Irrationella fixeringar

Publicerat: 1 maj, 2016 i Uncategorized

what are you thinking

Jag upptäckte nu att jag varit försumlig och glömt att skriva den gångna veckans veckorapport. Jag summerar det snabbt här istället. Jag hade gått upp 200 gram och tappat 1 cm runt midjan. Så. nu är det gjort. Visserligen så sent som dagen innan jag ska göra en ny veckorapport, men vad gör väl det?

Jag måste erkänna att jag börjar bli mer än redigt trött på dieten. Tanken på att lägga ner har föresvävat mig vid ett flertal gånger, sen tänker jag på hur nära målet jag faktiskt är. Som följd av den tanken undrar jag alltid hur det kom sig att jag satte det målet när jag egentligen är helt ointresserad av specifika vikter. De viktigaste för mig är att jag klarat det jag försatt mig att göra och att jag mår bra medan jag gör det. Och det har jag. Klarat det och mått bra under tiden, menar jag.

Men nu, sista vändan in, har jag fått för mig att jag ska komma ner i en viss vikt eller nå -40 kg, vilket jag nu orkar hålla ut till. Som om inte -35 duger. Vilket idiotiskt infall. Vad sysslar min hjärna med som uppehåller sig vid sådana korkade tankar? Vad spelar det för roll om jag går 36 eller 40 kg? Båda är en enorm seger för min viljestyrka. Jag blir nästan förbannad på mig själv som håller på så här. 

Jag gillar verkligen inte att vara irrationell och jag kan inte tycka att jag är något annat än just det angående det här. Sen tänker jag att det med tanke på hur mycket av min tid och mina tankar (tänk; planering och förberedelse av mat och tvånget att ligga steget före jag ägnat så många månader åt) inte är speciellt konstigt  att jag fått en liten hjärnflip gällande viktminskningen. Jag har ju tänkt, drömt, andats och näst intill bokstavligen kräkts diet under 9 månader av de senaste 15 månaderna. Kanske blir man lite konstig i skallen då?

Men så ligger det ändå till. Min irrationella hjärna säger att jag vill ner till minst -38,5 kg och helst -40. Min mer rationella sida säger att det fan räcker nu. Där står jag och stampar. Vilken del av mig ska jag lyssna på? Där kickar min lite mer rationella sida in och säger till mig att det egentligen inte spelar någon roll eftersom jag ju redan bestämt att jag på intet vis tänker fortsätta med dieten längre än till veckan innan vi åker på semester. Det är fyra veckor kvar innan vi åker. Om jag klarat 9 utav 15 månader så spelar faktiskt inte fyra veckor till inte någon större roll. Jag borde rimligen ha den viljestyrkan (för ja, jag är en sådan usel förlorare att det är pinsamt) att klara ynka 4 veckor till. 

Så ni ser. Min rationella sida tar den irrationella sidans parti och gör att det känns rationellt att fullfölja den irrationella sidans linje. Det får vara hur korkat som helst men så är det. Precis som tidigare ämnar jag dock äta det jag vill och inte förvägra mig något jag verkligen vill ha. På lördag ska jag till exempel äta langos. Veckan efter har jag inga särskilda planer men veckan därefter blir det ett restaurangbesök med brorsans äldsta flicka, som fått ett biobesök och kinabuffé (hon kommer nog att välja sushi, tösen är galen i eländet) av mig i födelsedagspresent. Så jag kommer att följa dieten rätt så väl de kommande fyra veckorna men gissa om jag kommer att njuta av de redan inplanerade måltiderna! Kanske går jag ner de där tre komma åtta kg som gör att jag hamnar på -38,5, kanske inte. Det spelar ingen roll, huvudsaken är att jag fixat det jag bestämt mig för. Punkt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s