Turist i egen stad

Publicerat: 5 december, 2017 i Uncategorized

20171203_150149764482644.jpg

Vi samlades vid gamla Johannes Rubeckius.

Jag gillar Västerås och jag gillar historia. Kombinationen gör att jag kanske är lite mer intresserad av att ta reda på saker om min egen stad än vad gemene man är. Det gör även att jag vid tillfälle bokar in mig på guidade turer i staden för att lära mig än lite mer om den. Eller för att få en promenad genom stan samtidigt som någon berättar om den. Det är ett himla trevligt tidsfördriv. Vikingen tycker också att det är trevligt, så detta är en av aktiviteterna vi väljer att göra tillsammans.

I söndags gick vi en adventstur i gamla Westerås med Deila och dåtiden, vilket jag hade sett fram emot ganska länge innan det äntligen blev av. Vi gick en ASEA-rundtur med samma guide i somras och hade enbart gott att säga om den och henne efteråt. Vi cyklade glatt ner på stan efter att ha adventsfikat hos Vikingens gamla morfar (han måste ju få färska lussebullar och få tänt adventsljus på första advent). Vi var lite tidiga och njöt av ganska skönt väder medan folk samlades utanför domkyrkan inför turen. 

Till vänster pratar hon om Christian Mauritz Zimmerman och hans rosa hus och till höger pratar hon om det nyare VLT-huset, en av Sverige´s äldsta dagstidningar.

Det började väldigt trevligt med varm glögg i pappmugg med tillhörande pepparkaka att mumsa i oss. Guiden var på gott humör och samspråkade med deltagarna innan hon satte igång med att prata om området kring domkyrkan och torget. Hon hade bilder med sig under ASEA-turen och använde sig av samma metod den här gången också, något som kom att bli en av huvudpunkterna i turen. Mer så än under ASEA-turen. Mycket mer så. Som ni kanske kan förstå på min betoning av detta så var jag inte helt nöjd med upplägget, speciellt som hon hade lite dålig koll på bilderna. 

Det började lite trist redan med första bilden. Hon halade fram en fin, svartvit bild på Missionskyrkan som stått vid torget, där Igor ligger nu. Hon pratade om hur vacker den var, både inuti och utanpå, (vilket är helt sant, det var en vacker gammal kyrkan) men kommenterade sedan lite förvånat att de valt att ha ytterligare en kyrka så nära domkyrkan och att det inte var konstigt alls att den rivits i början av förra seklet. Både jag och en annan deltagare talade om att Missionskyrkan är en frikyrka som inte drivs av Svenska Kyrkan, vilket guiden uppenbarligen inte hade någon om helst koll på. Tredje bilden var också lite trist. Inte bilden i sig, utan att hon påstod att alla hus på bilden numera är rivna, vilket fick mig att peka på det ena huset på bilden och sedan vända hennes uppmärksamhet bakom henne, där huset i fråga står kvar. 

20171203_1532201727197559.jpg

Sundinska huset sett från parken Axel Teodard Sundin skänkte staden. Tobakshandlare Sundin var en av Västerås mest generösa personer och donerade stora summor till mindre bemedlade människor. Bland annat donerade han 5 öre i en bankbok till alla nyfödda i staden, oavsett samhällsklass. 

Vissa bilder tillförde absolut en hel del till den guidade turen och det var lite roligt att se hur stan sett ut förr, men hon halade upp bild efter bild och enligt mig hade ungefär hälften varit nog. Särskilt som hon inte hade riktig koll på vart vissa av bilderna var tagna. ”Den här bilden är någonstans här på gatan, upp åt det hållet, tror jag”. Inte blev det bättre av att turen började kl 15 i december. Förhoppningen hade nog varit att första advent bjudit på snö och reflekterande ljus men som det var i söndags var det becksvart där gatulamporna inte riktigt nådde. Det gör det svårt att se gamla, ibland grumliga, svartvita bilder. 

Vikingen är inte lika insnöat nördig som jag och tycker att hela turen var riktigt bra. Han har inga större krav på att guiden har stenkoll, kallar gator för fel namn eller om det blir några ”jag tror”, ”jag är inte säker” eller ”är det någon som vet?”. Jag hade nog inte brytt mig lika mycket om jag inte redan börjat reta mig på alla bilder som skickades runt åt alla håll tills ingen visste vem som sett dem eller inte och någon stackare stod med en hel bunt i handen utan att veta åt vilket håll de skulle lämnas vidare. Som det var nu var det näst intill omöjligt att inte reagera när hon säger att Kungsgatan tidigare hetat Kungsgatan (det gör den fortfarande och har gjort i en himla massa år), säger Lillågatan istället för Munkgatan och sedan skrattar bort det med att hon är kvar i det gamla (gatan bytte namn 1902 och guiden är i vår ålder, så vilket gamla hon är kvar i är oklart), nämner själv klockspelet uppe i stadshustornet och att det med sina 47 klockor är Sveriges största men velar sedan om vikten på dem (hon gissade på flera olika siffror men kommer inte fram till något slutgiltigt) och säger alldeles för ofta ”jag vet inte”, ”jag tror” och ”jag är inte säker, men…”. Tack och lov var det inte för jämnan för då hade jag gått därifrån ganska snart. 

Till vänster ser ni stadshuset med tornet och dess 47 klockor och Deila som står framför slottet och visar en bild. 

Jag inser att detta låter som ett väldigt negativt inlägg gällande stadsvandringen men faktum är att jag hade ganska trevligt, ändå. Ja, det stör mig när en guide som tagit på sig att berätta om något inte läst på ordentligt och velar om saker. Som fan. Ändå var det trevligt att gå där i grupp och titta på stan, lyssna på de saker hon berättade som kom entusiastiskt och med säkerhet och att göra sig en mental bild av hur Västerås var förr. Jag må inte ha varit supernöjd med att guiden hade en dålig dag men det kan hända alla och kanske kollar hon upp de saker hon inte hade koll på inför nästa guidning. Eftersom förra turen med henne var så himla intressant och bra så kommer jag att ge henne en chans till och gå på en av hennes turer. Jag gillar hennes koncept och att hon blandar olika teman. ASEA, standsvandring, en vandring på kyrkbacken och vad det nu är. 

Om ni inte är lika nördiga och petiga som jag tycker jag absolut att ni ska gå på en guidad tur i hennes regi. Hon hävde inte ur sig en hel massa felaktigheter eller så, utan jag är som sagt petigare än gemene man. Jag har vänner som varit nöjda med de turer de varit på och Vikingen var helnöjd både i somras och i söndags. Guden har en hel del entusiasm och engagemang, vilket alltid är trevligt. Ett extra plus är att hon klär sig i tidstypiska kläder, vilket ökar charmen av att stå och titta på henne när hon berättar om dåtiden. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s