En del smått och gott

Publicerat: 14 oktober, 2016 i Uncategorized

you´re gonna make it after all

Jag är rätt less på att gå hemma nu. Ja, det trots att jag varit i Spanien i 10 dagar och att jag inte haft en lugn dag den här veckan, med läkarbesök, provtagningar gånger flera, utflykt till jobbet och att jag hälsade på Vikingen på jobbet igår för att förlänga turen till Coop Forum lite mer. Jag har även lagat mat varje dag och plockat och donat här hemma. Men.Jag. Är. Less. Så otroligt less. 

Ingen vet någonting ännu och det är väl mest det som känns trist. Jag har lämnat prover och har en tid hos reumatologen på fredag i nästa vecka. Håll tummarna för att de ska ha något besked åt mig. Eller att alla besvär helt enkelt försvunnit sedan dess. Båda alternativen funkar för mig, även om jag helst ser det senare under förutsättning att det sedan håller sig borta och aldrig återkommer. *haha* Jag har för första gången kommit upp i ett frikort. Det innebär att all sjukvård jag kan komma att behöva fram till i slutet av februari är gratis. Heeelt ok för mig. 

Något jag upptäckte redan tidigt var att det kändes bra i foten att cykla. Att hämta upp cykeln ur källaren och att kliva på och av den var en annan femma. Därför fick jag vänta tills nu innan det blivit aktuellt att cykla mer regelbundet. Tyvärr har jag fortfarande svårt med på- och avklivningen samt att ställa ner stålhästen i källaren igen, men det är egentligen bara det sistnämnda som är ett problem och därför ämnar jag cykla omkring så mycket jag kan för att bibehålla lite kraft i benet. Sträcka ut den också, för den delen. Att belasta foten så att det gör minst ont innebär tydligen att inte använda musklerna som jag brukar och en sena bak i knät börjar göra sig påmind. Cykla is da bomb!

Något annat jag är redigt less på är att läsa om alla fula människor. Det är tydligen en omskrivning för tjocka människor. I alla fall i USA. Snacka om skenhelighet. Landet som jag förmodar har flest överviktiga människor i hela världen hyllar smalheten så mycket att många går ut och kallar tjocka människor fula. Newsflash; en ful människa kan vara vacker på utsidan. Fulhet har väldigt lite med hur man ser ut på utsidan att göra. Om man väljer att gå ner i vikt på grund av sin hälsa eller för att man själv vill det så ska ta mig fan ingen komma och säga att man man blivit vacker och värdefull när det är gjort. Dög man inte innan borde personen som plötsligt bytt åsikt om en ta sig en titt inombords och se vad den har för egna issues. 

Lika bra att ta det som retar mig först då…. ålder är heller inget som gör en ful. Faktum är att ålder är fantastiskt! Vilken mångfald och vilka härligt, mogna människor det finns som berikar denna värld! Nä, alla ser inte ut som en 65-årig Hollywoodstjärna utan rynkor någonstans men vad gör väl det? Och hur äkta kan det egentligen vara att bli 65 år och det knappt syns någonstans? Jag menar inte att vara cynisk men jag undrar ofta hur många av de där stjärnorna som sträckt lite på skinnet för att fortsätta se unga ut. Visst finns det människor som av naturen får väldigt lite rynkor och andra åldersbetingade karaktäristkiska kroppsliga förändringar, men de måste väl ändå vara i minioritet? Jag har svårt att tro att andelen av människor med sådana anlag multiplicerat sig så enormt mot hur det var för bara 20 år sedan.

Försäkringskassan är ett intressant kapitel. Jag har haft turen att slippa ha så mycket med dem att göra och de gånger jag behövt använda mig av deras tjänster har jag tack och lov haft med väldigt bra handläggare att göra. Det innebär dock inte att deras regler är glasklara eller ens vettiga. Jag fick ett samtal här om dagen om att jag måste skicka in en ny anmälan om sjukpenning för var gång läkaren förlänger mitt sjukintyg. Att det är samma, pågående fall spelar ingen roll. En ny ansökan ska in. Därefter informerade de om att jag efter tre månader (nu ska jag verkligen inte gå hemma i tre fulla månader!, men ändå) kommer att få genomgå en utredning från deras håll under tiden det inte alls är säkert att jag blir beviljad sjukpenning. Anledningen till detta var nya regler. Att jag konstaterade att jag säkerligen inte är mindre sjuk under tiden utredningen pågår fick handläggaren att skruva sig så mycket att jag hörde det genom telefonförbindelsen. Hon var inte heller helt i linje med de nya reglerna, det hördes. Som jag sa, det är ett intressant kapitel. Fortsättning följer.

