Vad då ledig?

Publicerat: 11 september, 2017 i Uncategorized

jobb

Jag jobbar oregelbundna tider. Jag har förmiddags- och dagpass, kvällspass, heldagspass, helgpas och sovjourspass. Det är en hel massa olika tider att hålla reda på och eftersom mitt schema kan förändras var fjärde vecka så är det näst intill omöjligt för mig att lära mig mitt schema utantill. Jag har visserligen samma lediga dagar under en fyraveckorsperiod men turerna jag har på mina jobbdagar kan variera och då blir det ett måste att kolla schemat regelbundet. Jag brukar nöja mig vid att lära mig en vecka i taget och sedan kolla resten om det är något jag behöver ha koll på framöver. Det funkar för mig. 

Om lite längre än en månad, den schemaperiod som börjar i slutet av oktober, får vi dessutom ett nytt grundschema och därför är det ingen som helst mening med att kämpa på med det vi har nu. Då kommer vi att få två olika fyraveckorperioder att hålla reda på, med en period som ser ut på ett sätt och det andra som ser ut på ett annat. Med andra ord kommer jag att ha samma lediga dagar i fyra veckor med fyra veckors mellanrum som rullar medan de andra, mellanliggande, fyraveckorsperioderna har sina egna lediga dagar. Det låter förvirrande, men jag målar inte fan på väggen utan väntar med intresse på att se hur rörigt det känns när jag har det framför mig. Om alls.

Det är dock det sistnämnda arbetspasset jag ämnar ta upp här. Sovjouren. Det är nämligen i samband med ett sådant jag ofta får höra att ”ja, du är väl ledig i morgon” eller liknande. Nej, jag är inte ledig morgonen efter en sovjour. Det är inte alls så det fungerar. Ja, jag går av tidigt på morgonen. Men nej, jag är inte ledig. ”Men du går ju av så tidigt at det är som att vara ledig.” Nej. Nej, nej, nej. Jag är inte ledig. På något vis. 

Mina sovjourpass börjar dagen innan jag går av, ofta kl 15, men ibland tidigare. Sedan har jag officiell arbetstid till kl 22. Under den tiden gör jag allt man gör på ett korttidsboende där arbetet på intet vis är slut när ungdomarna somnat. Ibland sitter jag och gör arbetssysslor längre än till klockan 22, det beror på hur mycket annat som upptagit min tid innan. Någon gång under kvällen har jag dessutom tömt diskmaskinen, kollat tvättstugan och bäddat joursängen. Det sistnämnda är bland det tråkigaste som finns. Eller ja, det förstnämnda och det sistnämnda är bland det tråkigaste som finns. Urtrist. Att sedan veta att jag några timmar senare måste bädda ur joursängen gör inte saken bättre. 

Natten brukar bli lång. Inte för att jag sover djupt och skönt, utan för att jag inte kan slappna av ordentligt utan lyssnar efter barnen och kollar klockan femtioelva gånger för att till slut nästan längta efter att den passerat fem på morgonen så att det är legalt att kliva upp. Ni ser? Jag må ha officiellt ha slutat jobba kl 22, men eftersom det är lyhört till absurdum och grannarna låter i stort sett hela tiden är det nästan ett nattligt arbetspass att filtrera ut vilka ljud som kommer från dem och vilka som kommer från ungdomarna. Att jag rationellt vet att det oerhört sällan är ungdomarna spelar ingen roll. Öronen är ändå på helspänn, vilket i sin tur leder till att jag inte kan slappna av.  Någon gång ibland somnar jag ett par timmar i stöten, men de gångerna är ganska lätträknade. 

Bland det första jag gör på morgonen är, som jag nämnde tidigare, att bädda ur sängen. Därefter går jag och hämtar tidning samtidigt som jag hoppas att ungdomarna sover länge nog för mig att dricka en kopp te och läsa gamla nyhter. Hur mycket jag än längtat efter att kliva upp för att äntligen så sluta snurra i sängen så önskar jag barnen en god nattsömn och att de inte vaknar så tidigt att de inte orkar med dagen. När det däremot är dags att väcka dem växlar det upp och går i 110 från att de öppnar ögonen tills de kommer iväg till skolan någon eller några timmar senare. Zooom! 

Det är först när de kommit iväg ordentligt och jag gjort klart allt det där man gör när barnen åkt till skolan samt fixat det administrativa (ja, det är mer sånt än man tror) som jag kan slappna av och börja titta på klockan, räkna ner minuterna tills jag får gå hem. Gå hem efter mitt ”korta pass”, vill säga. Korta pass, my ass. På helgerna jobbar jag dessutom till kl 15 efter en sovjour. Det känns i kroppen, vill jag lova, även om jag faktiskt gillar att jobba helg. Det är himla roligt att ha tid att umgås ordentligt med barnen och ungdomarna. 

Hur som helst, det jag beskrivit ovan är en sovjour. För mig, alltså. Alla upplever sovjouren olika och vissa sussar som barn där inne i jourrummet. Jag är inte en av dem. Så nej, jag är verkligen inte ledig dagen efter en sovjour. Jag må ha fått många timmars vila, men det innebär inte att jag fått många timmars sömn eller att jag varit ledig under natten. Och jo, även om antalet timmar jag jobbar dagen efter en sovjour på vardagar är få så räknas de i allra högsta grad som arbete. Punkt. 

Annonser
kommentarer
  1. Ametrin skriver:

    Nä, känner mig inte heller precis ledig efter en journatt på jobbet. Det är nån timmes jobb efter att jag klivit upp och bäddat undan mig själv. Så självklart är jag inte ledig den dan. Jag slutar bara tidigt, men jobbat har jag ju ändå hunnit göra i morgontimmarna. Och som du säger, nattsömnen kan ha vart skral och då kommer man hem och är seg och trött.

    • ~Sol~ skriver:

      Nej, det är inte mycket ledigt med dagen efter en jour, även om folk som inte jobbar så verkar tro det. Jag kan känna mig tröttare när jag kliver upp på jobbet och kör tre timmar innan jag får gå hem än när jag kört ett 12-timmarspass.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s