Pinsamt

Publicerat: 10 februari, 2016 i Uncategorized

20160210_171601

För ett tag sedan, typ i somras, köpte jag en klänning. Inte någon wow-klänning men den är fin. Då jag alltid tyckt att det är fint med klänning men att jag mest sett ut som en strandad val täckt av ett tält i en sådan har jag dock undvikit dem. Dessutom har jag problem med lår som går ihop oavsett vilken vikt jag haft och som alla som har lår som går ihop vet så är det inte särskilt skönt med de ”skavsår” man får när man inte har tyg mellan dem. Som tjockismocka var det därför byxor som gällde. 

Nu när jag är lite mindre i omfång finns det däremot alternativ. Till exempel håller sig boxertrosor på plats bättre när det inte finns rörligt fläsk som får dem att tappa formen eller skjuter upp dem när man går. Det tillsammans med att låren inte går ihop lika mycket som när man har överlår ända ner till knäna gör en ganska bra förutsättning att använda andra slags nederdelar än vad jag varit van vid. Alltså tänkte jag att jag kanske ska börja använda klänningar oftare. Således införskaffades den där klänningen jag nämnde i början av inlägget.

Nå, jag fick hem klänningen. Internetshopping is da shit! Jag älskar att inte behöver slippa springa i butiker. Problemet är bara att det kan bli ganska intressant när jag ska prova kläderna. Ett exempel är då jag provade tre underdelar i storlek 42, en storlek jag inte haft sedan jag var 25 år gammal, och upptäckte att jag kan knäppa igen dem och sitta utan att det känns särdeles obekvämt. Jag hade inte förväntat mig det ännu, inte förrän om en si så där fem-sex kilo, men det är ändå ganska glädjande. Jag skulle ljuga om de jag sa att de sitter snyggt redan nu, men det faktum att jag får igen dem och kan sitta ner utan att bli blå i ansiktet är ändå en seger. 

Det andra exemplet är det som är pinsamt. Eller ja, det blir det när jag kommer till slutklämmen. Som sagt, klänningen införskaffades i somras. Den är fin. Finare än det ser ut på bilden, där den mest ser hängig och oformlig ut. Det var med spänning jag gav mig på att prova den. Jag drog ner dragkedjan i ryggen och skänkte en tanke åt hur dumt det var att ha en kort dragkedja i ryggen när den trängsta delen av klänningen var i själva livet. Men, men vad vet väl jag om klänningar? Alltså krängde jag på mig den. Och tro mig, det var ett rejält krängande att få ner den över bysten. Men det gick! Och jag blev hur glad som helst över att upptäcka att klänningen satt bra och att det inte skulle vara några problem att dra upp den tydliga dragkedjan, om jag nu hade nått den. 

Sen skulle den av. Jag drog in magen (duh!) och försökte göra bysten så liten som möjligt för att dra upp klänningen över huvudet igen. Glöm det! Det spelade ingen roll hur jag krängde med armarna eller drog i tyget, bysten fortsatte vara i vägen. Jag till och med tryckte in pattarna med handen och lirkade ner lite hud i taget under livet på klänningen men den satt fast. Jag krängde, slängde, trängde och flängde. Inget hjälpte. Inte ens när jag böjde mig framåt och lyckades skicka över kjoltyget över ryggen och huvudet och drog i det. Vid det här laget hade jag börjat få panik. Vikingen skulle ju komma hem när som helst och det skulle fan till att han fann mig med rumpan i vädret i fåfänga försök att få av mig en klänning. nej tack!

Jag hade tur. Efter ungefär en kvarts slit fick jag min belöning. Jag kan inte säga att det gick som smort eller att den rann av mig som vatten på olja men till slut kom den av. Faktum är att jag kan avslöja att det innefattade att lirka ut bröstet ur bh:n underifrån i ett försök att platta till bysten lite extra. Inte vackert. Som ni kan förstå hängde jag sedan in klänningen i garderoben och tänkte att jag väntar med att ha den tills jag gått ner lite mer i omfång runt bysten. 

Idag var jag hemma hos min syster och drack en kopp te efter jobbet. Jag berättade om en klänning jag sett och gärna skulle vilja komma i och hon misstog den för den jag precis berättat om. Hon skrattar än när hon tänker på min kamp mot tyget och jag förstår henne. Jag fnissar också då jag ser den, även om jag för den skull inte tänker utsätta mig för något sådant igen. Mitt i det roliga minnet som vi båda skrattade åt kom jag att tänka på något. ”Men vad fan? Tänk om klänningen har en dold dragkedja i sidan?!?”
Gissa vad jag hittade när jag kom hem? Till mitt försvar säger jag att det inte var uppenbart att det skulle finnas två dragkedjor på samma klänning. 

20160210_171629

 

Annonser
kommentarer
  1. f skriver:

    Tack för dagens största och mest igenkännande skratt!

  2. Yvonne skriver:

    Hahahaha här ligger jag i jobbsängen och försöker skratta ljudlöst. Det går sådär … målande beskrivning alltså!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s