Musik

Publicerat: 29 november, 2017 i Uncategorized

music

 

Jag har många, många vänner som skulle förtvina utan musik. De lever för musiken, antingen de spelar själva eller inte. Det trallas, nynnas, sjungs, lyssnas och upplevs hela tiden, även då det är tyst omkring oss. I deras huvuden är det inte tyst. Inte alls. De ”hör” det där trumsolot, den där slingan, det otroliga riffet och deras hjärtan sjunger av den starka känslan musiken ger dem. När de sedan spelar musik, själva eller på en teknisk apparat av något slag som förmedlar andras spel till dem, så lyssnar de inte. I alla fall inte som vi lär oss tolka ordet lyssna. 

När mina vänner hör musik är det som om de öppnar sina själar och insuper allt som finns i musiken. De noterar melodin, dyker ner i texten, analyserar och identifierar de olika innebörderna som kan finnas, tolkar och känner. Speciellt känner. Även om de råkar inte tycka speciellt mycket om just den musik som spelas så känner de. Djupt och innerligt. När de hör något de tycker om och identifierar sig i så förstärks detta ”känner” till ”lever sig in i och blir ett med musiken”. Det är en upplevelse att se detta ske. 

Dessa vänner gör egentligen ingenting som inte associeras med musik. För dem, alltså. Om de kör bil, lagar mat, jobbar, sitter på en parkbänk eller vad det nu är så finns musiken där med dem. På spelaren, i lurarna, i hjärnan och/eller i hjärtat. Rytmen hörs i verkstaden när metall dunkar mot metall, i bilen när däcken kör över linjer och ojämnheter i vägen, i slamret som hörs när man lagar mat och i kroppen när man rör sig mellan de olika uppgifterna. Det letas ny och gammal musik, det pratas om och refereras till musik, det jämförs och analyseras och mest av allt; allt de varit med om har en låt, ett album, ett band eller en musikstil som påminner dem om det. ”När jag bröt upp från min första partner lyssnade jag alltid på XX andra skiva, den talade till mig och gav mig frid”. ”När jag var på mitt livs äventyr spelades NN´s låt om och om igen och när jag hör den påminner den mig om varje detalj av äventyret”. 

Så har jag aldrig känt. 
Inte någonsin.
Kanske beror det på att jag till stor del är tondöv. Kanske inte. 

Jag förstår fenomenet eftersom jag bevittnat det så många gånger och på intet vis misstror dem deras upplevelse. Men jag kan inte relatera. För mig är musik trevligt, antingen jag väljer att lyssna aktivt eller om det mest är ett bakgrundsskval. Det finns artister vart musik jag generellt gillar mer än andras men i grund och botten gillar jag låtar utan att nödvändigtvis ens veta vem eller vilka artisterna är. Det kvittar liksom, jag vill bara höra låtarna. Inte ta reda på allt om artisterna eller vad som föranlett dem att skriva just den här låten. Det finns ingen anledning att fördjupa mig i det. Jag gillar förstås inte all musik, vilket de naturligtvis inte heller gör, men där de kan tala om att de ogillar detaljerna i musiken är jag mer generell och ogillar helt enkelt den musikenstilen. Jag har t ex väldigt svårt för blues och industrirock, vilket jag tycker mest är irriterande och skärande öronskrammel. 

Jag måste nog erkänna att jag någon gång känt mig lite avundsjuk på de som kan leva sig in i musiken som en del av mina vänner gör. Som bär med sig den utan att ens tänka på det. Som sjunger i huvudet och i hjärtat när mitt eget huvud och hjärta mest bara lallar på. Eller nej, det gör de förstås inte, men det finns inget som är där hela tiden och lugnar mig, smeker mina strängar och får mig att må bra. Nu mår inte alltid mina vänner bra ”bara” för att de har musik men jag upplever ändå att musiken får dem att hitta en plats inom sig själv som snabbare får dem att plocka och limma ihop bitarna. 

Jag upplever inte att mitt liv är tomt utan musik som flödar i varje andetag jag tar. Inte alls. Det finns annat som ger mig ett rikt inre och yttre liv, saker som får mig att lyfta till oanade höjder och sväva iväg på moln. Som färgar mitt inre i ljust eller mörkt. Saker som får mig att kravla mig ur den djupa förtvivlan livet kan föra med sig och som blir en stega för mig att kravla mig ur de där bottenlösa hålen man ibland ramlar ner i. Saker som förhöjer den eufori som kommer med lycka. Saker som de som lever med musiken i sin tur kanske inte förstår. Musik tillhör inte de sakerna. Tyvärr? Kanske? Jag är övertygad om att de som känner musiken i hjärtslagen, som lever sig in i melodierna som slingrar sig som nerver genom kroppen och som när de upplever något genast får en låt eller ett arr i skallen tycker att jag är fattig som inte känner som de. De har kanske rätt. Men…. jag är ju bra som jag är och eftersom jag i alla fall inte vet vad jag saknar så kan jag hellre inte sakna det. Jag kan bara observera och undra. Vilket jag ibland gör.  

Annonser
kommentarer
  1. iashemlis skriver:

    Det ”hemmet” sådana människor känner i musik, känner du i dina älskade böcker. 💕

  2. Ametrin skriver:

    Skulle ha svårt att vara utan musik. Ofta går nån slinga i huvudet, nästan direkt när jag vaknar. Jag lyssnar mest på musiken och faller för den före texten.

    • ~Sol~ skriver:

      Jag vet att du och många andra jag känner upplever musik som så mycket mer än bara något man lyssnar på och det måste vara underbart, nästan avundsvärt, att ha det så. Jag är glad över att det gör din tillvaro så mycket större. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s