Det får gärna vara bra nu…

Publicerat: 28 augusti, 2016 i Uncategorized

axelledsinflammation

Förra helgen däckade jag rejält i magsjuka. En sådan där dubbel magsjuka som får en att önska att man kunde skendö för att sedan vakna när det gått över. Tack och lov hade jag bara det där dubbla i ett dygn under vilket jag ägnade mig åt att simultandrabbas tre gånger. Yep, hink och toa samtidigt. Eller rättare sagt, toa och hink två gånger och toa i kombination med panik och handfat när jag inser att hinken är kvar i sovrummet. Det var förresten då toasitsen gick sönder. Den fixade inte att ha min vikt på sig medan den vreds i samband med att jag vred kroppen mot handfaten. 

Nå, magsjuka tillfrisknar man ju ifrån. Tack och lov. Redan i torsdags ansåg jag mig vara frisk. Eller redan och redan, fem dagar med kass mage är mer än nog. Men jag var hur som helst frisk då och såg fram emot en rolig helg med kräftskiva på lördagen. Först skulle jag bara åka och handla med Nippertippan och fixa lite saker inför kräftskivan. Men… 

Fredagen kom, Nippertippan och jag åkte och handlade utan några problem (faktum är att det för första gången verkligen inte var några problem. Tidigare har jag alltid åkt på en sådan där koll när jag handlat med självskanning, men inte den här gången. Äntligen!) och när jag kom hem tog jag det lugnt ett tag. Så himla skönt att ha aktiverat mig och sedan vilat lite innan jag skulle sätta igång och göra paj till lördagen. 

Medan jag vilade hände tydligen något i min kropp. I axeln, för att vara mer exakt. Där satt jag i godan ro och upptäckte plötsligt att jag inte kunde lyfta min vänstra arm utan att skrika av smärta. Och att säga att jag lyfte armen är en sanning med modifikation. Jag fick upp den några centimeter, sen var det kört. Vad fan?!? 

Visserligen har jag haft ont i axlarna på sistone men i förra veckan var det faktiskt bättre. Jag låg och vilade mycket och då fick axlarna också vila. En mycket bra kombination för dem. Tydligen var det dock en sämre kombination för… ja, vad var det egentligen som hänt…? Jag tänkte att det handlade om en nerv som kommit i kläm och var mest försiktig och hoppades att det skulle ge med sig av sig själv. Det gjorde det inte. Faktum är att jag började inse hur allvarligt det var när jag plötsligt inte kunde kontrollera händerna och tappade en av (de färdiga) pajerna i golvet strax innan de skulle bli upphämtade. Orden som spontant lämnade mina läppar då var inte barnvänliga.

Kräftskivan var väldigt trevlig. Roligt folk, god mat (jag är tyvärr skaldjursallergiker, så jag nöjde mig med kycklingpaj, kantarellpaj och sallad), gott att dricka och skrattande ungar högt och lågt. Jag minglade, skrattade, åt, drack och körde sedan nästan ett helt varv till. Fixade dock inte att äta mer då, så jag skippade den delen. *haha* Jag tog det samtidigt väldigt lugnt. Mina cider var alkoholfria och jag lämnade en hel del kvar i vinflaskan jag hade med mig. Jag kände verkligen inte för att riskera något genom att bli ostadig på fötterna. Vi åkte dessutom hem ganska tidigt eftersom det helt enkelt inte gick att sitta och vara glad medan det bultade och värkte i axeln hur länge som helst.

Natten var en mardröm. Tre timmar efter att jag gått och lagt mig var det dags att kliva upp igen. Att ligga ner gick inte. Att sitta up gick inte heller. Att gå omkring gav lite lisa men inte mycket. Alltså blev det en kombination av de tre i ett bra gäng timmar innan jag äntligen lyckades få lite vila lite. Att sova var det inte på tal om men jag lyckades slumra en liten stund innan Vikingen klev upp mitt på förmiddagen i alla fall. Skönt. Det var även trevligt att han valde att tycka synd om mig och fixa frukost till mig. 

På eftermiddagen hade jag fått nog. Att ha ont är en sak, att fortfarande inte kunna lyfta armbågen mer än 20 cm från kroppen, att det ofrivilligt kom tårar så snart jag rörde mig och att inte ens kunna klä på mig en tröja utan hjälp är en helt annan. Därför ringde jag 1177 och rådfrågade dem. På sjuksköterskans anmodan åkte jag sedan upp till jourmottagningen/akuten så att en bedömande sjuksköterska där skulle kunna bedöma vilken av inrättningarna jag skulle hänvisas till. 

