Jeans

Publicerat: 8 mars, 2016 i Uncategorized

jeans

Jag har ju lite ofrivilligt blivit väldigt intresserad av kläder. I och med dieten har jag måst köpa en hel massa nytt. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är lite kul, men samtidigt är det besvärligt. Vad passar nu? Vilken modell ska jag ha? Hur sitter de? Ja, ni förstår. Jag tycker nog att jag lyckats få till det rätt bra ändå och har hittat en stil jag gillar. För det är det viktigaste. Att jag gillar kläderna jag har på mig.

Något som tidigare känts mindre viktigt är att gilla kläderna Vikingen har på sig. Nu har det inte varit ett problem alls, han har rätt ok klädsmak. Visserligen lite enformig, men ändå ok. Med enformig menar jag förresten att det står VSK på vart och vartannat plagg han äger. Helt ok. Sen gillar han ribbade linnen och lite längre shorts på sommaren. Också helt ok. Jag kan till och med leva med att han allt som oftast springer omkring i både hela och avklippta mjukisbyxor dagarna i ändå. Fine. Det är inte vackert, men väldigt skönt. Killen ska ju inte gå på någon modevisning och trivs han i mjukisbyxor så får han väl springa omkring med hängrumpa i ett par sådana. 

Men…. och detta är ett stort men…. han har ett par jeans som får mig att rysa. Jag känner ett obehag in i märgen då han har dem på sig. Gubbyxor. Hängiga utan att det är menat så. Oformliga. Hela karln´s underdel försvinner i ett virrvarr av jeanstyg. Hans annars ganska välformade häck är som raderad från jordens yta. Vad fan?!? Jag ger mig fan på att han berövat mig den åsynen med flit!

Idag var vi nere på stan för att äta lunch med Vikingamamman. Hon är uppe på en av sina få besök per år och det är alltid så trevligt att hinna träffa henne då. Men vad hade hennes ohängda son på sig? Jo, det där oformliga tältet av jeanstyg. Inte ok! Men jag knep käft och led i det tysta. Ett tag. Men efter att gångbanan smalnat av så pass att vi inte längre kunde gå i bredd och jag således gav dem två plats att gå bredvid varandra så hamnade jag bakom dem och då var måttet rågat. Nu fick det vara nog! Tyget fladdrade ju, för fasiken!

När vi gick förbi Dressman XL (förlåt älskling, det var den första herrbutiken vi kom till) struntade jag i Vikingens gnäll om att han hatar att prova byxor. Nu råkade Vikingen ha för liten storlek för att något där inne skulle passa, men då hade jag fått upp ångan. Han skulle helt enkelt ha nya jeans idag. Punkt. Vikingamamman gjorde en snabb reträtt och jag låtsades återigen inte om Vikingens gnäll om hur hemskt tråkigt det är att prova kläder. Vanliga Dressman har en byxmodell jag tycker är jäkligt snygg, så jag styrde stegen mot Gallerian och Dressman där. 

Mindre än fem minuter efter att vi klivit in i butiken stod vi i kassan och betalade. Vi gick därifrån ett par jeans som inte bara satt bra utan även visade hans välformade rumpa på ett tillfredsställande sätt och tre linnen rikare. Ett gott dagsverke. Nu vet jag dessutom vilken modell han själv gillar (ja, ja, det råkade vara en av modellerna av den modellen jag själv gillar och det är ju en bonus) och vilken storlek han har. Han kan alltså glömma att han någonsin kommer att få köpa ett par gubbjeans igen. Nej, då ser jag hellre till att han har ett välfyllt förråd av jeans att välja mellan, för då går han inte ner på stan för att prova brallor bara så där. Han avskyr verkligen att prova brallor. Det är en jäkla tur för mig, det… 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Gubbyxor är aldrig kul! Finns ett par dylika i detta hushåll också. Jag brukar avvakta med att tvätta dem när de hamnat i tvättkorgen … 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s