Oroligt

Publicerat: 2 oktober, 2017 i Uncategorized

catalonia-map

 

Efter att ha levt i en semesterbubbla i en vecka är det tillbaka till vardagen med allt den för med sig. Jag är visserligen ledig i någon dag till men vad gör väl det när verkligheten gjorde sig påmind bara en timme efter att vi kommit  hem. Det hade inte spelat någon roll när vi gått ner i källaren för att boka tvättid och i förlängningen upptäckt att Vikingens cykel inte längre tillhör oss, men det gjorde definitivt att vi inte kunde njuta efterdyningarna av semesterveckan speciellt länge. Jag har använt många ord för att uttrycka mina känslor angående detta men det är inget jag ämnar skriva ner här. Ni kan nog tänka er dem ändå, utan att de står svart på vitt. Nu väntar jag på att polisen ska ringa upp så att jag kan anmäla den som stulen, sen ska jag ringa försäkringsbolaget innan det blir det några väl valda ord till vårt hyresbolag. Så.Jäkla.Trist. 

Jag fattar inte. Cykeln var låst med blocklåset och ett väldigt kraftigt slanglås, satt fast i cykelstället och stod i en cykelkällare där man behöver nyckel för att ta sig in. Ändå försvann den. Jag tackar min lyckliga stjärna över att jag valt att investera i två extra kraftiga lås av stål, annars hade väl min också varit borta. Det räcker bra med att Vikingens är det och alla samtal det för med sig, för att inte nämna hur jävla jobbigt det blir nu när vi saknar en cykel. Jag kan låna Mini´s och Vikingen får ta min, han ska jobba precis i utkanten av stan och behöver en bättre cykel för att ta sig fram och tillbaka. Måtte han bara låsa den ordentligt med alla lås, annars får han på moppo! 

Att vi blivit av med en cykel (igen) känns ändå som en spott i havet i jämförelse med allt elände som händer i världen just nu. Jag vet att det alltid händer elände i världen och jag förminskar på intet vis det många runt om i världen går igenom på dagligt basis, tro inte det. Det blir bara mer påtagligt när det händer i närheten av där jag själv är. Barcelona och Katalonien känns än mer påtaligt eftersom jag för några dagar sedan tittade ner från ett flygplansfönster och följde floden Ebro´s färd ut mot havet. Jag såg själva utloppet och en hel del av landet nedanför. Innan vi fortsatte vår färd över Pyrenéerna hann jag även se Tarragona (ja, jag är geografinörd likväl som historianörd) där det ligger som en pärla vid medelhavets kust. Därför vet jag att vi flög över just Katalonien. Eftersom vi sedan lämnade kusten utgår jag från att vi flög rakt på därifrån, upp över bergen och in över södra Frankrike. Jag tänkte en hel del på folket där nere i norra Spanien och den situation de är i just nu medan vi flög över landskapet. 

Jag har väldigt svårt att ta till mig hur den spanska regeringen väljer att hantera hela den här frågan. Jag förstår att man vill  ha kvar Katalonien som en del av Spanien och att man gör vad man kan för att det ska förbli så, men att göra vad man kan borde inte kunnat innebära att man beter sig som den fascistiska ledaren Franco alla är glada att bli av med. Eller de diktaturerna som hellre terroriserar sina medborgare än att låta dem komma till tals. Alla bilder på det brutala polisvåldet som sprids därifrån är skrämmande, inte minst för att det händer i ett land vi anser vara ett civiliserat i-land. Ännu mer skrämmande är det faktum att västvärldens ledare inte protesterar och säger ifrån. Att det tillåts behandlas som en intern fråga. 

Herregud. Om detta varit i Syrien, Afghanistan, Yemen, Sudan eller vilket annat så kallat underutvecklat land som helst hade hela västvärlden skrikit om terror och brutalism, pratat om sanktioner och allt vi brukar ta till för att kuva ett land till att underkasta sig våra spelregler. Vi hade fördömt och agerat utifrån de riktlinjer FN lagt upp angående förtryck och våld. Hur kan det vara möjligt att västvärldens ledare och politiker underlåter att kommentera händelsen i Spanien just nu? Hur kan de låta något sådant här fortgå utan att åtminstone markera att det inte är acceptabelt? 

