En lek med tankar

Publicerat: 10 september, 2015 i Uncategorized

Boudicca

Ibland har jag inget bättre för mig än att fundera på helt oviktiga saker. Saker som jag egentligen aldrig kan få svar på eller som är så långt gångna att det inte spelar någon roll ifall det finns ett svar eller inte. Andra gånger leker jag bara med tankarna kring dessa saker och skapar mig en egen värld inne i huvudet. Funderar på vad jag hade gjort likadant, vad jag hade ändrat, om det fanns något man kunde ändra och så vidare. Idag är en sådan dag.

Idag har jag funderat på vilka fyra personer jag skulle vilja vara för en kort tid.

  1. Vilken historisk man skulle jag ha velat vara?
  2. Vilken historisk kvinna skulle jag ha velat vara?
  3. Vilken nutida man skulle jag ha velat vara?
  4. Vilken nutida kvinna skulle jag ha velat vara?

Jag kan ju säga att historiska personer är bra mycket lättare än nutida. Det finns visserligen en uppsjö att välja mellan, men på den tiden var världen så mycket mindre och de som blev kända var bra mycket färre än de som lever idag. Nutiden är en explosion av information och återberättelser om vad alla gör och inte gör, vilket i sin tur orsakar tveksamhet inför vem av de alla nutida människorna man ska välja. 

