Det där med vikten…

Publicerat: 19 maj, 2016 i Uncategorized

success3

Märks det att jag börjat tröttna? Eller märks det tills och med att jag toktröttnat? Just nu går det på mer än envishet och jävlar anamma, faktiskt. Jag SKA klara mitt mål och så är det. Men det är lika tråkigt som jag är enveten och då blir tradigare än de behöver vara. Men jag är nära nu. Väldigt nära. Jag har gått ner 37,2 kg av de 38, 5 kg jag bestämt. De där extra 1,5 kg som min hjärna lekte med att gå ner för att det skulle vara flashigt att gå ner -40 kg får jag ta när jag kommer hem från semestern. Kanske. Eller inte.

Om bara något kg ska jag ta bikinibilder. Varför? Jo, det kan man fråga sig. *haha* Men det är helt enkelt så att jag i ett svagt ögonblick lovade en kär vän att göra det om jag någonsin nådde 80 kg. Jag är så jäkla dålig på att förlora och att backa från ett sådant löfte vore i mina ögon fegt och att vara feg är detsamma som att förlora. Det är kanske konstigt tänk, men så funkar jag. *suck* Ja, 80 kg. Det låter fortfarande mycket om man tänker på en normalviktig person av min ringa längd, men med tanke på att jag började på vad jag tror var 118.5 kg (nu räknade jag jäkligt lågt från början eftersom jag inte ägde en våg under dietens början och troligen vägde 120 eller till och med mer när jag började) så har jag ändå tappat 1/3 av den vikt jag bar på för bara 15 månader sedan. Över 37 kg rent fett är borta.

Hur som helst, jag har kvar den där tankinin jag tagit mina jämförelsebilder med tidigare och tänker naturligtvis ta nya bilder i den också. Den jäkeln sitter förresten fortfarande som en smäck, trots att jag tappat så mycket i vikt. Vad är det för tyg egentligen?!? De bilderna kommer jag att dela med er, naturligtvis, men vi får se om bikinibilderna bara hamnar på instagram eller inte. Det visar sig i nästa vecka. 

Jag har snart slut på den här omgången soppa och tog precis beslutet att koka en omgång till på lördag. Då räcker soppan tills i mitten på nästa vecka, eller så. Senast torsdag borde den vara slut. Därefter blir det ingen mer soppa för mig. Punkt slut. En vecka till och på den tiden borde jag rimligen ha gått ner de där 1,3 kg jag har kvar innan jag når mitt mål. Jag gick ju upp 0,6 kg efter min helg med tjejerna, vilket var beräknat, men tappade sedan det och 1,2 kg till veckan efter, så målet känns inte helt omöjligt. Håll tummarna är ni snälla. 

Men vet ni? Egentligen är jag redan klar. Jag har kommit på mig själv att tänka att jag mår jäkligt bra just nu. Att jag är nöjd. Glad. Trivs med mig själv. Och jo, jag gjorde det tidigare också, även då jag vägde 118,5 kg eller mer, men sedan jag började den här resan har jag ändå känt att jag har något mer att ta av, att det inte är riktigt klart ännu, att jag fixar mer, att jag kan tappa lite till och att jag inte är riktigt klar ännu. Inte längre. Idag väger jag lika ”lite” som jag gjorde som 23-åring way back in 1996 och mådde hur bra som helst. Där trivdes jag och där trivs jag återigen. Det spelar som vanligt ingen roll vad folk säger även om jag tycker att det är fascinerande att någon, efter att ha hört vilken vikt jag hamnar på efter att ha tappat nästan 40 kg, känner ett behov av att tala om för mig att jag gott kan tappa lite till, utan det är hur jag känner som är det viktiga. Och jag är klar. Fixt och färdig. 

Jag är bra som jag är och har alltid varit det. Nu finns det bara lite mindre av mig som är bra som det är. Självklart är jag stolt över att jag fixat det. Att jag stod pall och klarade utmaningen. Ingen, allra minst jag, trodde att det skulle bli så här bra resultat när jag lite på skoj för att testa min uthållighet startade upp det här projektet i februari förra året. Då tänker jag att jag vore glad om jag lyckades tappa 10 kg. Tänk så det kan vara. *haha* Jag har inte bara bevisat för mig själv att jag klarade av att gå ner i vikt och att min övertygelse om att jag inte behövde en operation för att bli normalviktig var riktig utan jag har även bevisat att jag klarar av vad det än är jag bestämmer mig för. För detta mer har verkligen varit ett prov på min karaktär och självdisciplin och säga vad man vill, små mer eller mindre planerade snedsteg i all ära, så har jag klarat det med bravur! 

Det får mig ju att undra varför jag utsätter mig för en sista vecka av eländet, men eftersom jag känner mig själv och vet hur jag blir då envisheten kickar in så låter jag den tanken ligga. Det finns ingen mening med att försöka se någon reson i det hela, utan jag nöjer mig med att glädjas över att jag snart är klar. Bara en vecka eller så kvar. Idag var eventuellt den allra sista banandagen. Jag har inte bestämt mig för hur jag gör nästa torsdag, förutom att jag redan nu vet att jag kommer att äta annat till lunch den dagen. Inga fler bananer efter idag känns ju däremot väldigt, väldigt lockande… 

 

 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Alltså … vilken jäkla grej du gjort! Jag tror inte du är riktigt medveten om det … Hur himla svårt det kan vara att gå ner i vikt, om man vill. Hur himla svårt det kan vara att hålla sig till det man bestämt sig för. Det är verkligen inte konstigt om du tröttnat. Jag beundrar dig för att du klarat det du föresatt dig och för att du är klok nog att vara nöjd! För det är det viktigaste. Att vara nöjd. Må bra och trivas i sig själv. (Och det är inte klokt att du får kommentarer om att du borde gå ner mer … men det är bara en spegel av vårt sjuka samhälle) Heja dig! Fira! Inte viktnedgången i sig utan din målmedvetenhet och ditt kloka jag som säger till när det räcker. Kram!

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, det är en redig jäkla grej jag gjort! Jag har tagit det piano, men det tar nog ändå en stund innan skallen landar i hur stort det faktiskt är. Jag tror dessutom att du har en poäng i att jag inte förstår hur svårt det kan vara att gå ner i vikt även om man verkligen vill då jag hade tur som hittade rätt metod redan första gången jag försökte. 🙂

      Tack. Jag är rätt imponerad och lite förvånad över hur målmedveten jag ändå lyckats vara trots att det många gånger känts träligt och tungt. Jag är dock väldigt glad över att jag inte fastnat i någon viktfixering (bortsett från de senaste månaderna men då har det ändå inte handlat om att gå ner megamycket, utan mest som en utmaning för mig själv) som gjort att jag hetsat mig självin absurdum. Jag mår som sagt bra i mig själv nu och därför tänker jag om några dagar avsluta denna resa och njuta av livets goda. 🙂
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s