Ingen större skillnad

Publicerat: 4 januari, 2016 i Uncategorized

thor age of ultron 2

Tja, det finns ju en och annan anledning att titta på Avengers….

Då var det nytt år då. Hittills känns det ganska mycket som förra året, faktiskt. Fyra dagar in och jag mår och känner precis som jag gjorde innan. Eller nej, det är ju inte sant! Efter att ha spenderat nyårsafton på jobbet och kvällen efter det ensam (nåja, i stort sett ensam då jag var ensam i vardagsrummet medan Blondinen och Mini var på sina rum) så var det oerhört skönt att få hem Vikingen (i bättre skick än jag någonsin kunnat drömma om) på lördagen. Han såg sin fotbollsmatch och sedan åt och drack vi gott medan vi pratade igenom livets alla krumbukter. 

Nu låter det kanske som om vi tog ett allvarligt snack och det gjorde vi nog, men det kändes ändå inte så. Vi pratade och skrattade gott samtidigt som vi avhandlade saker som det var bra att vi pratade igenom. Så där som vi brukade kunna göra men som vi liksom kommit ifrån på sistone. Nu har det inte slirat iväg allt för allvarligt, men det kan vara bra att korrigera kursen lite. Eller som Vikingen sa; ”Det är bra med ett snack ibland, om inte annat så för att du förstår att jag tänker tillbringa resten av mitt liv med dig.” Tja, om han lägger det så, så… 

Efter maten tog vi en skön promenad (läs; vi gick ner till den väldigt välsorterade godisbutiken ca fem minuters promenad härifrån) och parkerade oss sedan i soffan och tittade på när Avengers besegrade Ultron. Om de nu verkligen gjorde det? Hur jag än vänder och vrider på det så känns Ultron som Starks undermedvetna och Stark är ju kvar. Är då Ultron verkligen besegrad, trots att de förstörde den materialiserade versionen av honom? 

Ni ser vilka tunga funderingar som upptar min tid? Jäklar vad jag känner mig stressad! Inte. Jag är nog mindre stressad nu än jag varit under det senaste halvåret, bortsett från veckan vi spenderade i Spanien i oktober. Det enda ”jobbiga” jag grunnar på nu är att jag behöver ta mig i kragen och börja gymma igen. En migrän, lite tandvärk och en simpel utdragning, en envis förkylning och voilá! Jag ger fan i att gymma på nästan en månad. Ja, jag avskyr det fortfarande. Ja, jag kan egentligen låta bli. Nej, det skulle inte gynna mig i längden. Alltså tog jag mig i kragen och var dit idag. Planen är att ta mig dit efter jobbet i morgon också. Usch och tvi. Men jäklar i min låda att det ska bli gjort. Jag ska ha som vana att ta mig till gymmet minst två gånger i veckan. Punkt. 

Jag släppte verkligen lös under julen. I två veckor har jag svullat och njutit av god mat, godis, läsk, nötter och allt annat jag kunnat lägga händerna på. Naturligtvis syns det på vågen också. Jag har gått upp 2.5 kg på dessa två korta veckor och vet ni? Jag mår exakt lika bra för det. Att jag ställde mig på vågen alls beror mest på min envisa läggning. Jag ämnar vara relativt nära den vikt jag la av vid när jag påbörjar dieten igen om några veckor och då måste jag ju veta hur jag ligger till. Rätt bra, om ni frågar mig. De där kilona från de gångna två veckorna kommer att försvinna så snart min viljestyrka kickar in och förhindrar att jag stoppar i mig allt onyttigt som kommer min väg och därefter är det bara ett kilo kvar tills jag är redo att sätta igång igen. 

Nästa vända blir förhoppningsvis inte särdeles lång, men det beror väl lite på hur kroppen reagerar när jag går på igen. Mitt hjärta vill gärna tro att kroppen reagerar som när jag påbörjade dieten första gången, dvs att jag tappar minst 3 kg per vecka i tre veckor, men min hjärna är som en irriterande fluga som non stop surrar ”finns inte en chans!” i mitt inre öra. Troligen har hjärnan rätt, men sånt är livet. Då blir det en längre vända än jag hoppas på men det blir ändå betydligt kortare än förra årets resa då jag inte alls vill tappa några 30 kg den här gången. Jag har inget uttalat mål, men mellan 8-12 kg lär det bli. När jag slutar beror på när jag passar bra i en ren storlek. Eller ja, två. En nertill och en upptill. De har inte varit samma sedan jag fick bröst. 

Jag har fått för mig att jag gillar klänningar. Jag veeet! Jag är lika förvånad som ni! Men hur som helst, jag kommer på mig själv att titta på klänningar i butiker och på nätet. Ofta. Jag fattar ingenting. Jag har väl aldrig gillar klänningar?!? De är jobbiga. Och mina lår går ihop. Ja, även då jag är smalare. Jag är byggd så. Vet ni hur ont det gör att nöta som skavsår där låren går ihop? Det svider satan. Ändå tittar jag. Ofta. Ojne, vojne, hur ska detta sluta?

Jobbet känns bra. Det var lite rörigt i början men nu känns det som att jag börjat landa ordentligt. Det finns fortfarande saker jag undrar, funderar och stöter mig på, men i det stora hela börjar det kännas som mitt jobb hellre än att jag bara är där och gästspelar. Snart nog är jag inne i det som om jag aldrig varit någon annanstans. Ändå känns det skönt att jag ska gästspela på mitt gamla jobb på onsdag. Det vore ju synd om de glömmer bort mig, menar jag. *blink* Skämt åsido, jag är hur glad som helst över att få åka dit och träffa kollegor och barn igen. Det blir bra, det här. 

Tja. Så ligger landet just nu. Rätt avslappnad och lugnt, vilket passar mig som handen i handsken. Lite som att vintern äntligen hittat hit, förresten! Åh, vad jag är glad över det. Dels älskar jag ju vintern och dels får jag äntligen användning för den där fina jackan jag köpte i höstas. Jag hade den några gånger tidigare men höll på att smälta bort. Nu är det äntligen -10° ute och jag kan ha den om jag har t-shirt eller en tunn topp under. Med en tröja är det fortfarande aningen för varmt. Men vi är på väg åt rätt håll. Nu behöver det bara bli lite kallare ändå så att jag får rota fram utebyxorna. De från regnstället, alltså. Termobyxorna funkar inte förrän det är närmare -30° ute eller om jag ska vara ute i pulkabacken hela dagen, annars promenerar jag omkring på två kokta korvar. 

Nu är det dags att att jag går och knyter mig. Den som la schemat åt mig tycker tydligen att jag ska börja kl 06.30 i morgon bitti. Och klockan 07.00 på onsdag. Jag är inte lika övertygad om att det är en sådan god idé, men då jag mest har att rätta mig efter schemat är det bara att bita i det sura äpplet och hoppas att jag lyckas släpa mig ur sängen när det är dags. God natt. 

 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Imponerad att du tänker ta en vända till med dieten och övertygad om att du klarar det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s