna och vattenfallen i Katoomba. 

Men så ligger det hur som helst till. Tre resor under 2018. Det känns som en dröm. En mycket trevlig dröm. Två av resorna blir med Vikingen och den tredje blir på egen hand men utan att jag är ensam. Kärlek, kärlek och kärlek, hur jag än vänder och vrider på det. Jag är en lyckligt lottad människa, trots att jag bokstavligen kommer att flyta bort både i Spanien och i Australien. 

Annonser
kommentarer
  1. Ametrin skriver:

    Vilket år det blir!

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, det blir ett ganska makalöst år. 😀
      Jag är otroligt spänd och glad över allt jag har att se fram emot men är nog lite nervös över den långa resan också. 🙂

      • Ametrin skriver:

        Ja det kan jag tro! Du har ju rest den långa vägen förr så nu vet du vad som väntar. Det blir trevliga blogginlägg framöver av alla upplevelser.

      • ~Sol~ skriver:

        Jo, jag har rest den förr men nu reser jag en annan rutt. Det som är skönt är att det bara är ett byte och samma flygbolag hela vägen, så jag är nog mest så där naturligt nervös över att bege mig ut i världen utan sällskap. Av någon anledning känns det lite enklare att ha det trots att personen i fråga är lika ovetandes om terminaler, gater och vad det nu kan vara. *haha*

        Jag ser fram emot att blogga om det. Och att lägga upp bilder på Intagram. Området omkring där jag ska vara mest kallas för safirkusten på grund av färgen på vattnet. Det är värt att dokumentera. 😉 Jag vet dock inte hur uppkopplad jag kommer att vara, Australien är känt för sin dåliga wi-fi. Det löser sig nog. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s