Väntar fortfarande

Publicerat: 11 november, 2015 i Uncategorized

gym

Det där med träning, ni vet. Eller vet och vet, en del av er håller kanske inte på alls. Jag kan inte annat än avundas er i så fall. Själv kämpar jag på och har hittills fått in sex gympass på två veckor samt två turer till badhuset och en till som väntar i morgon. Det måste ju ändå anses vara rätt ok? Eller jo. Jag tycker att det är mer än ok och får nästan hybris av hur stark min självdisciplin är. Det är inte en vacker syn…

Det är nog ingen vacker syn att stöta på mig på gymmet heller. Svetten lackar innan jag ens börjat och rinner som om något öppnat en kran efter bara några minuters aktivitet. Dessutom grymtar jag ohämmat när jag tycker att det är jobbigt. Efter tjugo minuters intervallträning på löpbandet är jag nog särdeles mysig att vistas intill. Jag förstår inte de tjejer som ser sexiga ut när de är på gymmet. Ni pratar jag inte hur de ser ut i kroppen, utan att de liksom bara glänser lite på näsan, inte andas som blåsbälgar och inte stapplar fram som om man brutit benet eller nåt. Och ja, de tränar ordentligt. Men liksom mer… graciöst… än jag.

Genom hela passet undrar jag vad jag gör där. Idag hade jag planerat att ta mig till gymmet men sköt sedan på det med den ena hyfsat lama ursäkten efter den andra och lyckades nästan övertyga mig själv om att de höll tätt, men nej… inte ens jag går på de där förbannat usla ursäkterna. Att ha tvättstugan håller visserligen, men den tar tre timmar och sedan hade jag ju faktiskt inget inplanerat. Lite matlagning räknas liksom inte när man ändå har fem timmar på sig att få det klart. Att det är rätt skönt att sitta i soffan en ledig kväll är om möjligt en ännu värre ursäkt. Det håller liksom inte. Möjligen är den att det ju säkert är en hel massa andra där och man måste länge på sin tur en giltig ursäkt, speciellt om man (som jag) verkligen inte gillar att vara där när det är tjockt med folk, men den ursäkten kom på skam då jag väl kom dit. 

Nu råkar jag visserligen drabbas av hybris light då jag ändå tvingar iväg mig själv till, särskilt på en tid då jag på fullaste allvar förväntade mig att behöva trängas men det innebär tyvärr inte att jag lärt mig att tycka om träningen ännu. Faktum är att jag avskyr den precis lika mycket nu som tidigare. Simningen känns bättre, men jag ogillar hela det där klä av mig och duscha offentligt-grejen. Har aldrig gillat den och den känslan växte lite under tiden jag var stor. Oavsett vad folk säger om att acceptera andra som de är så kan man inte låta bli att titta, observera och tycka. Det märks och även om jag i det stora hela inte hade problem med min storlek så blir man väldigt självmedveten när man står naken bland andra människor. Alltså gillar jag själva simningen men ogillar vad som krävs för att komma dit och därifrån. 

Ändå fortsätter jag att ta mig dit. Jag inser att skiten gör att jag i längden kommer att må bättre och orka mer. Nu när jag bytt till ett mindre fysiskt ansträngande jobb talar mitt intellekt dessutom om för mig att jag vore en idiot om jag inte ser till att fortsätta gymma för att hålla igång kroppen som den är van och bibehålla den styrka jag faktiskt fått genom jobbet. Jag har jobbat för hårt för att gå upp i vikt igen bara för att jag är lat. Det kommer inte att ske. I detta läge spelar det ingen roll att jag liksom bara utför träningen och lämnar skallen utanför. Gjorde jag inte det skulle jag aldrig fixa att ta mig igenom passet. Men det ska jag. Ta mig igenom eländet, alltså. Punkt. 

Nu är inte viktuppgång något hemskt i sig, det är något jag förväntar mig ska ske med tiden även om jag ämnar håla det inom rimliga gränser, men jag är inte klar med min resa ännu och det tro fan att jag vill lägga på mig vikt nu som jag sedan ska kämpa bort om några månader. Nej tack. Då går jag hellre och plågar mig själv på gymmet och på badhuset tre-fyra gånger i veckan. I alla fall ett tag framöver. Under tiden väntar jag. Kanske kommer den där berömda abstinensen alla pratar om ifall jag tränar tillräckligt länge och sedan låter bli någon gång…? Nä, det tror inte jag heller…. 😦

Annonser
kommentarer
  1. Mies liv skriver:

    Men nej… är man snygg när man tränar, eller efteråt, har man inte tränat alls. 🙂
    Skit i hur du låter och ser ut, framför allt skit i hur andra ser ut, låter och rör sig. Ha kul!

    • ~Sol~ skriver:

      Haha. Att ha kul är det sista jag gör när jag gymmar, men jag tragglar mig igenom eländet och ser ut som jag utan att bry mig om hur andra uppfattar det. Och jo, jag har sett människor som tränat som galningar och som ändå bara får en liksom polerat svettig look. 🙂

  2. Yvonne skriver:

    Puh. Ja, träna är tråkigt (så jag låter bli). Impad av din bestämdhet att träna i alla fall. 🙂

    • ~Sol~ skriver:

      Hur tråkigt som helst och jag funderar på att låta bli precis varje dag. *haha* Idag hade jag tänkt åka förbi gymmet på väg hem från jobbet men lät sedan lättjan vinna. Det får bli på måndag istället. Men hade jag inte redan varit där två gånger och simmat en gång denna vecka hade jag nog styrt in mig mot gymmet ändå, trots att jag avskyr det. Jag antar att det är mina finska gener som tar över i det läget. Sisu, du vet. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s