Inte riktigt som jag tänkt

Publicerat: 6 mars, 2016 i Uncategorized

business not as usual

Det har varit en konstig vecka för mig. Visserligen har jag jobbat sedan i tisdags men det har tyvärr inte inneburit att jag varit smärtfri på något vis. Faktum är att vissa av arbetspassen varit ganska jobbiga. Nästan så jobbiga att jag funderat på att ringa läkaren och sjukskriva mig längre. Men sedan kom helgen och det gjorde hela skillnaden. Ont eller inte, det flyter på så himla bra mellan oss kollegor som jobbar helg och vi är rätt uppmärksamma på varandra, så jag har fått hjälp utan att ens behöva fundera på det. Mest för att vi så självklart fördelar arbetet jämnt mellan oss utan att behöva kommunicera om det, men även för att de haft ögonen på skaft och har lite snyggt genskjutit mig när jag själv inte tänkt mig för. 

Därför påstår jag att det gått ganska bra under veckan, ändå. Men jag skulle ljuga om jag påstår att jag varit duktig under veckan. Jag har helt enkelt inte orkat en hel massa saker. Jag jobbade och vilade, var på bandy och hem till Långa Farbrorn och Teskedsgumman och vilade, lagade mat och vilade och så vidare. Vila har varit ett av nyckelorden. Det har blivit mycket vila. Många timmar i sängen. Inte nödvändigtvis sovande, då det är svårt med sömnen då det gör ont att ligga ner. Ligger jag på sidan blir det snart ett tryck på bröstet och ligger jag på rygg så känns det som om revbenen trycker mot lungan. Jag ligger aldrig på mage – jag är för omfångsrik upptill för det och får ont i svanken på två röda – , men att göra det vore nog ändå så gott som omöjligt just nu. Detta innebär hur som helst att jag dels har ont då jag rör på mig och dels då jag ligger still. Som sagt, inte många timmars sömn men då jag är så himla trött hela tiden blir det ändå en hel del timmar i sängen. 

Som ni då kan förstå så har jag inte varit särskilt sugen på att stå och fixa med mat hela tiden. Med den här dieten är det mycket sådant och jag har helt enkelt inte haft lust eller orkat. Självdisciplinen har varit på noll. Jag har förmodligen tappat en del av det jag plockade på mig förra veckan, men troligen inte allt. Och då är det så. Jag tar igen det sen. Nu mår jag lite bättre än jag gjort tidigare i veckan och tanken är att jag ska köra som man ska från och med i morgon. Jag har fått för mig att jag kommer att orka det. Och gör jag inte det så gör jag helt enkelt inte det. Då kör jag när jag orkar igen. Svårare än så är det inte. Jag har vare sig bråttom eller panik inför att gå ner i vikt. Det kommer, förr eller senare. Jag är nöjd så länge det skett innan semestern i slutet av maj. 

Städningen här hemma har varit under all kritik, men det får också vänta tills jag orkar mer. Visst har vi båda plockat och fixat, men med skola, jobb, ont, bandyslutspel och allt det är så har det inte blivit på samma vis som det brukar. Jag är ju av naturen lite petigare än Vikingen och kan därför inte räkna med att han automatiskt gör det jag tycker ska göras men själv inte kunnat. Jag blundar och försöker att inte tänka på det, men vet innerst inne att jag kommer att ta tag i det förr än senare. Det är inte min grej att ha det rörigt. Jag kände det i helgen som var också, när jag hade finbesök av hFranke och jag inte orkat städa ordentligt innan hon kom. Hon är en sann gentlekvinna och kommenterade det inte men själv kände jag att det inte var som jag ville ha det. Jag trivs helt enkelt inte om jag inte plockat undan och städat här hemma. 

Det har med andra ord inte varit som jag tänkt och hur jobbigt jag än tycker att det varit så är det ändå bara varit en passus i min vardag. Jag kommer igen och allt blir snart som vanligt. Hoppas jag. Eller nej. Jag bestämmer mig helt enkelt för att det är så. Saker blir strax som vanligt och jag kommer att återfå min vanliga självdisciplin och ork att fixa saker på det där vanliga, självklara sättet som är mitt signum.

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Stressa inte, låt det ta sin tid så du blir stark igen.

    • ~Sol~ skriver:

      Jag försöker göra just som du föreslår, men det är frustrerande att vara begränsad av något jag inte kan göra något åt. 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s