Nästan en månad igen

Publicerat: 7 maj, 2017 i Uncategorized

IMG_1351

Det var inte riktigt tänkt att det skulle dröja så länge innan jag skrev igen men ni vet hur det kan vara. Eller, det kanske ni inte gör. Men det spelar ingen roll, ibland går tiden snabbare än man tror. Till och med då den känns som en och en halv evighet. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu heller, för det känns inte som om något egentligen förändrats och jag är trött på att gnälla om hur jag mår. När jag skriver att inget har förändrats så menar jag inte att det inte har det egentligen, för jag mår annorlunda nu än för bara en månad sedan, men att gnälla om biverkningar eller värk går väl på ett ut? Men för att ändå göra det här inlägget mindre deprimerande så kan jag berätta att jag inte längre har kronisk huvudvärk (numera har jag oftast bara huvudvärk en liten stund varje dag eller i omgångar varje dag), jag är inte in i märgen trött längre, jag tappar inte längre ord i samma utsträckning, den galopperande demensen är på kraftig tillbakagång, astmabesvären är helt borta och jag har gått ner ganska mycket i vikt sedan jag slutade med medicinen. 

Astmas var det första som försvann. Inom två veckor var den borta som en avlöning. Puts väck, utan några som helst tecken på att den någonsin varit här. Därefter märkte jag av att huvudvärken lättade kraftigt. Snart var jag inte lika trött länge och att vakna på morgnarna var inte den kamp mot livet jag upplevt det som tidigare. Det tog lite längre tid innan afasin släppte sitt tag och än så länge sitter en del av demensen i, men jag känner ändå hur det blir bättre och bättre för var dag som går. Vikten har jag hjälpt på traven och har nu gått ner sammanlagt 7 kg, vilket innebär att jag gått ner 2 kg innan jag bestämde mig för att ta tag i det ordentligt och 5 kg till sedan jag började på dieten.

Konstigt det där, att man tycker sig må så mycket bättre för att kroppen anpassat sig från en tidigare situation där du egentligen var helt sänkt. Bättre var det ju, men det var ju så långt ifrån bra man kan komma. Ändå var jag väldigt positiv när jag var hos läkaren sist. Idag låter det annorlunda i skällan. Det finns inte en chans att jag kommer att ta den där medicinen igen. Jo, jag har ont. Så utihelvetesjävla ont. Inte hela tiden, men ofta nog. Och ja, jag blir trött och orkar inte alls lika mycket som tidigare. Men jag har inte allt det andra att dras med också. Att ha ont men ändå ha hjärnan med mig är mer värt än att ha mindre ont i några leder och ha sockervadd i skallen. Smärtan kan jag hantera. Medicinens påverkan kan jag inte göra något åt själv. Alltså, jag mår psykiskt sämre och fysiskt sämre. Det är en intressant kombination eftersom hjärnan orkar leva igen medan kroppen fortfarande lägger in veto. 

I övrigt är det som vanligt. Jag har umgåtts mycket med vänner och kollegor (på fritiden) på sistone, vilket lyfter humöret en massa även om jag måste vila mycket både före och efter, något jag är extremt dålig på. Jag får ofta säga nej tack till aktiviteter jag vill göra, men ibland glömmer jag det och försöker ändå. Det kostar på. Det finns tydligen ännu saker jag måste lära mig att acceptera, men det ger sig väl med tiden. Vikingen och jag har också försökt hitta på saker att göra ihop och där måste jag ge honom en eloge. Han har bättre koll än jag på vad jag orkar och inte orkar och hur mycket jag ”får” göra dagen efter. Vi fräser lite oftare på varandra, gnäller lite mer överlag och tjafsar över småsaker vi tidigare inte ens funderat över men eftersom vi innerst inne förstår varför nerverna ligger på utsidan går det bättre än vad det gjort om vi inte haft den insikten. Och han är som sagt riktigt bra på att låta mig – få mig att – vila och tar en hel del av det tunga här hemma. Tyvärr inte alltid som jag vill att det ska bli gjort, vilket gör att jag ändå tar på mig för mycket. Han skäller på mig för det – när jag själv tycker att jag bara fixat det som ska fixas här hemma och dessutom varit duktig som orkat – och då är vi igång igen. Drygt.

Nå, det är som det är. Våren är här, solen skiner, isvindarna sliter i kläderna och jag och Vikingen räknar dagarna tills vi åker på semester igen. Nu är det inte ens en månad kvar. 4 veckor. Om 4 veckor och två dagar (för att vara mer exakt) sitter vi på en uteservering med solen i ansiktet och alla vardagsbestyr kvar här hemma. Vi bokade resan redan i november, så det har varit en lång väntan hittills. Därför borde vi klara av dessa 4 veckor utan problem, ändå känns det som om det är en halv evighet tills dess. Tur att vi har lite roligt inplanerat. Vi ska till exempel på en tacokryssning om några veckor. Vikingen hade gärna åkt på en räkkryssning men det hade inte varit speciellt hälsosamt för mig och hur överkänslig jag än kan upplevas *host host* satte jag ner foten gällande det. Tacos får det bli! I slutet av månaden ska jag äta middag på stan med morsan. Det ser jag verkligen fram emot då vi sällan gör sådant ihop. Bishop´s har ett suveränt erbjudande för medlemmar som vill fira Mors dag där, något jag genast tog till mig och bokade. Kul! Jag ser fram emot dessa 4 veckor. Jag ser ännu mer fram emot att de ska vara över. 😀

 

Annonser
kommentarer
  1. f skriver:

    Skönt att höra att du är på väg tillbaka igen.

    Det där med att inte ha nåt att skriva förstår jag. Eller, egentligen har jag massor att skriva, men när jag väl sitter där med datorn så är det helt t-o-m-t i huvudet. Så, handen på hjärtat, det jag ville skriva var väl inte så viktigt. Egentligen. Och så är det kanske för dig också. Livet tuffar på, helt enkelt.

    • ~Sol~ skriver:

      Tack!
      Så kan man ju se det, men det har aldrig hindrat mig tidigare. Majoriteten av mina inlägg är av det slaget. *haha*
      Tyvärr är det likadant med resten av min tillvaro också. Jag gör nästan ingenting av det jag brukade innan, sådant som jag mår bra av att göra. Precis som jag alltid mått bra av att skriva, oavsett hur viktigt det jag skrev var.
      Stor kram till dig. 💖

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s