En lite update om viktresan

Publicerat: 17 augusti, 2016 i Uncategorized

SAM_7039

Ja, vad har egentligen hänt sedan den där dagen i maj då jag slutade äta enligt dieten? Inte så mycket, skulle jag vilja säga och det stämmer nog ganska bra också. Åja, inte fan stod jag kvar på -40,2 kg men det hade jag heller inte räknat med. Att jag ens kom ner dit berodde mest på envishet och den där oviljan att förlora något jag gett mig fan på att klara. *haha* Men faktiskt har det gått ganska bra. Ändå. 

Jag stabiliserade mig rätt snabbt på -37 kg och var rätt nöjd med det. Sedan dess har jag levt livet och njutit av det goda, vilket till min stora förfäran renderade i att jag plötsligt låg på -35 kg. Vad fan?!? Ska jag inte kunna leva utan det kajkar mitt hårda arbete med vikten? Nä, det var tydligt det. Ni kan ju tänka er vilken frustration detta ledde till hos mig, jag som verkligen gillar att äta. Men, men… 

Tack och lov har jag sedan dess upptäckt att min kropp gör så numera. Jag ligger rätt stadigt på -37 kg, dvs 3 kg mer än det jag till slut kom ner i, men om jag sedan har en helg då jag äter ute, dricker lite vin och cider, tar en fika och äter lite chips eller godis så hoppar vågen direkt upp två kg eller så. Pang! Liksom. Sedan går det två dagar till då jag äter som jag brukar och då ramlar siffrorna ner till – 37 igen. Skönt att ha fattat att det är så, retsamt att det gör sådan stor skillnad av något som ändå är så lite. 

Tyvärr sitter det ännu i ryggmärgen på mig att ställa mig på vågen flera gånger i veckan. Det är så trist att jag kräks på mig själv, ändå står jag på den där innan jag ens hunnit tänka en redig tanke. Jag inser att det beror på att jag under så lång tid hade stenkoll och att det faktiskt till och med redan nu håller på att avta i betydelse, men det stör mig ändå att jag är så fixerad vid siffrorna. Men hur som helst, igår stod vågen på -35 kg. Idag står den på -36 kg. Det känns ändå rätt bra. Jag har inte svirat iväg hur mycket som helst under sommaren, trots att jag faktiskt levt och mått jävligt bra. 

Det jag tänker är dock att jag nog ska gå på dieten igen strax och sedan kör några veckor innan semestern. Inte så mycket för att se snygg ut under semestern, mirakel sker inte så himla lätt, utan mer för att jag ska kunna slappna av ordentligt medan jag är i Spanien. Jag misstänker att jag kommer att lägga på mig vikt där och har en farhåga om att det blir svårare att bli av med det när jag kommer hem. Alltså tappar jag ett par-tre kg innan och ägnar det inte en tanke medan jag njuter av semestern. Funkar för mig. 

Tyvärr har min viktresa medfört en negativ biverkning också, utöver alla de positiva sådana jag märkt. Mina axlar. Mina stackars axlar. Jag har inte haft så här ont i dem sedan jag var i 25-årsåldern. Ja, faktum är att jag inte haft så här ont i dem sedan innan jag blev en tjockismocka. Dessa förbannade jävla bröst!

Jag minns hur alla skojade om hur min byst skulle försvinna först, hur jag skulle få taxöron och att jag inte skulle känna igen mig själv i spegeln när jag gick på min viktresa och folk förstod att jag på allvar tänkte gå ner rejält i vikt. Jag minns till och med att någon kommenterade om att jag minsann ”tappat hela min byst” när jag bara gått ner 14 kg. Tyvärr var inget av detta sant. Att det såg ut som att jag tappat hela min byst berodde mest på att jag inte längre hade en lika stor valk under bysten som den kunde vila på. För bysten i sig har egentligen inte gått ner nämnvärt. Från att ha haft en bh-storlek på 95 J har jag idag en 80 H – J, beroende på modell. Utan valk att vila bysten på. Två till tre ynka kupstorlekar. Resten av min kropp har tappat sex storlekar men bysten har tappat ynka två till tre kupstorlekar. Det innebär att jag i praktiken bär på mer överhäng än jag gjorde när jag var en bumpasvulla. 

Mina stackars axlar…

Jag har funderat en hel del på detta på senare tid, mest på grund av att jag dagligen sträcker på, svänger med och justerar axlarna flera gånger i timmen för att få spänningarna i dem att lätta lite, och har kommit fram till tre alternativ. Eller ja, egentligen är det väl två alternativ och en grej jag ändå måste göra. Träna. Hur illa jag än tycker om det måste jag träna min rygg och mina axlar bättre. I övrigt är alternativen att;  1) Jag kan gå upp i vikt igen. Det är ju en beprövad lösning som funkade.
2) Gå ner ännu mer i vikt. Låter det knepigt? Sist jag kollade upp det (måste däremot kolla reglerna igen så att jag vet vad som gäller) så måste man ha ett BMI som ligger inom ”normalviktig” för att få en bröstreduktion. I så fall har jag runt 15-17 kg kvar innan jag kvalificerar. 

Det tråkiga i kråksången är att jag inte vill göra någotdera. Jag vill inte slänga bort det hårda arbete jag gjort och lägga på mig all den där vikten igen. Eller ens en del av den. Jag vill heller inte bli en speta för att de ska kunna skära i mig. Jag gillar mig där jag är nu. Ändå vet jag att träningen av axlar och rygg troligen inte kommer att hjälpa. Det är där jag får börja, men hur långt räcker det? Kronisk värk känns inte heller så värst lockande. Det är en grym värld vi lever i som aldrig låter något vara bra i någon längre stund. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s