Dagarna tickar på

Publicerat: 3 december, 2016 i Uncategorized

3-december

Det är lite svårt att ta in att det redan är den 3 december. Hela hösten svischade förbi som om den var häften som kort mot tidigare. Puts väck. Eller känns det mest så för att jag inte kunnat göra alla de saker jag vanligtvis hinner göra? Jag har till exempel inte bakat lika ofta som tidigare, julklappsinköpen är inte lika långt framgångna (tack och lov blir det en väldigt lugn jul, så jag oroar mig inte det minsta för detta) och med min borttappade jullåda så har jag heller inget julpynt uppe. 

Men det är bara den senaste tiden. Under oktober och november handlade det mesta om att få bort smärtan i axel och fötter och att börja jobba igen. Det har ju gått så där, om jag får säga det själv. Kortisoninjektionerna gjorde sitt till och jag tyckte allt att jag var tillräckligt bra för att börja jobba. Hade jag tänkt till (vilket jag naturligtvis tyckt att jag gjort) hade jag börjat jobba 75% på min tjänst redan från början men som det var så gick jag på fullt ut och tvingades ta (det personliga) nederlaget och inse att det inte funkade som jag hoppats. Dessvärre har effekten av de där injektionerna avtagit så pass jag med säkerhet kan säga att axeln är tillbaka till status zero. 

Numera jobbar jag 75% av min 90% -tjänst och gör således 67,5% av mitt schema. Det funkar, men visst märks det när det varit intensiva dagar. Speciellt när jag har tre dagar efter varandra. Tack och lov har jag världens bästa läkare som förstår att fler men kortare pass inte är rätt metod för mig, så hon har skrivit in att jag kan jobba hela pass men behöver en extra vilodag efter att ha jobbat 2-3 pass och hon har helt rätt. Att behöva ta mig till jobbet och från jobbet är ju en rejäl ansträngning i sig självt och de där vilodagarna är hundra gånger bättre än att behöva åka dit fler gånger i kortare stunder. 

I övrigt är saker som vanligt. Jag vill städa mer än jag klarar av och fixar med fler saker än jag borde på mina lediga dagar. Det är något jag bestämt mig för att ta tag i. Att vila ordentligt. Det spelar ingen roll att jag går hemma en hel dag, det innebär inte att jag därför ska serva Vikingen med mat när han kommer hem från jobbet. Att lyfta eller över huvud taget röra armen eller stå på fötterna så lite som möjligt måste få vara prio ett. Så får det bli. Jag har även (till min fasa) upptäckt att bandyn är svårare att gå på. Det är för all del inte direkt iskallt inne i bandyhallen, men det är ändå en kyla som i kombination med de hårda betonggolven är som tortyr för mina stackars fötter. Fan också.

Vi väntar besked från både försäkringskassan och biståndshandläggarna angående Mini-Belse och där är det väl bara att fortsätta vänta. Biståndshandläggaren behöver i sin tur att beskedet från FK blir positivt innan de kan ta tag i ärendet, vilket leder till att vår väntan på något vis blir dubbel. Jag hoppas att de ändå har tid att titta lite på ärendet redan innan beslutet från fk kommit så att det går fort när vi väl står där med just det beskedet i handen. Håll tummarna.

Något som stör mig väldigt mycket just nu är att jag inte kan göra några kort. Alls. Jag har lyckats knåpa ihop ett enda kort sedan i augusti och det var inte en rolig historia. Tänk att en trasig axel kan spela sådan roll när man sitter ner och pillrar med sax, papper, lim, tejp och vad det nu är. Retsamt. Jag som har pratat om att jag ska göra personliga kort och skicka till några vänner. Nope. Finns inte på någon annan skala än minusskalan just nu. Jag hade även sett fram emot att göra en hel hög med julkort. Nä, nä. Bättre lycka nästa år.

Ikväll ska vi ha lite besök framåt kvällningen. Det blir lite adventsmingel med några av våra många vänner, vilket jag ser fram emot. Jag gillar sådant, även om jag ibland får stånga mig blodig mot Vikingens ointresse för att ha sådana tillställningar. Åh, han har hur roligt som helst när de väl händer men det kan vara som att försöka trycka ner en rektangel i ett trekantigt hål innan vi kommer dit. ”Jag har inga tillställningar, det är det Solen som har…” är inte en helt ovanlig kommentar från honom. Sen njuter han av kvällen så mycket det bara går. Mupp. ❤

Jag har lyckats hålla mig borta från allt vad förkylningar och likande heter, vilket gör mig väldigt glad. Jag nös några gånger här om dagen och det var ingen rolig historia alls. Faktum var att det kändes som att jag med glädje hellre skulle slita av mig axeln utan bedövning eller verktyg hellre än att nysa en gång till. Jag brukar tillskriva allt som händer min långa lista av erfarenheter men det här vill jag mest förtränga och glömma bort helt.

I morgon ska jag göra absolut ingenting. Inte ens tömma diskmaskinen. Eller. Allra helst inte tömma diskmaskinen. Fy fasen vad jag ogillar att göra det. Jag fyller den hellre tio gånger än att tömma den en gång. Usch. Jag ska heller inte dammsuga, torka golv, städa toaletten eller vad jag nu pysslar med annars. Vila. Det är vad jag ska göra. Precis hela dagen. Jepp. Och på måndag ska jag jobba och därefter ska jag vila i hela fyra dagar innan det är dags att jobba helg. Vila. Ni ser kanske hur jag försöker övertyga mig själv om detta, eller? Vila, vila, vila och återigen vila.

Jag har uppenbarligen inget intressant att skriva just nu så jag väljer att fortsätta med min dag. Jag ska bara… äh. Jag ska bara ingenting. Det är så städat jag nu orkar och under resten av eftermiddagen tänker jag bara skämma bort mig själv för att sedan välkomna våra vänner framåt kvällningen. Jupp, så får det bli. Tack och hej. 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s