Att prioritera

Publicerat: 7 november, 2016 i Uncategorized

this-or-that1

Det är konstigt hur inställd man är på vissa småsaker. Hur de helt enkelt ska vara på ett visst sätt och sen är det bara så. Hur man gör så att det blir så, lika omedvetet varje gång. Men lik förbannat så är det precis så det är. Det blir en förlängd del av en själv. 

Detta är något som inte märks speciellt mycket – om än alls – till vardags. Man gör sin grej och är nöjd med det. Dag ut och dag in. Plockar lite här, lägger undan lite där, tar fram något där och ändrar lite här. Så att det passar just mig eller hur det är bestämt att det ska vara. Just det där sista är viktigt. Det kanske inte är så att det är något som alltid passat just mig utan jag kan vara på jobbet och har behövt anpassa mig till hur det är där. Det blir till slut också en omedveten vana. 

De gånger man märker av dessa småsaker är när det blir en förändring i tillvaron. Om man börjar på ett nytt jobb och måste pejla in hur man gör där och sedan anpassa eller kompromissa hur jag själv brukar vilja ha det. Att flytta ihop med någon är också en tydlig markör på hur viktiga dessa småsaker kan vara för en själv. Eller att bli sjuk och inte längre orka fixa med dem lika omedvetet eller självklart som man gjort tidigare. Alla dessa situationer är typiska exempel på gånger då man plötsligt ser småsakerna i starkt ljus och inser hur betydelsefulla de är. Det är också då man måste tänka och känna efter hur viktiga de egentligen är. 

Som ni förstår så befinner jag mig i den senast nämnda situationen. Jag orkar helt enkelt inte av att sköta allt som jag brukar. Detta har ingenting med hur jag och Vikingen valt att fördela våra sysslor här hemma utan handlar helt och hållet om mig själv och de där sakerna jag plockar och pysslar med för att må bra. Att gör kort när jag har huset för mig själv. Eller att göra kort över huvud taget, faktiskt. Det har jag inte orkat med mer än en gång sedan jag fick mina problem med lederna och den gången gjorde jag ett enda kort. Att gå på en promenad och sedan veta att jag kan ta en lång skön dusch efteråt. Den där extra dammsugningen någon eller några gånger i veckan utöver de gånger vi annars dammsuger. Den där dammtrasan jag gärna drar med om jag ändå ska gå igenom hallen och in i vardagsrummet. Att tömma kattlådorna varje gång jag går in på toa.

Jag plockar inte av köksbordet lika ofta som tidigare och jag orkar heller inte städa av köksbänkarna lika ofta som tidigare. Jag låter skorna stå nedanför skohyllan istället för att ställa upp både mina och andras närhelst de blivit lämnade där. Mitt lilla avlastningsbord intill soffan är överbelamrat trots att jag avskyr när det är det. Mina stackars böcker står huller om buller i bokhyllan… och lite överallt… för att jag inte finner energi nog till att gå igenom och sortera dem. 

Tro för all del inte att det är smutsigt och rörigt här hemma, min underlåtenhet att utföra mina (o)vanor till trots. Nej, nej, vi håller ordning ändå. Faktum är att Vikingen gör mer än jag just nu och han gör det bra. Men det är liksom inte min ordning. Jag har ett större behov av att torka och plocka än Vikingen och därför känner jag att jag är nöjd med det vi gör tillsammans och sedan gör det där lilla extra jag behöver för att själv kunna slappna av. Enligt Vikingen är jag pedant. Enligt mig själv är jag renlig och ordningsam. 

Men hur som helst, just nu orkar jag inte göra allt detta. Speciellt inte nu när jag börjat jobba igen. Jag gjorde två pass förra veckan och trots att det var väldigt lugna pass måste jag erkänna att jag sällan varit så trött som jag var efter både de passen. Jag kände mig som en urvriden trasa efter dem och sov både tungt och länge på helgen. Jag var inte fysiskt utmattad och visserligen har fotleden svällt upp ganska rejält igen men det känns ändå inte värre än de gånger jag varit iväg på något medan jag varit sjukskriven. Vi får se hur jag fixar den här veckan då jag gör fler pass, men jag tror i ärlighetens namn att jag fixar detta. 

Om jag omprioriterar. 

För så är det. Jag måste offra något för att vinna något. I det här fallet handlar det om att orka med saker hemma eller att orka jobba. Nu inser jag att det låter som vardag för de flesta men det är ändå lite djupare än så med tanke på att jag enligt läkaren borde vara sjukskriven fortfarande. Att jag tar ut mig mer än jag kanske borde. Jag väljer att göra detta, att blunda hårt för det som finns hemmavid och som skulle ha retat gallfeber på mig vilken dag som helst på året och istället koncentrera mig på jobbet. För mig finns det inget mellanting på jobbet. Om jag inte orkar jobba så ska jag heller inte vara där. Punkt. Sen anser jag att man till en början kan behöva lite extra stöd och hjälp i vissa situationer och det är helt ok, det är sällan att bara glida in och gå tillbaka till hur det fungerade innan, men i det stora hela ska mina kollegor kunna lita på att jag sköter min del av jobbet.

Alltså är inte bokhyllan avtorkad idag. Kattlådorna är rena, soporna uttagna, diskmaskinen körd och tömd och katterna har fått rena matskålar och påfyllning av mat, men det är allt jag orkat med – och egentligen mer än jag borde ha gjort – innan jag åker iväg och gör mitt första sovjourpass sedan den 19 augusti. Jag både ser fram emot och bävar för den. *haha* Wish me luck. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s