Jag och pensionärerna

Publicerat: 16 april, 2016 i Uncategorized

kommisarie lewis

Det är lördagskväll och jag sitter själv här i soffan. Vikingen har slitit ut sig genom att umgås med vänner och bastat i ett bra gäng timmar och tog sedan sitt ryggonda och gick och la sig tidigt. Själv har jag låtit hjärnan vila efter en väldigt högljudd (om än rolig) dag på jobbet. Så nu sitter jag här i min ensamhet och tittar på tv. 

Kommisarie Lewis är mitt sällskap. Han och inspektör Hathaway. Jag är lite förtjust i den gänglige Hathaway med sina intellektuella kommentarer och smått briljanta hjärna som ibland ställer till det för honom i den verkliga världen. Det är nog tur att han (fiktivt) är placerad i Oxford med all den där hyperintellektuella värld som existerar där. 

Men ja, det är alltså så jag väljer att tillbringa min lördagskväll. Jag börjar inte jobba förrän på eftermiddagen och hade alltså kunnat göra något annat än att sitta här och titta på en gammal brittisk tv-serie. Och det är inget nytt. Att jag tittar på gamla brittiska tv-serier, menar jag. Deckare, oftast, men överlag så gillar jag brittiska program bättre än många andra. De är inte lika förutsägbara och mitt i alla mord och allt elände är det ändå lite mysigt. Naturen på de brittiska öarna är fantastisk, människorna verkar så helylle och det må innehålla både mord och våld men det är i alla fall inte så att folk skjuter på och spöar varandra hela tiden. 

Jag gillar dessutom hjärngympan som de ger. Åja, det är inte direkt raketforskning det handlar om, men det är i alla fall inte lika rakt på och ”psykologiskt” som i amerikanska serier där man får veta vem boven är redan från fjärde minuten in och sedan se hur de försöker överlista varandra. Sådant blir lite trist, faktiskt. ”Titta på mig och hur smart jag är” funkar bara för mig om det inte handlar om att alla ska vara så himla intelligenta hela tiden. Det blir som en konvention med besserwissrar som slåss om att briljera. Nej tack. Ge mig hellre en brittisk serie där avslöjandet inte kommer förrän i slutet och man får se om man lyckats lista ut att det är gammelmormors styvbrors oäkta syskonbarns ingifta kusin som av någon outgrundlig anledning tagit livet av någon. 

Lewis och hans föregångare Morse – gammal som ung -, Rebus, Fader Brown, Tom Barnaby och sedan hans kusin John, Banks, Hill och hans sidekick Carol Jordan, Sam Ryan, Sherlock Holmes, Dalziel och Pascoe, Foyle, Taggart, Anna Travis och Lynley och allt vad de heter känns numera som goda vänner till mig. En väldigt ensidig vänskap, visserligen, men om jag någon gång får för mig att titta på tv så blir det oftast dessa människor som får en påhälsning. 

Jag tittar på tv som om jag vore en pensionär. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s