  • Jag hade inga problem alls med att välja vilken man jag skulle vilja vara. Visserligen hade det varit intressant att vara Marco Polo eller James Cook eller någon liknande, men det självklara valet för mig är och förblir Djingis Khan. Tänk att få se världen genom hans ögon. Den lilla stäpphövdingasonen som tvingades bli man vid redan vid elvaårsåldern då hans far mördades av en rival. Som gjorde allt han kunde för att försörja sin familj ute på den karga slätten och som sedan visade sådan rådig beslutsamhet att han lyckades få följare och återta sin hövdingatitel. Inte på egen hand, utan smart nog att ingå i bra allianser. Det han sedan åstadkom är makalöst. Att ena ett nomadfolk som traditionellt krigade mot varandra till ett enda folk, att skapa en armé utan dess historiska like, att leda detta folk och denna armé från seger till seger och att samtidigt tillåta total religionsfrihet, uppmana sitt folk att lära sig att läsa och skriva (trots att han själv var analfabet) och att ta till vara på de kunskaper som fanns i det egna och de erövrade områdena visar på en enorm personlighet och inre styrka. 
  • Angående hans brutalitet så är jag väl medveten om den. Ändå funderar jag på ifall den verkligen var så mycket värre än andra krigsherrar under den tiden. För allt har sin tid. Under 1200-talet var världen våldsam och brutal på ett sätt som vi nutida människor finner ociviliserat. Detta är i sig en paradox, tänk på allt våld, alla krig och alla illdåd som pågår omkring oss varje dag och påstå att det var mer ociviliserat förr. Ja, det förekom tortyr. Mord. Lemlästningar. Våldtäkter. Totalförstörelse av hela städer och områden. Vidriga illdåd. Men hur man än vänder och vrider på det finns sådant än idag, vår civiliserade fernissa till trots. Och på 1200-talet var inte Europas krigsherrar något bättre än Djingis Khan. De må ha dödat i Gud och Jesus namn istället för att åberopa de mongoliska gudarna, men folk dog som flugor inför deras nycker lika mycket för det. Det är lite ironiskt att den hästburna ledaren dog efter ett fall av sin häst.
  • Kvinnan var aningen svårare att välja, även om jag hade några starka kandidater. Elizabeth I av England hade varit ett lätt val, liksom Isabella av Kastilien och Katarina den Stora, de var starka kvinnor som var med och gjorde vår värld vad den är idag. Allt utifrån sin egen tid, förstås. Tänk sådan makt de kvinnorna hade. Tänk vilken kraft de var. Vilket inflytande de hade på en tid då kvinnors åsikter var lite värda. Vilken skillnad de gjort i historien. På gott och ont. Men nej. Mina tankar faller ändå tillbaka till en annan kvinna. Inte större, inte bättre, men annorlunda. Hon levde mycket tidigare, den remarkabla Boudicca. Kvinnan som blev symbol för ett förlorande folks sista ansträngning. Som fru till en brittisk hövding under tiden romarna härjade på den brittiska ön blev hon väldigt illa behandlad av romarna när maken dog. Han hade levt i samförstånd med romarna och i ett försök att rädda sitt folk testamenterade han en del av sina tillgångar och sitt rike till romarna. De tyckte å andra sidan inte att en kvinna kunde styra och försökte roffa åt sig allt. I de brittiska rikena på den tiden kunde en kvinna styra och romarnas försöka att kväsa Boudicca genom att misshandla henne svårt och sedan tvingas se på när hennes väldigt unga döttrar blev våldtagna blev gnistan som antände krutdurken. Britannien stod i lågor och Boudicca stod främst i ledet. Hon näst intill fördrev romarna innan de hann få ordning på sitt försvar.
  •  Det var förstås ett lönlöst företag och även om hon till stor del drevs av hämnd är hon ändå en kvinna som slogs för sig själv, sina barn, sitt folk och sitt sätt att leva. Krigardrottningen Boudicca är en stark person som vägrade böja sig för överhetens imponerande styrka. Hon gjorde istället vad hon kunde för att kasta ut inkräktarna och återskapa ett liv som fungerat bra för folket under en längre tid. Att hon slogs mot alla odds och förgäves gör inte hennes styrka, beslutsamhet eller mod mindre. Tänk att få insikt i vad som försiggick inom henne, både tidigt i livet och mot slutskedet, när hon ledde sin stora här mot de disciplinerade romarna. Hon och hennes folk besegrades och hon tog sitt eget och döttrarnas liv för att slippa romarnas hämnd. 
  • Den nutida mannen var lätt som en plätt. I alla fall när jag tänkt efter lite. Den jag valt är en representant för allt jag inte valt tidigare. Han symboliserar fred, barmhärtighet och omtanke i allt. Allt. Jag syftar naturligtvis på Dalai Lama – Vishetens Ocean – eller Tenzin Gyatso, som han numera heter. Han hette Lhamo Dondrubvid sin födsel för ett 80-tal år sedan men bedömdes av kunniga munkar att vara en reinkarnation av Gedun Gyatso. Pojken som aldrig fick vara barn. Mannen som dedikerat sitt liv till religionen och det fredliga budskap den tibetanska buddismen predikar. Jag undrar hur han känner inombords. Hur hans tankar går när ingen finns i närheten. Är han verkligen så tillfreds med livet? Jag menar inte att förringa hans budskap eller gärningar, jag bara undrar. Efter 80 turbulenta år i världen, ser han människan som han menar att vi ska vara eller är vi hopplösa fall? Jag hoppas på det förstnämnda men befarar det sistnämnda.
  • Jaha. Då är vi framme vid den nutida kvinnan. Den var väldigt svår. Angela Merkel? Hillary Clinton? Jóhanna Sigurðardóttir? Någon annan kvinnlig ledarfigur som på något vis påverkar vår värld genom politik? Nej. De är för flyktiga. För beroende av sin ställning för att kunna vara ledande även när deras mandatperiod gått ut. Jag förminskar inte deras arbete utan konstaterar bara faktum. Kronprinsessan Viktoria? Drottning Sylvia? Kanske. De gör gott och kommer att fortsätta göra så tills de förtvinar. Ändå har de långt kvar till Prinsessan Dianas nivå och henne får jag ju inte välja då hon sorgligt nog gått ur tiden. Nej. Mitt val blir i så fall en ung flicka som redan stirrat döden i vitögat, spottat åt den och sedan överglänst det med liv. Någon som kämpat sig från den mörkaste botten och gjort något fantastiskt stort utav sin kamp. Att så här i livets inledning orka, uppfatta och klara av detta enorma är makalöst. Och nu har hon resten av livet framför sig. Hon hade inte kunnat göra det utan världspressen och omvärldens hjälp, men det är egalt. För hon har gjort det. Hon har tagit kampen och hon fortsätter att ta kampen. Jag pratar naturligtvis om Malala Youzafzai, flickan som lämnades för död efter en attack på hennes skola.
  • En skola som attackerades enbart för att den undervisade flickor. Nå, denna flickan vägrar att lägga sig ner och dö. Vilka fasor hon måste bära inom sig. Vilken rädsla. Slukas hon ibland av en känsla av hopplöshet? Känner hon sig som ett dammkorn i rymden? Det vore förvånande om hon inte gör det. Om hon inte känner skräck, rädsla, oro, en känsla av att inte räcka till, en undran om varför just hon överlevde och ifall hon är rätt person att ta kampen. Ändå gör hon det. Hon visar stort mod, en medvetenhet bortom sina år och en karaktär få människor i tiderna ägt. Den lilla flickan är inte så liten inombords. 

Funderar andra också på sådana här saker eller är jag ensam om det? Visserligen har jag ofta blivit kallad annorlunda och knepig, men jag kan inte tänka mig att jag är själv om liknande funderingar. Nog är vi fler som leker med tankar på detta vis? Det måste vi ju bara vara! Därför frågar jag er; Vilka fyra skulle ni välja och varför? 

Annonser
kommentarer
  1. Sol:s Viking skriver:

    😚😚

  2. Yvonne skriver:

    Man skulle kunna vara näsvis och göra analyser av dina val … Som den staka krigare du är 😉 men jag låter bli. Ska ta mig en funderare på vad jag skulle välja, har långt ifrån din historiekännedom men nutiden blir kanske lättare. återkommer i så fall ”hemma hos mig”. Ha en skön fredag! Kram

    • ~Sol~ skriver:

      Klart man kan analysera. Det vore ju lite konstigt om man inte har en fundering på valen. Och jag är väl medveten om att mina två historiska val är väldigt krigiska medan mina två nutida val är så fredliga de kan bli. *haha* Men det är ändå val baserat på känsla, instinkt och hjärta. Konstigt så det kan bli. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s