En sådan där dag

Publicerat: 26 juli, 2015 i Uncategorized

IMG_4110

Ni vet hur vissa dagar kan kännas som om de aldrig tar slut? Som att var minut är en evighet och ur vilken man släpar sig igenom med noll och ingen energi alls kvar? De där dagarna när man funderar på om det hjälper att gnaga av sig armen som bär armbandsuret för att lura tiden att gå fortare? När inget hjälper utan man helt enkelt måste kämpa sig igenom och bara hoppas att man överlever mödan?

Nå, idag var definitivt ingen sådan dag!

Idag har jag istället haft en otroligt bra dag som laddat mina batterier för en bra tid framöver. 

IMG_4074

Det där med att leka turist i sin egen hemstad är grovt underskattat. Speciellt när man har turen att lyckas pricka in själva resandet under duggregn och de flesta aktiviteterna under regntunga skyar men ändå uppehåll. Jo, något undantag fanns, men i det stora hela höll vi oss torra trots att vi spenderade en stor del av tiden utomhus. I alla fall efter att vi varit på Tidö och besökt leksaksmuseet där. 

Vilka är vi då? Jo, idag fick Vikingen och jag besök av min kära kusin och Finland, hennes vandrande massgrav till man. Den karln har döskallar lite varstans, han. Men han är ändå oerhört trevlig, hans egendomliga förkärlek till att pryda sin kropp med mänskliga kvarlevor till trots. Faktum är att han och min kusin är oerhört lättsamma, enkla och roliga att umgås med. Jag är verkligen glad över att de valde att komma hit idag, trots att vår plan om att turista lite i Västerås verkade gå om stöpet eftersom vädret verkligen inte var det bästa i morse.

IMG_4079

Leksaksmuseet är väl värt ett besök. Det ligger lite avsides och man måste ha bil (eller starka ben och mycket tid) att ta sig dit. Det är en av anledningarna till att jag inte varit dit på nästan 15 år. Jag blev glatt överraskad över att de flyttat ut museet från de nedre rummen i slottet till det gamla stallet en bit bort. I de nedre rummen var det visserligen historiskt och sådant men åh, så himla trångt det var! Numera får alla leksaker plats och de har arrangerat det hela väldigt bra. Det var helt fantastiskt roligt att promenera omkring bland montrarna där och titta på gamla leksaker. Helt otroligt att de ännu finns kvar. Många av dem var visserligen tillverkade i plåt, men det fanns även en hel del pappersleksaker som överlevt både 50, 60 och 100 år. 

IMG_4144

Något som var ännu roligare var att de lagt till en del som är tillägnad serietidningar. Det första jag såg när jag klev in var ett tryck av Bayeuxtapeten. Jag drog på smilbanden men måste nog ändå ge dem rätt. Det 70 meter långa broderiet från år 1076 skildrar ju en satans massa historiska händelser och kan därför läsas som en historisk serie. I så fall måste det ju vara världens första (eller ännu bevarade) serietidning. Undrar om Wilhelm I av England insåg att hans erövringar skulle minnas genom något som senare i tiden anses vara ett trevligt tidsfördriv? Tror nog inte det, va? *haha*  Frågan är om det är många som inser vilken skatt denna inledning av rundturen i seriernas värld faktiskt är? Jag är kanske pessimistisk när jag tvivlar på att folk förstår vad de har framför sig? Jag tror personligen att folk blir mer till sig över Lucky Luke, Mad, Kalle Anka, SockerConny, Spirit, Modesty Blaise, Kronblom, Blixt Gordon, Tin Tin, Asterix och Obelix, Dracula, Gaston, Felix, 91 Karlsson, Bamse och allt vad det var än stannar till för att fundera på Bayeuxtapeten. 