Jag har ingen åsikt om ifall Katalonien ska eller inte ska få självstyre och bli ett eget land eller inte. Jag är för dåligt insatt i det för att uttrycka en åsikt. Det jag däremot vet är att folket där har en åsikt om det och att den åsikten inte får uttryckas enligt demokratiska värderingar. I ett land som tillhör väst och där demokrati påstås råda. Istället hemfaller regeringen till taktiker som påminner om de som folket tvingades genomleva under de 36 år Franco styrde med järnhand och förgjorde sina motståndare med alla tänkbara och otänkbara medel. Hot, våld och mord tillhörde vardagen och folk tordes inte yttra sina tankar högt. Det fascistiska Falangistpartiet  var det enda tillåtna politiska partiet. Offentliga val var inte att tänka på. När sedan Franco gick hädan förändrades landet dramatiskt, till det bättre. 

Nu känns det som en förändring på ytan. Som om det varit och är en taktik för att få ”vara med” i resten av västvärldens gäng. Hur ska man annars kunna förklara den till synes lätthet man återgått till sådana metoder för att förhindra att folket säger sitt? Nu blev visserligen Franco ändå ganska accepterad då han var så starkt antikommunistik och efter att han ingått avtal med USA på femtiotalet närmade sig Spanien resten av väst. men räknades ändå som ett fascistiskt land, vilket det tveklöst var. Folket där idag har, till skillnad från de antifascister och antinazistiska grupperingarna här i Sverige, valt att helt enkelt gå till vallokalerna och rösta utan att för den skull skapa bråk själva. Naturligtvis finns det bråkmakare inom den gruppen också, men de allra flesta är fredliga. I filmerna som sprids i media, både officiellt och inofficiellt, ser man hur polisen går till attack mot människor i alla åldrar och där dessa människor inte gör motstånd annat än för att försvara sig. I de jag sett upplever jag inte att de är provocerade eller att de försvarar sig mot en arg mobb av demonstranter. Istället ser jag hur äldre människor blir nedslagna, hur blodet rinner och hur gummikulor ger stora skador. Kanske inte dödliga skador, men ändå oerhört stora skador, speciellt om de träffat äldre människor. Eller barn. Gud förbjude att det finns barn på plats! 

Hur kan detta få fortgå? Hur kan politikerna runt om inte reagera. Eller reagera starkare. Det är skamligt att Sveriges utrikesminister Margot Wallström valt att inte kommentera situationen. Hur kan hon ens låta bli? Hon är vår röst mot världen och nu tvingar hon Sverige att hänga med hundhuvudet och skämmas. Vart är utrikesministern som vågade stå upp mot etablissemanget och fördöma Saudi Arabien och Israel? Har de lyckats kuva henne? I så fall är det dags att byta ut henne. Det som händer i Spanien är nämligen inte ok, inte på något vis och inte på något plan. En demokrati gör inte så mot sitt folk och en demokratisk omvärld agerar utifrån vad som händer och inte vem som gör det. Punkt. 

 

Annonser
kommentarer
  1. Ametrin skriver:

    Alltså … vad är det med den här världen? Hur kan det få fortgå med all denna ondska och allt hat … det är så skrämmande. Och cykeln på det. Så jäkla hopplöst, ni som använder och är beroende av era cyklar jämt. 😦

    • ~Sol~ skriver:

      Jag vet inte. 😦
      Jag tycker mig se ett mönster i historien, att det ”bara får gå” en viss tid mellan alla stora omstörningar i världen, men borde vi inte ha lärt oss tillräckligt av den nu för att inte låta det hända igen?

      Ja, det där med cykeln är ett elände. Jag är så himla less på det… 😦 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s