Lite uppdatering

Publicerat: 14 augusti, 2015 i Uncategorized

svensk-kanadensiska muffins

Jag har inte skrivit så himla mycket på sistone. Det beror mest på att jag är inne i en läsperiod just nu men även på att jag jobbat en hel del och dessutom känner mig ganska generellt urlakad. Jag är trött in i märgen, helt enkelt. Då är det skönt att ägna en hel massa tid de fiktiva världar jag finner i böcker. Jag är inte utarbetad, tror jag, utan detta är mer en reaktion på att jag jobbat mycket, haft mycket hemma och samtidigt går på dieten. 

Jag har inte hört något ifrån Migrationsverket ännu. Det känns som att det är dags nu. Naturligtvis förstår jag att deras handledningstider och den uppskattade väntetiden är just uppskattningar och gissningar, men ändå. Jag skickade in ansökan om svenskt medborgarskap i början av december och fick en bekräftelse om att de mottagit och registretat den tillsammans med en uppskattning om att väntetiden är ca 8 månader, så nu tycker jag att de ska bli klara med mitt ärende. Jag har väntat tålmodigt, har bott och skött mig i landet i snart 40 år och tycker att det rimligen borde ta en dag eller två att skriva ut papprena som visar att jag från och med nu även är svensk. Hur svårt kan det vara?

Dieten är ett kapitel för sig själv. Jag är sjukt less på den. Inte att äta själva soppan eller ens att följa matschemat, men att planera, planera, planera och sedan bära med mig mellan tre och femton jävla burkar när jag ska någonstans. Innerst inne vet jag att ungefär ett kg i veckan är skitbra, verkligen, men det känns ändå långsamt och hopplöst. Men jag kämpar vidare och om bara några få kg har jag jobbat bort 30 kg, vilket antingen kommer att kännas som en rejäl seger eller världens största antiklimax. Det visar sig väl hur det blir.

I ett led av att få dieten att gå lite fortare har jag börjat röra på mig igen, något som rimligen borde få både kropp och skalle att studsa igång igen? Om inte tänker jag sätta igång en storskalig kampanj där jag ifrågasätter alla motionsförståsigpåare, konditionsgurus och träningsfanatikers påstående om att en sund kropp ger en sund själ och att alla mår bättre av att träna. För det är fan inte kul. Alls. I morse tog jag mig runt spåret igen. För fjärde gången den här veckan. Två gånger runt femman och idag och i förrgår runt trean. De två senaste gångerna, de runt trean, sprang jag mer än jag gick och jag har all rätt att klappa mig själv på ryggen. Om jag har tur kanske jag skadar mig tillräckligt medan jag gör det för att ha en ursäkt att inte kunna ge mig ut i spåret igen på ett tag…?

I övrigt är väl allt som vanligt. Jag kliver upp på morgonen, gör mina bestyr, fixar med maten, motionerar, umgås med Vikingen och ibland Mini-Belse (när han äventyrar sig ut ur sitt rum) och Japanesen (men nu har hon rest tillbaka söderut) och bara är. Jag försöker pressa in att umgås med vänner också men det har inte blivit särdeles mycket sånt. Det blir inte särskilt mycket matlagning då jag inte äter något annat än samma lika varje vecka. Och jo, jag är sugen på precis allt annat än det jag äter just nu. Men det går. Nog? 

Katterna är som katter är. Eller ja, Calypso är som katter är. Zaffy har ännu inte lärt sig acceptera att Angus också bor här och att han ibland är i samma rum som hon och Angus är mer korkad än de flesta och fattar inte att hennes fräsande betyder att han ska hålla sig på avstånd. Det gör en intressant syn när hon gör allt för att hålla honom borta medan han tror att de leker. 

Jag har beställt två förmånscyklar genom jobbet. Det är två Monarker, en till mig och en till Vikingen. Jag går i väntans tider och hoppas på ett telefonsamtal om deras leverans, de får gärna ringa nu, på en gång och genast. Jag har ju fullt fungerande cykel, men kände att erbjudandet var för bra för att missa. En helt ny Monark med schyst, mjuk sadel, korg, lås, lyse, stöd och allt det där som en cykel ska ha, försäkring, support och till och med så att man får en ny om denna blir stulen. Jag som använder cykeln året om i ur och skur ser fördelar med ett sådant erbjudande och det var dessutom billigt nog att jag ska ha råd med det. Sen avgjorde märket lite också. Min fullt fungerande cykel har börjat visa lite tecken på slitage, vilket inte är konstigt alls då jag som sagt använt den i ur och skur i några år, och en Monark håller ju i hundra + år. Det känns bra. Bara cyklarna kan komma någon gång! 

Vikingen går i skolan, Mini har sin åtgärd, Blondinen jobbar väl antar jag (hon har knappt synts till här på hela sommaren) och jag jobbar. Livet i ett nötskal. Det ska bli skönt när hösten kommer och alla rutiner återgår till de vanliga. Jag längar bort. Någon vecka här eller någon vecka där, någonstans där vardagen inte råder. Jag skulle kunna tänka mig att sitta i en stuga utan el och vatten, bara jag fick komma härifrån ett tag. Nu funkar inte det eftersom jag har ett schema som sträcker sig i någon månad till och jag dessutom lagt ett nytt sådant i anslutning till det nuvarande, så att jag har råd att bo kvar här. Vardag. Det kan kännas så himla grått och tråkigt, trots att solen (äntligen?) hittat hit. 

Jaha ja. Så är det med mig. Hur är det med er då? 

Annonser
kommentarer
  1. f skriver:

    Jo tack. Jag överlever nog. Det här. Också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s