Så fort det går

Publicerat: 25 mars, 2016 i Uncategorized

DSCN2020

Horseshoe Bay i Bermagui i Australien en solig höstmorgon. Privat foto. 

Just i denna stund för fyra år sedan satt jag på ett KLM-plan mellan Amsterdam och Kuala Lumpur. Inträngd mellan ett gift, tyskt par som inte kunde utrikiska och som envisades med att prata tyska och skicka saker över mig, bylta på sig sina filtar så att jag satt inklämd mellan två kaminen och med träsmak i rumpan redan efter någon timme eller två önskade jag inget annat än att resan skulle ta slut. Flygvärden tyckte så synd om mig att han kom med godsaker titt som tätt utan att jag beställt något. Han letade även efter en annan plats åt mig men planet var fullt och jag tvingades stå ut med paret i de 11,5 timmar resan tog. Det var en utmaning, vill jag lova!

Nästa flyg var bättre. Där var det tomt på platsen intill mig, så jag och min medpassagerare delade på det sätet för att lägga saker på. Även där fick jag specialbehandling av flygvärden, även om jag misstänker att den snälle flygvärden Gupta Trang hellre sett att jag tackade honom på ett mer konkret vis än med ord efter att han ansträngt sig så mycket med att ge mig jordnötter och vin jag inte bett om eller ville ha. Det var nästan synd om honom. Inte för att jag tänkte så mycket på det för oj, vad jag upplevde den resan som lång. 3,5 timmar kortare än den föregående flygturen, men ändå längre än längst. Jag var så ivrig för att komma fram att jag knappt lyckades får en blund på hela resan. 

Den 25 mars 2012 kl 17:00 åkte jag för första och hittills enda gången till Australien. Jag anlände kl 8:00 på morgonen den 27 mars och var i extas över att äntligen vara framme. Nu låter det som att resan tagit oändlig tid, men det är lite av en illusion. Tidsskillnaden gjorde nämligen sitt till och själva resan tog ”bara” 23 timmar i luften och 7,5 timmars väntan i Kuala Lumpur. Och sen var jag framme! Solen sken över Botany Bay när vi gick in för landning och jag såg en skymt av vad jag misstänker vara Bondi Beach, men jag är än idag inte säker på om det var det. Det spelar ingen roll. Känslan när vi gick in för landning var så mäktig att jag minns den som om det vore igår. 

Hur kan tiden har gått så fort? Vad har jag hunnit med under den tiden?  Vart tog de fyra åren vägen? Hur gammal är jag egentligen?!?

Självklart vet jag vad jag gjort under åren och lika självklart har jag hunnit med massor. Men ändå. Det känns ju som om jag var i Australien typ igår. Jag skrattar fortfarande åt minnen från äventyret och bläddrar ofta i fotoboken jag gjorde om resan. Kanske är det anledningen till att det är så färskt i minnet? Eller så är det kanske för att jag har läskigt bra minne? I alla fall enligt ett flertal av mina ex. Och Vikingen. Och en mängd vänner. Hur som helst så var det en chock när jag och min vän ~Honeys~ pratade om det i telefon igår och insåg hur länge sen det faktiskt var. Det är dessutom inte ok!

Alltså bestämde vi att jag kommer att fira jul med dem om ett gäng år. Vi garderade oss inför inflation och liknade genom att säga antingen 2018 eller 2019 eftersom det till stor del beror på hur snabbt jag kan få ihop pengarna till resan. Jag vill dessutom kunna vara där längre än de 2 ½ veckor jag var där förra gången och i alla fall se lite mer av Sydney och även de Tre Systrarna i the Blue Mountains. Det kräver lite bättre finanser än jag hade då. Inför förra gången slet jag som ett djur och hade sedan enorm hjälp av både dem och en rad fina, fantastiska vänner som valde att bistå mig ekonomiskt. Den här gången ska jag fixa det själv, om jag så ska gå av på mitten för att göra det. En fördel är ju att resan inte ligger sex månader utan snarare två-tre år framåt. Det gör det till en reell möjlighet, trots att jag även vill kunna fortsätta semestra i Spanien med Vikingen. 