Mini har fått sitt sjukintyg nu och ska också brottas med försäkringskassan. Tack och lov är hans intyg väldigt tydligt och det borde rimligen inte bli något problem med hans ansökan om aktivitetsersättning. För er som inte är insatta i sådant här kan jag berätta att aktivitetsersättning är vad de av någon anledning kallar sjukersättning innan man fyllt 30 år. När han fått det blir det till att tackla LSS och de instanser där han har rätt till. Jag fick kontakt med en kvinna där som personifierar begreppet ”rätt person på rätt plats” och känner mig väldigt positiv till hela situationen just nu. Det blir en del byråkratisk exercis framöver, men i ärlighetens namn är det hundra gånger bättre än hur det var tidigare. Nu finns det äntligen hopp om framtiden.

Jag ställde mig på vågen då jag varit hemma i någon dag och kunde konstatera att jag hade rätt i min gissning om vikten. Jag hade ju gått upp 3 kg sedan i våras då jag blev sjuk. Under sjukperiodens värsta skede, då jag bokstavligen inte kunde röra mig och var sjukt less och uttråkad = jag åt allt som ställdes framför mig, hade jag gått upp ytterligare 4 kg. Under semestern hade jag sedan gått upp 2,5 kg, vilket gör att jag gått upp nästan alla de 10,5 kg jag gick ner i våras. Allt det hårda jobbet för inget. *haha* Konstigt nog känner jag att det faktiskt inte gör ett enda någe. Jag skiter i det. Inte så att jag skiter i vikten i sig, men jag mår bra i den jag är. Det enda jag bryr mig om är att de fina kläderna jag köpte när jag var som smalast känns lite trånga och därför tänker jag se till att de passar igen. Jag har varken råd eller ork att skaffa en ny garderob igen. *haha*

Turligt nog har jag redan tappat allt jag gick upp under semestern och som ett led av detta bestämde jag mig i måndags för att koka en laddning soppa. Jag hade förväntat mig att den första veckan skulle vara dryg. Riktigt dryg. Jobbig utan dess like. Men vet ni? Jag har knappt märkt av att jag går på diet. Utom gällande kläderna, förstås. Där märks det en väldigt positiv förändring. Det är en väldigt stor skillnad mellan att göra dieten medan jag jobbar och att göra den medan jag går hemma. Främst gällande hur mycket förberedelser och fix det är för att få det att gå ihop men även för att jag är mindre sugen på annat när jag inte går i butiker lika mycket. Konstigt nog blir man inte lika godissugen när man inte får det upptryckt i ansiktet vid var och varenda kassa. Till och med apoteket har tuggummi och halstabletter vid kassan om än av den sockerfri arten. Jo, jo…

Jag vet inte hur länge jag tänker köra den här gången och känner inte alls samma behov av att dokumentera allt som jag hade förr. Det beror kanske till viss del på att jag liksom redan gjort den här delen av resan tidigare? Jag har ju redan stridit mot dessa kg och vunnit en gång. Vem vet, om jag håller i det tills jag når samma lägsta vikt som tidigare kanske jag känner att det blir viktigare att dokumentera igen men jag misstänker att det inte kommer att göra någon skillnad. Det känns nämligen inte likadant längre. Jag är egentligen klar med detta. Har redan vunnit. Den här gången känns mer som ”skadereglering” än något annat. 

