Tjuvlyssnat

Publicerat: 4 februari, 2016 i Uncategorized

eavesdropping

Det är intressant att vara på gymmet. Åh, inte för träningens skull, utan för att titta och lyssna på folk. Det senare är inget jag vanligtvis ägnar mig åt, men när man pratar med en vän eller väninna mellan maskinerna eller trängs i omklädningsrummet är det svårt att stänga av öronen och man hör både det ena och det andra. I omklädningsrummet handlar det om kvinnor i alla åldrar eftersom det dels finns pensionärsgrupper som tränar, kvinnor i min ålder och däromkring, tjugonågonting tjejer som kämpar med sin sport eller gymmar samt ungdomar som har gympalektioner på sportanläggningen där mitt gym finns.

Jag vet när några unga tjejer har mens och vilka besvär de har då (ja, det var i omklädningsrummet), vilken av tjejerna som är kär i skolans snyggaste kille, att en tjej har en mamma som kämpar mot cancer (må hon tillfriskna snart!), att en kvinna funderar på att säga upp sig på sitt jobb, att någons väninna oroar sig för sin son som reser Asien runt med några kompisar, att en annan kvinna tränar för att döva ensamheten efter att ha förlorat sin man för några år sedan, att en annan tränar för att det får henne att må så bra, att tennisklubben verkar ge en god känsla av samhörighet, stela leder, karriärberättelser och mycket mer.

Kanske spetsade jag öronen lite extra när tre kvinnor som verkade vara några år yngre än jag började prata om viktminskning och olika metoder för det för att jag själv är i just den situationen, men troligen hade jag lyssnat ändå. Det är som sagt svårt att låta bli när man befinner sig i samma rum som andra. Det var intressant att höra vad de sa, även om jag inte riktigt förstår eller instämmer i den kraftfullaste debattörens åsikt och argument. De andra två var inte lika bestämda och en av dem försökte försiktigt säga emot, men den första kvinnan var så bestämd att det kändes som om den tredje mest sa emot för att ha sagt emot och på så vis markerat att hon hade en annan åsikt.  

Hon hävdade bestämt att alla kan gå ner i vikt om de verkligen vill det. Ingen behöver operera sig eller gå på diet för att minska, det räcker med att träna och äta rätt. Rätt utan att gå på diet, alltså. Pulversoppor och gastric bypassoperationer var den värsta sortens fusk och alla äter soppor eller som gör sådana operationer (här gjorde hon ett uppehåll och gav sedan människor med ämnesomsättningsfel och möjligen andra sjukdomar lite respit) är lata, obeslutsamma och saknar verklig vilja. Punkt. 

Say what? 

Jag har själv blivit tillfrågad ifall jag skulle kunna tänka mig en gastric bypass men eftersom jag aldrig ens provat att gå ner i vikt förrän för ett år sedan och jag dessutom lider av sådan hybris att jag kände att jag nog skulle klara det om jag ville fanns det aldrig på min karta. En operation som förändrar hela ditt liv är ingen småpotatis och att prova gå ner själv var självklart innan funderingar på något sådant skulle bli aktuella. Dieter hade jag heller aldrig provat, men för mig var det självklart att ta till något som gav mig en skjuts i början. Säga vad man vill, men resultat är den bästa moroten och belöningen. I alla fall för mig. 

Jag har vänner och bekanta som använt sig av diverse metoder för att gå ner. Motion, gym, pulversoppor, viktväktarna, LCHF, GI, 5:2 och allt vad det är och ofta en kombination av de två första och något av de andra. Heja dem! Oavsett vilken metod de valt; Heja dem! 

Varför?

Jo, för att de tagit ett beslut i sitt liv och sedan gör något för att nå sitt mål. Oavsett vilken metod de bestämt sig för. Vi är på olika ställen i våra liv, har olika livsstilar, jobb, ämnesomsättning, förutsättningar och allt vad det är och att bara ta beslutet och sedan agera på det är en seger. Det spelar egentligen inte ens någon roll ifall man lyckas eller inte, det är ändå ens seger. För man har gett det ett allvarligt försök. Jag hade tur som hittade just den metod som funkar för mig på första försöket, men jag är inte naiv nog att tro att andra har lika stor tur. Och oavsett vad någon säger eller tror så beror ens framgångar lite på hur det ser ut runt omkring en också. Är man på en bra plats i livet? Har man stöd i sin kamp? Funkar jobbet? Funkar ekonomin? Mår barnen bra? Allt detta spelar roll och det kan vara så att allt är tipp topp när man börjar men sedan havererar det under tiden. Då orkar man inte lägga energin på viktminskningen och känner sig som en stor förlorare. Det är man inte. 

Att se en gastric bypass eller liknande som ett sätt att fuska sig smal är ju rent ut sagt löjligt. Jag har inte själv opererat mig men har sett andra som har det på nära håll. Det är ingen lek i parken, om man säger så. Man måste lägga om hela sitt liv och hur man tänker och agerar kring mat. Till en början och ibland lång tid efter operationen måste lära sig vad man fortfarande kan och inte kan äta, vad man behöver äta för att kroppen ska ha bra värden, man kan behöva tillskott hela livet och B12-sprutor var tredje månad är ett måste, dumpingar verkar vara rena rama skärselden i vilken man lider stora kval, huden blir slapp och hängig och biverkningar efter operationen kan pågå i flera år, om inte hela livet. Många kanske tror att det är en quick-fix innan operationen, men de känner nog inte likadant om det när den väl är gjord.

Men tillbaka till grundämnet; Ingen metod är fel. Punkt.

Oavsett vilken metod man väljer att använda sig av så är alla som gått ner i vikt en vinnare. Ingen kan säga att den ena är bättre än den andra. Alla har nått sitt mål, även om det kanske än så länge rör sig om ett delmål. Det handlar i grunden inte om Nutrilett, Modifast, energikakor, pulversoppor, andra soppor, dieter, LCHF, GI, muskel- eller konditionsträning, operationer eller vad man nu väljer. De är metoder till att nå sitt mål. Lyckas man tappa i vikt genom sin valda metod är man hur grym som helst!

 

 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Du har helt rätt, ingen metod är fel så länge man själv är bekväm i den och beslutet i att använda den. Det är rent fascinerande hur mycket synpunkter och åsikter det finns på/om vikt och då i synnerhet övervikt. Det är mången diskussion man åhört som tyvärr ringer illa i sinnet en tid efter. Tänk om … och nu spårar jag i väg ut i en alldeles sagofylld glittervärld … tänk om var och en skötte om sig själva på sitt bästa vis och inte hade några negativa synpunkter eller åsikter om på hur andra väljer att sköta om sig på sitt bästa vis. Tänk om vi människor kunde låta bli att klaga på varandra och sluta leta fel och brister i allt. Ååå … en sån värld vi skulle få då. 😀

    • ~Sol~ skriver:

      Det skulle vara en väldigt fin värld. Väl värd att kämpa för, faktiskt. Inte med våld, utan med att sprida just sådan där empati, förståelse och frihet för alla. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s