Tidigare har jag sagt att jag ska spara för att kunna ta mig till Australien någon gång igen. Nu när vi har ett (ok då, två) faktiska tillfällen då det ska vara genomförbart känns det mer verkligt. Det har gått från en dröm till att bli en plan. Det känns… spännande…. äventyrligt… roligt… lite sorgligt…. som att det verkligen är dags igen…. så jäkla kul!

Lite sorgligt beror på att jag återigen kommer att resa ensam. Förra gången var jag och Vikingen rätt så nya för varandra, i alla fall på ett romantiskt plan, och det kändes mer naturligt att resa utan honom. Den här gången skulle jag vilja ha med honom. Liksom visa upp honom. Uppleva allt det förunderliga som finns där tillsamman med honom. Men av två anledningar kommer det inte att hända. Den första anledningen, den som vi pratat om många gånger då jag sagt att jag önskar att vi kunde uppleva Australien tillsammans och att jag skulle vilja att han träffar min extrafamilj där borta, är att han på grund av trasiga knän inte klarar av att sitta så länge på ett plan och att vi verkligen inte har finanser nog att resa i kortare sträckor och vara kvar på de olika destinationerna i någon dag eller fem för att han skulle kunna vila knäna. Det suger!

Den andra anledningen är enbart egoistisk. Den är dessutom tvådelad. Jag vill vara där hyfsat länge. I alla fall en månad. Vikingen känner sig obekväm med tanken på att bo hos främlingar under så lång tid medan jag vill umgås med mina vänner – min extrafamilj – och verkligen känna att jag har tid att vara närvarande. På riktigt. Inte en liten stund mellan att jag packar väskan. Den andra delen är att det hösten skred fram med stormsteg när jag var var i Australien för fyra år . Jo, det var underbart och skönt för mig, jag som har så svårt med solen och värmen. Ändå vill jag uppleva Australien så som man alltid tänker sig det. Sommartid. Mina vänner ska dessutom flytta från huvudstaden till kusten och då kommer jag att ha fri tillgång till makalösa vyer, böljande grässlätter, kullar att strosa i, soliga dagar, fantastiska solupp- och nedgångar, ett rikare djurliv än då jag var där och milslånga stränder att strosa på och vatten att simma med vithajar i. OK, det sista känns ju så där, men om ”bara” 685 personer blivit attackerade och (återigen) ”bara” 201 dött av dessa attacker mellan år 1580-2011* borde jag rimligen ha statistiken på min sida. Väl? 

I Australien har de sommar när vi har vinter. Jag skulle vilja fira jul där. Inte för julens skull per se, utan mest för att uppleva en sådan annorlunda jul. Det tyvärr innebär automatiskt att Vikingen inte kommer att se en sådan resa som ett alternativ. Finns inte en chans att han skulle missa Annandagsbandyn. Jag inser det. En del av mig känner att jag är taskig som fan som ens tänker tanken att åka då. Men faktiskt har vi diskuterat möjligheten att åka dit tillsamman så många gånger med samma resultat – han säger sig inte vilja eller kunna företa sig en sådan lång resa och att han fullt och fast förstår ifall jag väljer att åka själv – att jag ändå känner att det inte är så taskigt som det känns och kanske låter. Visst är det lite knäppt att åka ifrån honom vid jul, men i ärlighetens namn är julen inte så viktig för mig att det skulle få mig att stanna hemma. Inte när jag har en möjlighet att en gång i livet få ett sådant äventyr att minnas under resten av mitt liv. Eller tills jag får alzheimers. Vilket som. 

2012 känns om igår. Ändå var det fyra långa år sedan. År som varit fulla av äventyr och upplevelser, skratt och gråt, jobb och ledighet, skoj och allvar. Fyra år fulla av liv. Nya vänskaper och gamla sådana som gått förlorade. Drömmar som runnit ut i sanden och uppnådda mål man inte ens visste att man hade. Fyra år är ingen evighet. Det har verkligen inte känts som en evighet. Då borde två eller tre år inte heller kännas så. Må jag ha roligt under de åren, då svischar de nog förbi snart nog! 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Hoppas det blir av! Och så synd att ni inte kan åka båda två, förstår att det känns trist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s