Med det sagt måste jag erkänna att jag fick en annan tanke i skallen så fort jag började skriva skadereglering. Kanske borde jag fortsätta lite till ändå, även då jag kommit ner till 80 kg och är nöjd? Inte för att jag vill bli smalare utan för att jag då är närmare landstingets krav på ett normalt BMI i förhållande till att vara berättigad till en bröstreducering. Ju fler kg borta jag kan uppvisa utan att för den delen gå ner de ytterligare 17 kg de enligt sin hemsida tycker att jag borde gå ner för att vara berättigad måste ju rimligen vara bra? Om jag går ner 45 kg har jag definitivt visat god vilja. Och det är ju bara 5 kg mer än jag gått ner ”hittills”. I alla fall när jag når ner till de där 80 kg igen. 5 kg är ingenting i sammanhanget för min viktnedgång, men det kan göra en stor skillnad i mitt mål att övertala dem om att ge avkall på sitt krav på ett BMI som skulle göra att jag inte får väga mer än 68 kg. Jag vill verkligen inte väga 68 kg. Herregud, vilken speta jag skulle vara då. Nej, jag gillar mina kurvor. Jag misstänker dessutom att Vikingen skulle bli mäkta upprörd. Han gillar något att ta i. *haha* 

Konstigt hur vi bara varit hemma en vecka idag och semestern ändå känns som väldigt långt borta. Tack och lov så har jag en hel massa fina minnen därifrån som jag kan plocka fram vid behov. Jag gillar hösten och allt det vackra den medför, men jag blir lite frustrerad över att det blir så besvärligt med alla kläder när jag har svårt att ta mig fram. Skor är inte att leka med, mina vänner. Just nu har jag ett enda par skor som jag kan använda. Tack och lov är de gympaskor men den är tyvärr vare sig speciellt vattentåliga eller varma. Att kränga på mig tröjor och jackor är heller inte en promenad i parken alla dagar. Axeln är definitivt bättre än tidigare men det innebär inte att den vill vara med alla veckans dagar. Vissa är bättre än andra, om vi säger så. 

Jag är orolig över världen just nu. Det är med stigande fasa jag följer Trump och Clintons framfart. Om det var tillåtet skulle jag rekommendera att välja om Obama ytterligare en gång, men reglerna säger annat. Som det är nu tvingas folk välja mellan det ena stolpskottet eller det andra. Personligen anser jag dem båda vara dåliga val, men av de dåliga valen finns det en som utmärker sig extra mycket. Hilary Clinton har gjort många fel och hade det funnits en vettig motkandidat hade jag troligen hållit tummarna för att hen skulle vinna men nu när hon står emot Donald Trump hoppas hela min varelse att jänkarna inte är så där utbota ignoranta som hans följare ger intryck av att vara. Herregud. Ska den den maktgalna, narcissistiska, självupptagna, oupplysta, rasistiska mansgrisen få kontroll över en av världens starkaste nationer? 

I övrigt har jag det förresten ganska bra. *haha* Jag förstår att det mesta låter som gnäll och det är väl lite så det är. Jag skriver om jag jag funderar på just nu och ibland blir det mer gnäll än något annat. Jag har dock en hel trave böcker att hålla mig sällskap, en son som blir som förbytt och hjälpsam delux när jag är sjuk, en man som i det lilla visar mig hur mycket jag betyder för honom och som hjälper mig med precis allt just nu och andra omkring mig uppmuntrar mig på olika vis. Dessutom kan jag inte annat än glädjas över att bo i Sverige, även om försäkringskassan kan vara nog så besvärlig. Hade jag bott i till exempel Zimbabwe eller Laos hade saker kanske varit ännu svårare nu när jag är sjuk. Nej, jag har det ändå ganska bra. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Läst ikapp … missat massor eftersom jag varken bloggat själv eller kommit mig för med att läsa nåt. Och för enkelhetens skull klumpar jag ihop en allmän kommentar här … (lat? Ja!) Tur att det går framåt med din hälsa, även om det känns som att det tar frustrerande lång tid och rastlösheten hänger dig i hasorna. Ta det varligt när du väl börjar jobba igen så du inte jobbar på av bara fasen och överanstränger dig. Hoppas nu inte F-kassan ställer till nåt skit. Och fantastiskt om allt ordnar sig på nåt bra sätt för Mini tillslut! Hoppas det. Ni ser ut att ha haft en helt suverän semester trots långsam gångstil ;). Vete sjutton om jag velat befinna mig bland alla de där fiskarna … Och fina bilder från resan. Snyggt lerbad också! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s