Veckorapport 2:6

Publicerat: 24 augusti, 2015 i Uncategorized

bacon and eggs

Idag är det första gången sedan jag påbörjade dieten som jag faktiskt gått upp under den gångna veckan. Man kan ju tro att jag skulle vara upprörd över det, men faktum är att jag i början av förra veckan kände att jag var så less på dieten och dess begränsningar att jag helt enkelt bestämde mig för att äta smörgåsar till frukost. Jag har även ätit choklad, glass, potatis, bacon, ost, vita bönor, ägg, bröd, sås, hamburgare, strips, chili cheese och druckit cider. För att jag ville. Jag har dessutom njutit av precis allt jag ätit.  

Tro för all del inte att jag bara slängde hela dieten ut genom fönstret, jag höll oftast koll men när jag kände att det liksom blev för mycket koll så valde jag att lägga ifrån mig den ett tag. Jag har helt enkelt haft en ätarvecka mitt i dieten. För att jag behövde det. För att jag ville. 

Nu är det dock måndag igen och jag har tydligen (hehe!) lite längre kvar till -30 än jag trodde när jag satt och skrev veckorapporten i förra veckan. Det gör faktiskt ingenting. Egentligen. Visst kan min hjärna skrika av obehag över tanken på att jag nu måste gå minst en vecka till på dieten men i det stora hela har den gångna veckan gjort att jag känner mig mer laddad igen. Konstigt hur det kan vara, egentligen. Att ha gått upp i vikt trots att jag ändå haft en del koll gör att jag känner mig mer laddad och motiverad gör mig mer laddad till att köra en vecka till med dieten? Men det är väl all den där fantastiskt goda maten jag ätit som gör att jag orkar mer nu. Antar jag…?

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att inte köra längre än till -30 den här gången. Jag skulle nog klara till -35 också, men då skulle det enbart vara på viljestyrka och disciplin och om jag ska vara helt ärlig så är jag så otroligt skitless och supertrött på allt mickel runt omkring dieten att jag fan inte vill köra längre än några kg till just nu. Kanske kör jag en vända till senare, om jag någonsin lyckas få mig själv motiverad nog att utsätta mig för detta igen. Det är nämligen så att jag nog skulle vilja landa på -35 som slutmål. Det tog ett bra tag innan jag lyckades komma fram till det, men nu är både hjärta och hjärna ganska övertygade om att det är just där jag skulle vilja vara. 

Jag tänker däremot inte tvinga mig själv att köra tills jag är där just den här gången. Det går fler tåg. Att ha gått ner 30 kg är bra nog för våren och sommaren 2015. Jag är stolt över mig själv. Jag känner mig förbannat duktig. Jag mår som om jag vunnit högsta vinsten. Inte för att jag gått ner i vikt i sig utan för att jag besegrat mina egna farhågor och faktiskt klarat av detta och jag kommer i den storleken jag sagt att jag ska ner till. Det innebär väl att jag egentligen skulle kunna stanna nu och vara nöjd, men de där extra fem kg kommer att innebära att bysten kanske blir ännu lite mindre, kläderna ytterligare en storlek mindre, att de sitter bättre, att jag själv känner att det är bra/att det räcker nu, att jag har ännu mindre risk för diabetes senare i livet, att jag skulle ha nått ett utsatt mål samt att jag skulle må jävligt psykiskt och fysiskt bra utav det. 

Med det sista menar jag (fortfarande) inte att jag mått dåligt av att vara en tjockismocka. Det finns ingen som kan påstå det och samtidigt mena det. Inte jag och inte någon annan. Ändå är den vanligaste frågan jag får nu för tiden; ”Mår du bättre nu?”, som om jag länge haft kroniska besvär av någon obskyr sjukdom. Det skulle vara lögn att påstå att jag inte alls känt några fysiska skillnader av att gå ner i vikt, men faktum är att det dröjde tills jag gått ner över 18 kg innan jag själv kände några fysiska skillnader. Först då kände jag att det blev lättare att cykla, att låren inte längre gnids mot varandra lika mycket, att jag orkar röra mig mer och att jag faktiskt ens märkte på kroppen att jag gått ner, annat än rent storleksmässigt menar jag. Det beror inte på att jag var så jäkla otränad eller hade dålig kondis som det tog så lång tid för mig att märka av dessa saker, utan för att jag istället var så väldigt rörlig och aktiv hela tiden jag varit en heffaklump av stora mått att jag inte hade några problem med dessa saker innan jag började gå ner och det därför tog längre tid innan jag kände någon märkbar skillnad när jag väl bestämt mig för att tappa dessa extrakilon. Och handen på hjärtat, när jag gått ner -30 kg så har jag fortfarande en hel massa övervikt kvar att bära på, trots att folk ofta kommenterar hur smal jag blivit. Allt är relativt.

Nå, det blir alltså några veckor till med dieten innan jag ger mig för den här gången, men det ska nog gå bra. Jag har ju klarat mig bra på egen hand hittills, jag ska nog klara några veckor till. Jag har ju klarat av sammanlagt 21 veckor nu (även om den 21:a veckan blev en ”ätarvecka”) och har tappat en jävla massa kg. Jag är förbannat bra!

Siffrorna ser ut så här;

Vikt; +0.7 kg = -27 kg totalt

Byst; +-0 cm = -26 cm totalt

Under byst; +-0 cm = -22.5 cm totalt

Midja; – 0.5 cm = – 41 cm totalt

Lår; – 1 cm = – 8 cm totalt (med mätningar som började efter halva tiden)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s