IMG_4203

När vi kände oss mätta på inomhuskultur äventyrade vi oss ut för att titta på slottet, men det hade vi inget för. Himmelens kranar vreds på och vi skyndade fram till borggården för att ta en hastig titt innan vi styrde stegen mot bilen igen. Äventyrliga som vi är bestämde vi oss för att återigen trotsa vädret och styrde därför bilden mot Vallby Museum. OK. Jag erkänner. Det låg på vägen hemåt och vi hade lätt åkt förbi om det verkligen öst ner. Nu hade vi däremot sådan tur att vi kunde knata omkring där och ta kort på allt det vackra som finns där utan att bli blöta. Jag gillar verkligen Vallby Museum och blev glad då det var uppenbart att min kusin också gör det. Bortsett från att det är intressant med de gamla husen och all historia så har stället en godmodig charm som känns i hela kroppen när man är på besök. Som de flesta vet är det mitt smultronställe och dit jag går när jag behöver ladda batterierna för att orka med vardagen. 

IMG_4285

Eftersom vi haft sådan tur med vädret på Friluftsmuseet tog vi det säkra före det osäkra och drog snabbt iväg till Anundshög. Vädret såg fortfarande olycksbådande ut och alla var rörande överens om att vi kunde äta efter att vi besökt detta makalösa monument. Snacka om tur! Två av mina absolut favoritplatser i världen på en och samma dag. Nu råkar de ligga nära mitt hem och jag besöker dem ofta, men sällan under en och samma dag. Där finns det också en skön stämning. Högtidlig utan att för den skull kännas kvävande. Gravhögen lockade som alltid, men jag valde ändå att gå iväg till vadet först. Vadet ligger längst Eriksgatan som går förbi strax intill gravhögarna och skeppssättningarna. Erik den helige red längst vägen som med täta mellanrum kantats av stenar efter att han stannat till vid Anundshög för att mottaga västmanlänningarnas erkännande som kung innan han red över bäcken och styrde hästen mot Uppsala för att höra roslagsbornas erkännande. 

IMG_4332

Vi gick igenom den nedre delen av den dubbla skeppssättningen och såg oss omkring. Nu liksom alltid då jag är där undrar jag vem det är som uppfört högen och vem det är som ärats på så vis. Gissningarna är många och svaren få. Tiden och då speciellt den mörka medeltidens stränga kristendom har försvårat möjligheterna att få svar på frågorna. Hur otroligt det än kan låta lät kristendomens förespråkare riva ner stenarna för att ta död på den paganism som befarades finnas kvar vid platsen. Turligt nog lät de ändå stenarna ligga kvar i området och när folk kom till sina sinnen lät de resa dem på sina ursprungliga platser igen. Efter ett besök hos runstenen som Folkvid lät resa för sin son Heden, Anunds broder.

IMG_4320

Nu förefaller det otroligt att det är den Anund som ligger begravd i högen då högen är äldre än runstenen men namnet var vanligt på den tiden och därför är det inte otroligt att någon med det eller en tidigare variant av namnet ligger i högen. Eller så ligger det någon bortglömd person där som numera kallas Anund. Han, eller hon för den delen, ligger kvar där i sin djupa grav. Några drängar försökte plundra graven men de orkade inte gräva sig hela vägen ner. Därefter har den fått ligga orörd. Ganska otroligt, egentligen. Mäktigt. Vår andakt över vyn från högen är liten i jämförelsen med den andakt området och högen förtjänar. 

IMG_4337

Att besöka dessa platser är alltid trevligt men att besöka det med människor som förstår att uppskatta det som vi gör är ännu bättre. Vad för väl det då om himlen öppnar sig en liten stund då? Man kan till och med ha överseende med en person som först envisas med att stå mitt i skeppssättningen som man vill ta kort på och sedan gå fram och tillbaka i den i evinnerlig tid innan ett beslut om vilket håll han ska gå ut ur den tas. Vad är väl några minuter i denna evighet? Summa sumarum är att jag – vi – haft en riktigt bra dag. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Väl summerat! Fantastiska platser allihop. Det blev en mycket bra dag som verkligen laddade batterierna.

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, det är verkligen fantastiska platser och jag är så oerhört glad över att ha tillgång till dem så som jag har. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s