Idag ska jag vallas

Publicerat: 16 september, 2016 i Uncategorized

skallbergskrogen

Efter mitt lilla cykeläventyr och en kort promenad med Vikingen på kvällen i tisdags har jag bokstavligen inte varit utanför porten. Jag tänkte skriva dörren, men det hade blivit missvisande eftersom jag ju var och hämtade posten tidigare idag. Det tar lite tid att ta sig nedför de 9 trappstegen vi har till brevlådan, men med en massa tålamod går det. Att gå på plan mark är lättare och för att vara helt ärlig så är det en jäkla skillnad på att gå idag mot hur det var i tisdags. 

Sendraget i tån är fortfarande obehagligt, känsligt och ömt, det går inte att förnekas. Ändå är det liksom ”bara” det. Jag skulle fortfarande inte kunna jobba med det men jag anser det ändå ha gått rejält framåt. Fotleden är sitt vanliga svullna jag och vill också hellre ta sig framåt på plan mark än i trappor, vilket jag mer än gärna ställer upp på. I övrigt är det samma där; jag skulle inte kunna jobba med det men det har gått rejält framåt. Axeln gör fortsätter att göra ont som f*n så snart jag glömmer mig och försöker flytta ut armbågen från kroppen, försöker sträcka mig efter, bära något eller när jag liksom slappnar av och låter axeln sjunka ner lite. Att tvätta håret med båda händerna utan att först ha stöttat upp armbågen på fönsterbrädet var tydligen en engångsgrej. Men, men, stöd finns ju. Övningarna jag fick av min väninnan har inte gett några märkbara förändringar ännu. Jag skulle inte kunna jobba med det men anser nog att det gått lite framåt ändå. Ljumsken är mest besvärlig men det skulle jag nog kunna jobba med om det inte vore för de övriga tre. 

Hur som helst; idag ska jag gå hemifrån i någon eller kanske till och med några timmar! WoooHooooo! Jag övertalade Vikingen om att möta mig vid vår kvarterskrog så att vi kan äta middag där. Han var lite tveksam och ville nog att jag ska ta det lugnt ett tag till. Han förstår inte riktigt hur mycket jag behöver komma hemifrån en stund. Jag håller på att bli galen av att bara sitta hemma. Eller ströppla omkring hemma. Ingetdera ger mig någon som helst stimulans. Det han däremot förstår är att min envishet inte har några gränser och att han egentligen inte hade något val. Jag  ska helt enkelt ut idag, med eller utan hans sällskap. Han föredrar med för att kunna hålla lite koll på mig. Det är kanske lite elakt att utnyttja hans omtanke men vad gör man inte för att behålla förståndet? *haha*

Även om det inte är så långt till kvarterskrogen så behöver jag nog i alla fall en 20-25 min på att ta mig dit. Det blir en lagom promenad för att sedan vila en stund innan jag går hem igen. På hemvägen får jag ju dessutom sällskap av Vikingen och tillgång till hans cykel om det känns som att jag behöver vila fotleden. Tån är jag som sagt inte speciellt orolig över längre, även om det inte på något vis är bekvämt att gå på den. Med små, nätta *host host* steg blir det nog bra. 😀



nicke

En lite förvånande och smårolig grej är att jag fick upp den här fem år gamla bilden av Vikingen när jag sökte efter en bild på vår kvarterskrog. *haha* Han står utanför sin dåvarande bostad, vilket ligger en si så där femhundra meter eller så ifrån kvarterskrogen. 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s