Osäkerhet

Publicerat: 27 september, 2015 i Uncategorized

question mark

Sedan jag började i Gruvan har jag lagt mitt eget schema. Var fjärde vecka har jag knepat och knåpat med dagar, tider, tidsregler, dag- och veckovila. Någon vecka därefter har jag sedan filat ihop det med de andras schema för att få jobbet att gå runt. Så har alla i Gruvan gjort. Det enda som varit säkert är att vi har ett aktuellt 4-veckorsschema och att vi fått ett nytt schema i handen senast 14 dagar innan nästa schemaperiod. Trots dessa korta schemaperioder och den relativt korta tiden innan nästa schema som vi får det nya så har det känts bra. Väldigt bra. Anledningen till det är förstås att jag till minst 85% fått det schema jag velat ha nästa period. Jag har kunnat lägga veto där jag inte vill jobba, välja vilka helger jag ämnar tillbringa större delen av mitt liv på jobbet, om jag vill jobba morgnar eller kvällar, om jag ska jobba sju dagar i rad och sedan vara ledig tre eller till och med fyra, om jag ska jobba två dagar, ledig en, jobba tre, ledig en och sedan jobba en eller två och vara ledig två eller tre dagar och ifall jag ska vara hos oss eller gästspela på ett annat kortis. Kort sagt, jag har själv fått välja. 

Jag har visserligen inte kunnat planera längre bort än fyra veckor (annat än om jag valt att ta ut semester, vill säga) men jag har ändå aldrig upplevt schematsystemet som osäkert eller jobbigt. Faktum är att det varit ett perfekt system för mig. Jag har verkligen gillat att kunna lägga eget schema och inte ha samma lika, samma lika hela tiden. Att dessutom kunna lägga två helgerna så att jag kunnat vara ledig de helger vi haft något speciellt har också bidragit till att det passat mig som handen in handsken.

Västerås Stad har beslutat att säga upp systemet. Eller, rättare sagt; de har redan sagt upp systemet. Utan att ha ett ersättningssystem klart. Ingen vet någonting. Ingen har ens en susning om hur schemat kommer att se ut framöver. Jo, visst pratas det om att det kommer att bli si och det kommer att bli så, men lika fort som vi fått ny information kommer ännu nyare information om att det vi precis fick veta inte längre gäller. Ingen vet någonting. Vi frågar kontoret och får ett svar av den ena, ett annat av den andra och ytterligare ett tredje av den tredje. 

Jag måste erkänna att jag inte trodde att förändringen skulle påverka mig speciellt. Jag har sällan några problem med schemaförändringar och är väldigt flexibel för förändringar även mitt i schemat. Behövs det bytas pass, arbetsplats eller gå in extra så är jag aldrig främmande för att göra just det. Faktum är att jag ofta vänt på en femöring för att få det att gå runt och har inga som helst problem med att ta förändringar på kort varsel. Jag ska dessutom byta arbetsplats i höst och som alla vet är det kutym att få ett schema när man börjar och sedan rätta sig efter det. Alltså är det inte orimligt att de här förändringarna egentligen inte skulle påverka mig särdeles. Men ack så fel jag hade.

Jag tycker att det är skitjobbigt att ingen vet vad som komma skall. I det här läget känner jg att jag hellre struntar i att ha ett flexibelt och rörligt schema eftersom ingen vet hur det ska funka. Vi har dessutom fått höra att det hur som helst blir förändringar till det sämre för arbetstagaren gällande ett rörligt schema. De tar bort vår vetorätt, vi får inte blanda nätter och dagar utifrån hur det behövs folk, plus- och minustid tas bort helt, så man kan inte jobba några timmar över en månad och några under en annan (allt för att få schemat att gå ihop) och de tar ifrån oss möjligheten att lägga in semestern i schemat, vilket i praktiken innebär att de drar bort mindre faktiskt tid än då vi lägger in det i självservice samt att vi måste ta in en vikarie för att täcka upp hellre än att kollegorna lägger sitt schema för att täcka upp och göra schemat mindre sårbart. Man tar inte bort vikarierna, utan fördelar dem bara mer jämnt över månaden. 

Vi har rätt till nio lediga dagar per månad, men där vi tidigare kunde bestämma ungefär vilka dagar detta skulle vara och vilka av helgerna vi ville ha möjlighet att göra annat än att jobba ska vi nu få ett schema i handen där arbetsgivaren/schemaläggaren har avgjort hur schemat ska se ut. Visserligen utifrån verksamhetens behov och med fasta helger, men ändå. Jävla skit. Ge mig hellre ett fast schema än att vi ska ha något slags basschema där arbetsgivaren kan peta lite hur den vill. Ja, då kan jag leva med varannan helg på heltid, jag kan gå de tider jag blivit tilldelad och jag lägger in semester i självservice som den snälla flicka jag är. Vid behov kan jag göra byten med en kollega för att få det att gå ihop. Jo. jag kan. Hellre det än att ha ett rörligt schema där arbetsgivaren fått flytta omkring som den vill utan att jag kunnat påverka det. 

Nej, skillnaden är inte så stor. Egentligen. Jag får ett schema att följa. Jag har inget att säga till om i någondera variant. Men med ett fast schema kan jag planera saker längre fram. Jag vet om jag jobbar jul, nyår, påsk eller den där helgen jag har något inplanerat redan nu och kan agera därefter. Jag slipper vänta med att planera saker tills jag fått schemat jag verkligen inte fått tycka till om två veckor innan det börjar gälla. Jag skulle naturligtvis fortsätta vara flexibel och beredd på att vända på en femöring. Det handlar inte om det. Vad det istället handlar om är känslan av att återgå till något gammalt och sämre än vad vi haft lyxen att ha under de senare åren. Det och känslan. Med möjlighet till ett rörligt schema där jag själv får välja känner jag mig friare. Med ett rörligt schema utan möjlighet att påverka gör att jag känner mig livegen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s