I dagarna tre

Publicerat: 14 januari, 2016 i Uncategorized

Jag fick ett rekommenderat brev idag. Det kunde ju bara vara från ett ställe, men det var ändå lite spännande att gå hämta ut det. Rationellt visste jag ju att innehållet i slutändan var givet, men eftersom det ändå handlar om en myndighet och därtill en myndighet som i dagsläget utsätts för oerhörd press fanns det ju möjlighet att de valt att skicka tillbaka mitt pass samtidigt som de bad om fler uppgifter att behandla. 

Nej. Innerst inne trodde jag inte heller det. Och så var det inte. Visserligen låg mitt kanadensiska pass i brevet, precis som jag misstänkt (duh, det var ju ett rekommenderat brev och jag väntar mig inget sådant från någon annanstans), men i det fanns ingen förfrågan om fler uppgifter. Istället fanns där detta….

Citizenship

För tre dagar sedan skrev beslutet om att bevilja mig medborgarskap ut. Jag har varit svensk i tre hela dagar redan. Nästan fyra. Utan att veta om det. 

Nu är jag alltså dubbel medborgare. Kanadensisk och svensk. Det känns…… precis som vanligt. *haha* Och inte kommer jag att märka någon skillnad i vardagen heller. Eventuellt kommer Vikingen att sluta reta mig om att jag som utlänning måste gå SFI innan jag godkänns som medborgare, men troligen inte. Känner jag honom rätt kommer han bara att hitta en annan infallsvinkel och köra på. I övrigt är de stora skillnaderna bara att jag kan gå ner till polisen och skaffa en ny legitimation (och äntligen slippa ha med skatteverket att göra i ett sådant ärende igen, YAY!), att jag kan skaffa mig ett pass på samma ställe samt att jag kommer att få rösta i riksdagen i nästa val. 

Jag är alltså svensk. Officiellt. På riktigt. Inte bara som jag känner mig. Knepig tanke. Jag som är så van vid att behöva förklara varför jag måste till migrationsverket var femte år, varför jag måste ha andra visum än vad svenskar måste, varför jag ibland måste gå i andra köer än svenskar på flygplatser etc och varför jag inte får rösta i riksdagen. Nu behöver jag inte det längre. Beroende på vilket pass jag väljer att använda, förstås.

Jag fick med ytterligare två brev i kuvertet. Eller brev och brev, två korta lappar på vilken det på den enda talade om att jag, ifall jag numera har dubbelt medborgarskap, fortfarande är skyldig att följa de regler och normer som finns i det landet samt att svenska myndigheter har väldigt liten befogenhet att hjälpa mig ifall jag av någon anledning skulle hamna i klammeri med den myndigheten eller om den av någon anledning vill fängsla mig. Fair enough. Det är ju som det ska vara. Klart man måste följa lagar och normer och har jag lyckats undvika att hamna i klammeri med de kanadensiska myndigheterna i 42+ år (en lätt sak då jag inte varit där sedan 1981) så borde jag rimligen klara mig livet ut. 

Den andra lappen förvånade mig. På den stod det nämligen att det uppehållstillståndskort jag fick i december 2013 och som gäller i fem år numera är spärrat och inte fungerar. Fungerar? Alltså. Va? Jag har haft kortet i två år nu och den enda användning jag haft av det är när jag vill roa folk. Då tar jag fram det och alla får sig ett gott skratt. Visserligen instruerade de mig att ha det med mig då jag är i kontakt med myndigheter eller reser utomlands, men det var ingen som frågade om det innan jag fick det och det har heller inte varit någon som frågat om det efter att det efter många om och men fick bo i min plånbok. 

Hur som helst, kortet är numera ogiltigt och spärrat. Redan innan dess fanns det ett utgångsdatum, så oavsett vad som hänt hade det varit obrukbart från och med december 2018. Varför måste de ha tillbaka kortet för att makulera det? Räcker det inte med att datorerna säger att det är ogiltigt? Eftersom detta är mitt första – och enda – uppehållstillståndskort vet jag inte om de hade begärt att få in det när giltighetstiden gått ut, men det känns ju som en massa onödig byråkrati. Nu är det ju en smal sak för mig att skicka in kortet, speciellt som det inte behöver skickas med rekommenderad post, men jag förstår inte syftet. Dessutom hade jag tänkt behålla kortet som en rolig grej. *haha*

Men ja. Nu är det klart. Jag är svensk. På riktigt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s