Att vara någon annan

Publicerat: 11 november, 2016 i Uncategorized

choose-your-walk1

Jag såg nyss en filmatisering om Edson Arantes do Nascimentos tidiga liv. Ni har kanske inte hört talas om honom som Edson Arantes do Nascimento men ni vet säkert vem det är ändå. Om jag istället kallar honom Pelé kommer nog de flesta att nicka igenkännande, även om man inte är speciellt fotbollsintresserad. Det är som med dagens fotbollskändisar, man har kanske inte koll på vilket lag de spelar för eller ens vilket land de kommer ifrån men man har hört namnet och vet att de är hyllade fotbollsspelare. Nu tänker jag mig ändå att de allra flesta har koll på att Pelé är brasilianare, men ni förstår vad jag menar.

I filmen får man följa Pelé från det att han är nio år gammal och Brasilien precis åkt ur 1950-års världsmästerskap i fotboll. Hans pappa har en gång varit en lovande fotbollsspelare som tappat tron på sig själv och därefter följt sin frus önskemål om att sadla om och städade toaletter på en klinik. Mamman jobbade som husa och städerska för att de tillsammans skulle kunna försörja sin unga familj. Edsons mamma såg ingen framtid i fotbollen och den unga pojken fick snart följa med och jobba med sin pappa istället för att spela fotboll med sina kompisar. 

Jag ska inte återberätta hela filmen, men den var bra och jag rekommenderar att ni ser den även om ni inte gillar fotboll, vilket jag i ärlighetens namn inte heller gör. Nu råkar väl fotbollen vara huvudtemat i filmen men det är ändå inte det som fångade mitt intresse mest. Istället såg jag hur en hel nation förlorade tron på sig själva (om än bara i ämnet fotboll) och som ansträngde sig hårt, så väldigt hårt för att förändra hur de tänkte, agerade och spelade. Brasilien blev som ett osäkert, mobbat barn som inte vågade ta några egna beslut förrän man fått klartecken ovanifrån. Att man misslyckades kapitalt i världsmästerskapen 1952 och dessutom skämde ut sig genom att storma motståndarlagets omklädningsrum kom att bli spiken i kistan. Nu skulle man inte längre spela fotboll som man gjort i Brasilien sedan urminnes tider. Den så kallade gingan (brasiliansk spelstil i fotboll) skulle tvättas bort ur spelet och man skulle lära sig att spela ”europeisk” fotboll. 

Det var intressant att de förklarade varifrån spelstilen ginga kom ifrån och filmskaparna hade verkligen lyckats få med våndan hos spelarna när de tvingades spela ett helt annat spel än vad som kändes naturligt för dem. Naturligtvis fanns det några spelare som var duktiga på det spelet också, men i huvudsak hade spelarna vuxit upp med spelet på gatorna och levde, rörde sig, tänkte och andades gingan och då kändes det stelare europeiska spelet främmande och svårt. Det var inte förrän i slutet av världsmästerskapen 1958 som de återfick sitt självförtroende och började spela ”sin” fotboll igen. Resultatet lät inte vänta på sig. Jag säger inte att Brasiliens fotbollsstil är bäst utan bara att den fungerade (fungerar?) väldigt bra för dem, speciellt när Pelé var med och spelade. Det blev inte kallat ”det vackra spelet” för inget. 

Jag tänker att det är lite så i livet också. Att man inte kan iklä sig någon annans livsstil för att passa in. Nu menar jag inte att man alltid ska vara likadan, för det vet vi ju alla att vi inte är. Vi har olika roller beroende på vilken konstellation vi umgås med. Vi är si på jobbet och så med familjen och ytterligare en tredje med kompisarna och kanske till och med en fjärde variant ihop med syjuntan eller vad det nu kan vara. Men grunden är (förhoppningsvis) ändå den man innerst inne är. Den man identifierar sig med. Jag har sett folk försöka böja sig baklänges för att passa in någonstans där de inte känt att den de är duger och aldrig någonsin har det varit en bra lösning för någon. Visst, man kan foga sig och förställa sig länge, allt för länge, men hur mår man då? Och gör man ett bra jobb för den person, grupp eller situation man förställer sig för? 

Nej. Jag tror att man helt enkelt får acceptera att man är den man är och att man visserligen kan anpassa sig till viss del till situationer och så, ungefär som då vi faller in i våra olika roller. Men att försöka förvandla sig till någon man inte är? Det tror jag är omöjligt. Jag kan bara komma på en enda situation då man behöver ”göra om sig själv” på en större skala och det är om man inser att man inte tycker om den man är eller om man har böjelser man av olika anledningar behöver undertrycka eller jobba bort. Nu råkar jag gilla mig själv rätt bra och har inga onaturliga eller olagliga böjelser att undertrycka eller jobba bort, så jag har inte sådana issues och kan därför bara tänka mig hur svårt det ändå måste vara. 

Poängen i mina funderingar är att det till syvende sist i de allra flesta lägena är bäst att helt enkelt vara sig själv. Möjligen i någon av de roller man har i samhället, men ändå sig själv. Om du är osäker på vem du egentligen är och hur du känner och tycker inför något nytt får du helt enkelt känna efter och se om just det här eller det där passar dig eller om det känns krystat och påtvingat. Det hör till resan vi alla gör för att lära känna oss själva. Vissa hittar ”hem” snabbare än andra, andra tar lite längre tid än gemene man. Jag misstänker att det även finns de som aldrig funderar på ämnet utan bara tar sig igenom, nöjda och glada med att vara. Funkar det för dem så är det ju bra. Själv gillar jag mina olika knäppa sidor och hur de trängs med mina mer rationella sådana. Försök inte härma någon annan för att du beundrar dem eller för att de verkar leva på ett sådant liv du själv vill eftersträva. Det funkar inte i längden och risken för att du ska bli besviken och mer rådvill över dig själv är alldeles för stor för att det ska vara värt det. Gör din resa, bli någon du gillar baserad på din alldeles egen grund. 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s