Har inte ens vett att skämmas

Publicerat: 2 september, 2017 i Uncategorized

Nu är det väl inte något att skämmas över, men ändå…

Jag har två par stickor. Det ena är storlek 6,0 och det andra är storlek 8,0. Stickor ja. Sådana man använder när man trollar fram något med garn. Jag säger trollar eftersom jag verkligen tycker att man gör det när man skapar något med stickor. Det är helt makalöst och snudd på otroligt att ett långt – satans långt – snöre kan bli sjalar, halsdukar, strumpor, vantar, mössor, västar, tröjor, ponchos och allt vad det blir. De som kan sticka är verkliga trollkonstnärer. Punkt.

Jag har däremot dessa två par stickor och rätt vad det är får jag för mig att använda dem. Ummmm… Ja, jag använder dem ju faktiskt och därför antar jag att jag verkligen stickar. Men…. detta är vad jag kan sticka. 

wp-image-2093049943

Jag har ingen aning om jag stickar en rät eller avig maska (bara att jag kan ordet maska är fascinerande!) och är nöjd om jag minns hur man avslutar mellan gångerna jag får för mig att sticka. Det kan gå ganska långt mellan gångerna och kan jag ibland få hjärnsläpp. Det är ganska genant, speciellt som jag vågar vägra google och funderar tills jag kommer på det. Nu är det tack och lov en enkel fråga att grubbla på och svaret brukar komma inom några få minuter, men ändå. Sist tänkte jag högt med fingrarna och då fick jag ett gapskratt över messenger, vilket kändes ganska välförtjänt men ändå lite kymigt. Jag måste lära mig att kontrollera fingrarna bättre när jag funderar. *haha*

Hur som helst, jag har en otroligt fingerfärdig kusin som skapar på alla möjliga vis. Sömnad, stickning, teckning, dekorering, fotografering, smyckestillverkning och mycket mer. Hon är så kreativ att jag önskar att jag blir grön av avund. Ändå tycker jag nog inte att jag är helt ute och cyklar i ämnet. Jag skapar på mitt vis, jag också. Ställd mot henne (vilket hemskt uttryck, jag känner mig inte ställd mot henne alls) är jag inte ens en spott i havet. Men ni såg de där två första sakerna jag listade? De hör samman med anledningen till denna blogg.

Här om veckan såg jag på kusinens blogg att hon sytt små, söta påsar till sin stickning. Påsar i plural, för att kunna ha olika stickprojekt åtskilda och i ordning. Jag fällde en kommentar om att hon mer än gärna får sy en sådan påse till sin stackars kusins försummade stickor och garn men med rätta sa hon nej med hänvisning till att jag inte använder mig av vare sig stickorna eller garnet. Därför blev det lite småroligt när jag för bara några dagar sedan la upp en bild på garn och stickor på instagram (mest för att färgerna gjorde sig bra på bild) och sedan kommenterade om hur elak min kusin är som inte syr en påse till dem för att bara dagen efter hitta en påse till dem i brevlådan. Tillsammans med en enkel beskrivning på en sjal. Oooops. 

wp-image-2037286143

Då pudlar man i ett nytt inlägg på instagram. Jag har världens snällaste och mest omtänksamma kusin. Och jag har både pudlat och påbörjat en halsduk. Det enda jag kan sticka. Därför är jag lite smickrad kombinerat med generad över att hon tror att jag fixar en sjal. Ni ser hur enkelt det ser ut i instruktionerna? Hon har till och med skrivit hur man gör omslag och vrider dem. Mjo. Det hade varit enklare om jag vetat vad rät och avig är. Jag är ett hopplöst fall. Jag ska nog fortsätta sticka min halsduk och sedan grubbla över hur man avslutar den ett tag innan jag kommer på det. 

Annonser
kommentarer
  1. Ametrin skriver:

    🙂 Du är också himla kreativ ju, annars skulle du inte ens sitta där med denna stickning. För att inte tala om alla dina vackra kort och matlagning och bakning!
    Jag tror absolut att du fixar en sjal framöver! Det du stickat där är rätstickning så det kan du redan! Med så pass envishet att du inte ens googlar utan klurar ut det själv säger ju mig att det blir en sjal när halsduken är klar. Stickning är beroendeframkallande. Just det där att en lång tråd plötsligt bildar ett plagg är fascinerande. Och att gå in i en garnbutik … ja, det är direkt vanebildande 🙂
    Det finns massa sticktips på nätet för den som vill ha… bilder och små filmer som tydligt visar allt från hur man lägger upp, stickar olika tekniker, mönster m.m till hur man avslutar. T.ex denna: http://stickskolan.se/lar-dig-sticka/ Om man vill alltså 😀 ❤

    • ~Sol~ skriver:

      Haha, jag gillar fortfarande din optimism gällande mig och stickning. Jag misstror dig inte alls, stickning passar en hel massa människor som ser det som det bästa de någonsin lärt sig. Jag betvivlar däremot att jag kommer att vara en av dem. Jag kanske tar mig igenom en sjal en dag och det är till och med fullt möjligt att jag gör det på ren jävarl anamma, men det känns lite långt borta just nu. Jag har däremot sparat beskrivningen och kommer att återkomma till den när jag känner att jag behöver en utmaning. 😀

  2. f skriver:

    Det var stickning som helade mig när jag gick in i väggen. Sedan jag blev frisk/(-are) så har jag inte alls stickat lika mycket. Däremot har jag virkat. Lika roligt det.
    Min prattant sa att många av hennes pratpatienter, särskilt de kvinnliga då förstås, börjar handarbeta och det är det som läker dem. Att räkna 1-2-1-2-1-2… är väl ungefär vad hjärnan fixar.
    Jag tror det gör dig gott att handarbeta. Visa nu för kusinen att du försöker. Om du misslyckas finns både Google, FB-grupper, garnbutiker och vänner.

    • ~Sol~ skriver:

      Jag är glad över att du hade något som hjälpte dig. Jag har dock svårt att se att stickning någonsin blir min grej. Jag håller på med en halsduk i rätstickning (det har min kusin lärt mig att det heter) men det tar tid och jag finner inte mycket nöje i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s