Det blev jourläkarmottagningen och väl där blev jag väl emottagen av de hårt arbetande sjuksköterskorna och läkarna. Jag fick visserligen sitta och vänta en bra stund, men med ett fullt väntrum som hela tiden fylldes på ännu mer så var det knappast förvånande. Jag lyssnade lite trött på ett par patienter som både kom efter mig och fick hjälp under tiden jag var där som gnällde över att de tvingades vänta i ”en hel oändlighet” medan det i realiteten handlade om ungefär två timmar från att de kommit till att de fick åka hem. Jag vet detta eftersom jag själv väntade i tre och en halv timme innan mitt ärende var klart. Det blir så med en undersökning av en sjuksköterska, sedan ska hon lämna besked till läkaren som passar in mig i sitt hektiska schema, därefter provtagning och väntan på resultat av det som sedan läkaren ska vidarebefordra till mig innan jag får slutgiltigt besked.

Jaha ja. Slemsäcksinflammation där nyckelbenet möter axelleden. Axelledsinflammation, med ett annat ord. Det låter mycket trevligare, även om det gör precis lika ont. Det finns ingen anledning till varför jag råkat ut för det, utan det är tydligen bara en sådan där sak som oftare drabbar kvinnor än män och då speciellt om kvinnan råkar ha passerat 40-strecket. Som läkaren så gulligt uttryckte det; ”Du blir ju inte direkt yngre…” Tack, tack, det var ju precis det jag behöver höra. *haha*

Tyvärr fick jag inget bra smärtstillande. Ta 1 gram alvedon 4 gånger om dagen och 500 mg Naproxen morgon och kväll. Jo, men tack då. Det är ju precis det jag gjort under helgen och det har ändå gjort så förbannat ont att jag skrikit högt och inte kunnat sova. Härligt. Det är bara att stå ut, alltså. Inte kunde han säga hur länge det tar heller. Det kan ta ett par dar eller ett par månader att läka. Det är däremot väldigt viktigt att jag kontaktar min vårdcentral och ordnar med en sjukgymnast så snart som möjligt. Då så. Då vet jag i alla fall vad jag gör i morgon. 

Men det räcker väl med elände nu, va? Bröstbensinflammation och axelledsinflammation under samma år är överkurs. Så är det bara. Det räcker nu. 

Annonser
kommentarer
  1. f skriver:

    Den där slemsäcken är inte att leka med. Har haft problem med den av och till i många år nu. Brukade få en cortisonspruta rätt in i säcken för att ”underhålla” den men det var ett tag sedan. Så det var kanske därför jag trodde axeln hoppade ur led för någon vecka sedan när jag tog av mig en tröja.”Bristning i biceps”, antingen för att axeln höll på att hoppa ur led, eller tvärtom, var sjukgymnastens dom.

    • ~Sol~ skriver:

      Du är tyvärr den andra jag hört säga att det lan bli ett mer än mindre kroniskt tillstånd. Lite skrämmande, faktiskt. 😐 De verkar vara väldigt mycket mer restriktiva med kortison numera, så det kommer att vara sjukgymnastik som gäller ett tag framöver .
      Håller tummarna för att din bristning ger med sig snabbt och (relativt?) smärtfritt.

  2. stinasbucket skriver:

    hej.

    det tar lite tid innan antiinflammatoriska mediciner hjälper, så ge det tid. Om du nu fått slemhinneinflammation och annan inflammation kanske du ska kolla så du inte är på G att få artrit. Det går att ta prover för det.

    Jag har, bl a, slemsäcksinfl. mellan tårna och det är kroniskt.
    Välkommen till min blogg.

    • ~Sol~ skriver:

      Hejsan. 🙂

      Det känns mycket (?) bättre i armen nu i och med att jag kan lyfta den lite högre och jag försöker att använda den i så många moment som möjligt, precis som läkaren rekommenderade. De antiinflammatoriska har gjort nytta, men nog sjutton vore det skönt med en kortisonspruta eller något som går fortare. 😉

      Tack för tipset, jag ska definitivt ta upp det med läkaren. Vore ju bra att fånga upp det tidigt i så fall. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s