En bra man

Publicerat: 11 september, 2016 i Uncategorized

920701_10152834892337395_8120058073550385402_o

Efter att ha sovit i väldigt korta perioder per natt med en eller fler vakna timmar i mellan under de senaste två eller så veckorna lyckades jag i morse äntligen hitta en sovställning som gav mig ungefär fyra sovtimmar i sträck. Det hade nog blivit ännu längre om inte Jehovas Vittnen hade valt just den här förmiddagen att komma och ringa på dörren. Vikingen såg lite irriterad ut när det hände, då han själv smugit omkring i ungefär en timme för att inte väcka mig, men han var nog ändå lite nöjd med att jag äntligen vaknat. Han hade nämligen väntat med frukost för att inte störa mig. *haha*

Han ska ha en stor eloge, min Viking. Inte för att han är duktig och sköter saker här hemma, det tycker jag nämligen är självklart. Han bor här lika mycket som jag och när han jobbat hela dagarna under sommaren har jag skött markservicen på hemmaplan rätt mycket på egen hand. Alltså är det tacksamt att han tagit på sig allt hemmavid just nu, men jag tänker inte ge honom någon medalj för det.

Nej, det han ska ha en eloge för är hur omtänksam och uppmärksam han är mot mig just nu. I ärlighetens namn är han lite dålig på sådant i vanliga fall. Klart att han bryr sig, det säger sig självt, men han är generellt lite dålig på att uttrycka det i vardagen. Sedan jag blev sjuk för tre veckor sedan har han däremot sett till mitt minsta behov, inte klagat, gnällt eller grimaserat över att jag ber om, behöver eller kräver något. Faktum är att han allt som oftast sett till att jag haft precis allt jag över huvud taget kan komma att behöva innan jag själv vet att jag behöver det.

13329324_10153134364217395_2268468812601862812_o

Frukost, lunch och middag står på bordet framför mig utan att jag lyfter ett finger, sedan tar han hand om disken utan att knota. Utom igår. Då tröttnade jag på soffan och passade på att fixa lite mat medan han var i tvättstugan och sedan tog sig iväg och handlade. Inte alls det smartaste jag gjort och han var mindre nöjd med mig när han kom hem, vilket jag inte heller var då maten visserligen var lättlagad, gick snabbt att göra i ordning och blev god men jag mitt i matlagningen tappade grädden i golvet och fick släpa runt mig själv på golvet för att torka upp eländet, och muttrade lite om envis som en röd gris, tjurskallighet och att han borde ge mig stryk. Det kom en del andra uttryck men jag hörde mest en massa olycksbådande mummel. Det var bara att ta, jag hade förtjänat det. 

Det enda jag stör mig på gällande Vikingen är hans plumpa och ganska barnsliga skämt på min bekostnad. Jag vet att det är galghumor, precis som den humor jag själv använder mig av för att hålla det värsta borta, men han saknar insikt i vad som funkar och inte funkar just nu. Eftersom jag förstår att han maskerar sin oro – det kan inte vara lätt att se den man älskar ha så ont att hen inte orkar göra annat än sitta i soffan, grimasera, tjura ihop och vila sig – låter jag det mesta bara glida förbi. De gånger det blivit för mycket har jag sagt ifrån och då ser han förkrossad ut, vilket gör att jag numera drar mig för att säga något alls. Jag känner mig nämligen otacksam då jag gör det. *haha* Han är så himla omtänksam och månar så om mig i övrigt att jag nog kommer att låta bli att säga något alls. 

Igår kväll stod han plötsligt och rotade i sitt vitrinskåp. Ja, vi har var sitt. Eller egentligen har jag två. *haha* Hans skåp innehåller hans samling av vikingafigurer etc, hans VSK-hylla, Manchester United-hylla och en hylla med minnen och souvenirer han samlat på sig genom åren. Han smusslar med något en stund och kommer sedan bort till mig med ett halsband. Hänget är en Torshammare. Det är ett halsband han fått av sin mormor när han var tretton år och som han sedan själv hade på sig i många år, tills han skaffade den Torshammare han numera bär runt halsen. Han räcker fram det till mig och ber mig att ha det på mig tills jag tillfrisknat. Hans sätt att att visa att hur mycket han bryr sig om mig och hur orolig han är över att jag har så ont och är så olik mig själv just nu. Han är en bra man. 

20160911_120615

Så här sov jag i morse. Så himla skönt att äntligen få mer än 3 timmar i sträck, speciellt som jag ju lyckats sova i några tvåtimmarssejourer med bara någon vaken timme i mellan varje innan. Jag fick nog mer sömn i natt än jag fått sammanlagt de senaste tre nätterna. Foten som syns i bild är den med fotledsinflammation. Axeln med inflammationen är duktigt täckt med påslakanet för att hålla värmen, även om det inte är fastslaget att det gör någon egentlig skillnad. Jag tänker att det inte kan skada att ta det säkra före det osäkra. Min svullna och mycket ömma stortå hamnade utanför bild. Lika bra det. Den är inte vacker. 😉

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Det är bra att ha en bra man vid sin sida ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s