Helvetets förgård

Publicerat: 2 juli, 2016 i Uncategorized

20160701_182726

Jag växte upp i lägenheten rakt fram mitt i bild, etagelägenhet så längst ner och i mitten. 

Jag växte upp i ett område som hade väldigt lågt anseende. Väääldigt lågt. Till och med de övriga områdena med lågt anseende såg ner på mitt område. Men så var det lite från vårt håll också. Vi Vallbybor skulle till exempel aaaaldig kunna tänka oss att flytta till Råby, Hammarby, Bäckby eller Bjurhovda medan de i sin tur heller aldrig skulle sätta sina bopålar i något av de övriga områdena, bortsett från sitt eget förstås. 

Jag minns mitt område väl. Inte bara hur det såg ut utan även människorna. Om vi börjar med hur det såg ut så var det helt klart ett av de fulaste områdena i stan fram tills de började bygga om i slutet av 80-talet. Gråa betonglådor med platta tak. Folk som bodde längst ner kunde ha röda altanlådor som faktiskt inte lyste upp området. Trots att området byggdes i mitten a 60-talet och således bara var ett tiotal år gammalt under mina första år där kändes det ruggigt. Blekt. Grått. Sedan kom försköningens tid och det bestämdes att Hans Majestät Konungen Carl XVI Gustav skulle klippa banden under BO-90 mässan och då blev det fart på kommunens ansträngningar. 

20160701_182835

Höghuset och stora lekparken, som blev samlingsplats för ungdomarna på kvällarna.

Hus målades, byggdes om och förändrades. Utemiljön fick sig en skjuts utan dess like. Lekplatser poppade upp som svampar ur marken och gräsmattor fixades till eller anlades. Centrum fick ett höghus i vilket ICA fick en stor del av bottenvåningen till sitt förfogande. Borta var den stora, platta lådan som sträckt sig ett hundratal meter från söder till norr, med två gångar i mellan så att man slapp gå runt hela byggnaden för att ta sig till de få småbutiker, fritidsgården eller kyrkan som fanns där. Jag minns att syrianska föreningen också huserade där ett tag, liksom frisören och pizzerian. Oj, så goda pizzor de hade Ratko och Bobban!

Det var alltså fult. På alla sätt. För utomstående. 

Det som tog bort fulheten för oss som bodde där var människorna. Visst fanns där element som man visste att akta sig för och inte sjutton utmanade man ödet mer än nödvändigt eller så där dumdristigt som ungar gör för att visa sig tuffa inför kompisarna. Det sistnämnda var förresten inte att rekommendera om man ville visa sig tuff på sin egen gård. Jäklars så fel det kunde bli då. Alla kände ju varandra och på den tiden hade alla grannar – speciellt mammorna – kontakt. Det kunde osa så hett att öronen rykte om man åkte fast. Var det inte ens egen mamma som gav oss våra fiskar varma så var det kompisens. 

20160701_182907

Husen i dess forna form, men med ett lager färg som inte fanns då.

Som med alla områden lärde man sig snart vilka trappuppgångar man skulle ha lite extra uppsikt över eller vilka man skulle kliva ur vägen för när de kom längst cykelbanan. Jag var rätt uppkäftig redan då men aktade mig noga för att komma i slang eller käfta med några av folket som bodde där. Jag har nog aldrig varit så ödmjuk och tystlåten som de gångerna jag mötte gubben med käften som var på dåligt humör eller alkisen på hörnet med den galna hunden. Chico. Så hette hunden. Det vet jag eftersom min farsa – som var lika illa däran som mannen på hörnet – vann hunden i ett spel eller liknande och jag därefter knappt tordes gå hem till honom efter det. En sådan vacker schäferhund och två galna ägare efter varandra. Det var synd om honom men så tänkte jag inte då.

I tonåren hade jag vänner på andra områden och förstod inte varför de såg så vördnadsfullt på mig när jag berättade att jag ofta gick ensam mellan Vallby och Pettersberg på kvällarna. För mig var det en självklarhet. Det jag inte tänkte på var att jag kände alla de där människorna som av olika anledningar hade rykte om sig att vara farliga eller icke önskvärda individer i ett civiliserat samhälle. Nog hade jag börjat förstå att folk ansåg mig bo i helvetets förgård men själv kände jag aldrig att det var det. Istället var stämningen oftast bra, vi hade roligt ihop och om något hände medan morsan var och handlade kunde jag i princip ringa på hos vilken granne som helst och få hjälp. 

20160701_182803

Cykeltunneln mot Pettersberg. Från andra hållet har jag hört den kallas Helvetets port. 

Jag anser att jag haft en rik barndom. Med klasskompisar från olika länder fick jag insikt (om än ganska liten) i hur det fungerar där de kom ifrån och uppe på det fick jag ofta helt makalöst god mat när jag var där. Vi var lojala, starka och ställde upp för varandra på ett sätt som knappt finns längre. Alla gillade inte alla och nog fanns det kontroverser men i det stora hela var Vallby ett bra ställe att växa upp på, i alla fall under min tid där, vilket sträckte sig mellan 1976-90. Detta trots alla de skräckhistorier jag hörde om området från andra, som inte bodde där. Skönt att de visste bättre än jag. 

Området har förändrats sedan dess. Många av invandrarna har flyttat därifrån och området präglas idag av en större blandning av svenskar och invandrare. Det finns ett studentboende strax intill äldreboendet och höghuset anses vara lite lyxigare boende än de övriga husen, även om det endast finns ett område kvar som ser ut som det gjorde innan ombyggnationerna började. Anledningen till att det kvarteret ser likadant ut som innan är att det skulle visas hur stor skillnaden är jämfört med de ”nya” modellerna. Ett idiottilltag om ni frågar mig, men sånt är livet. 

Jag antar att känslan och sammanhållningen är annorlunda där nu också, precis som den är i resten av samhället. Nu för tiden känner man knappt sina grannar, i alla fall inte i städerna. Visst hälsar man men i övrigt fattas något som fanns förr, till och med i de mest fruktade och hånade områdena. Då jag levde där, glatt oupplyst om hur hemsk min tillvaro tydligen var, och nu i efterhand var och är jag glad över att ha vuxit upp på ”fel sida av ån”, där borta i helvetets förgård. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s