Tiden går

Publicerat: 31 mars, 2017 i Uncategorized

time warp

Plötsligt är det över två månader sedan jag skrev sist. Hur är det ens möjligt? Två månader. Och jag har inte ens funderat på att skriva en rad. 😦

Istället har jag varit fullt upptagen med att ta mig igenom dagarna. Nu låter det mer dramatiskt än det faktiskt varit men ändå. Jag jobbar hela min procent nu, har gjort det sedan 1 februari, och säga vad man vill, det är mycket energi som går åt till att orka det. Jag mår visserligen mycket bättre nu än jag gjorde för två månader sedan, men det innebär inte att jag är lika energisk eller orkar lika mycket som jag gjorde innan jag drabbades av den där förbannade magsjukan som var startskottet till allt detta. 

Det fanns inget i världen som kunnat få mig att tro att man kunde vara sjuk sex månader på grund av en magsjuka. Ja, om vi inte pratade om en magåkomma som dysenteri eller likande förstås. Det hade varit annat. Men en vanlig magsjuka som i sig själv var borta efter fem dagar? Nej du, dra den med tomten också… Men så är det. Jag har inte känt mig som mig själv sedan den 20 augusti och prognosen är fortfarande att jag kan ha men efter den i ungefär ett år till. På bättringsvägen då, så förhoppningsvis bättre än idag, vilket i sin tur är bättre än i julas och det är i sin tur bättre än i augusti. Små steg åt gången, men ändå framsteg. 

Hur är det då? Jodå, det knallar framåt. Jag har ätit mina mediciner som jag ska, haft en satans massa biverkningar under de första två- två och en halv månaderna och har sedan kunnat pricka av både en och femton biverkningar som borta. Tillvänjningstid kallade sjuksköterskan jag pratade med i mitten av februari det. So far, so good. Tyvärr har de större biverkningarna hållit i sig längre och jag lider ännu av svår trötthet (tänk; utmattning), dåligt minne, svåra astmabesvär av något som i grunden är förkylningsastma där själva förkylningen gick över i mitten av februari, kraftig huvudvärk dagligen och att jag gått upp i vikt av medicinen. Det gjorde att min läkare inte ens tänkte efter innan hon tog beslutet att avsluta den medicinen när jag träffade henne igår. Nu. Genast. Helst i förrgår.

Jag antar att det bedömdes möjligt då jag inte längre har några som helst känningar i tåleden och att även problemen i axeln blivit bättre. Den är öm på daglig basis men det gör inte direkt ont förrän den blivit trött eller överbelastad. Jag kan således använda den till vardags och klarar mig troligen med värktabletter och antiinflammatoriska. Fotleden är det värre med, vilket oroar mig en del men snäll som hon är smackade min läkare i ytterligare en kortisonspruta i fotleden på mig igår, för att jag inte ska drabbas av värre problem den första tiden. Förhoppningen är att även den kommer att bli bättre under den tiden (enligt tidigare erfarenheter av kortisonsprutor i just den leden pratar vi om mellan fem och sju veckor) och att det även där kommer att räcka med antiinflammatoriska och värktabletter. 

Vi får se. Jag är lite orolig, men vet att jag kan ringa läkaren och få en ny tid eller i alla fall återinsätta medicinen om det visar sig inte hålla i längden. Det senare är iofs också en oro, då jag verkligen, verkligen inte vill drabbas av alla de där biverkningarna igen. Kanske får man dem bara första gången? Eller ja, det kanske visar sig med tiden. Just idag ämnar jag ge fan i att oroa mig så mycket och istället se fram emot en dag utan huvudvärk. Kanske blir det samma dag minnet återvänder eller jag inte känner mig dränerad på all energi längre? Eller kanske den dagen jag äntligen kan andas ordentligt utan att känna det som att lungorna vänder sig ut och in för att få tillgång till syret? Eller allt detta samtidigt? 

Jag insåg just nu, när jag skrev det sista stycket, att alla dessa förändringar kommer att göra att jag mår mycket bättre än jag gör idag, oavsett hur ont eller inte ont i lederna jag har. Så kanske är det värt att ha ondare i dem igen, om jag slipper det andra? Det blir ett beslut som jag får ta när frågan uppkommer. Om den uppkommer. Fram tills dess ämnar jag njuta av att slippa äta en rejäl näve mediciner till frukost (ok, ok, jag drar bara ner på två tabletter på morgon och två på kvällen, men fyra tabletter om dag, varje dag i vecka och månaden gör ändå en skillnad på 120 tabletter i månaden, vilket är en ansenlig mängd) och en mindre näve till middag. Jag hoppas även att biverkningarna försvinner snabbt som fan och att jag känner mig piggare igen.

Det har nog varit det allra jobbigaste under de senaste tre månaderna. Värk kan man vänja sig vid, vare sig det är huvudvärk eller i lederna eller annat. Tandvärk kan eventuellt vara undantaget men det är tack och lov inte ett av de besvär jag drabbats av under den här perioden. Men att hela tiden behöva tvinga sig att orka göra saker, att känna att man kan lägga sig ner och somna vart man än är, att man mest av allt vill ligga kvar i sängen trots att man sovit tungt, nästan i koma, i tio timmar och att man verkligen, verkligen inte orkar engagera sig i något förrän man övertalat sig själv i timtal och till sist tvingat sig själv att göra det är oerhört jobbigt. Till och med jobbigare än jag upplevt att plötsligt ha galopperande alzheimers. Förhoppningsvis märker jag skillnad rätt snart. Håll tummarna.

Att jag gått upp i vikt är nesligt och retligt men det är ändå inget jag lägger ner någon större energi på. Jag ämnar göra något åt det om någon vecka eller två och därefter helt enkelt äta rätt igen. Nu har jag visserligen ätit rätt under en lång period och ändå gått upp i vikt men det handlar ju inte om något jag kunnat rå på och då är det bäst att bara konstatera och gå vidare. Det blir skillnad igen framöver, när det återigen ligger i mina egna händer. 

Jaha ja. Ja, det var en uppdatering i de senaste månadernas kamp mot min egen kropp. Nu lär det inte ta två månader och lite till innan jag skriver igen. Jag gillar ju att skriva och om orken återvänder misstänker jag att det i sin tur leder till att jag inte bara slösurfar och tittar på film i datorn längre. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s