Då kör jag igen…

Publicerat: 14 juli, 2015 i Uncategorized

                  DSCN2860              IMG_0763

När jag letade efter bilder på mig från innan denna resas början insåg jag att jag sällan är med på kort. Det är alltid jag som tar dem, annars skyr jag kameran som om den vore pestsmittad. Hmmmm. Hur som helst, det är svårt att se, men klicka på korten så kan man jämföra lite. Jag har en vid topp för att inte alla volanger ska ses men den övre valken snuddar ändå vid tyget och jag har samma par shorts på mig på bilderna, som det för övrigt är ganska exakt två år i mellan. 

Igår gick jag på dieten igen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var exalterad över att det var dags igen eller att jag ens kände för det, men tro för all del inte att jag inte vill detta. Om jag inte ville det skulle jag aldrig göra det. Speciellt inte som jag faktiskt var ganska nöjd med mig själv även då jag var en tjockismocka. Så jo, jag kände inte för det, suckade, grimaserade och var inte det minsta exalterad över att det var dags att dricka den där mixade soppan igen och Jo! jag vill göra det. Paradoxalt kanske, men så funkar det i min hjärna just nu.

Igår var dock ganska jobbig. Jag åt soppa, drack vatten och tryckte i mig frukt. Vattenmelon blir man inte speciellt mätt av, men det är ju det soppan är till för. Att hålla sig mätt. Ändå fixade jag bara att dricka den fyra gånger under dagen, sedan var jag liksom färdig med det. Alltså åt jag mer melon, tryckte i mig några nektariner och drack vatten för att känna att jag hade lite mer i magen än lite skvalpande soppa. Jag kände mig lite hungrig när jag gick och la mig men valde att strunta i det då jag inte kände för att äta mer frukt och absolut inte ville mixa soppa just då. 

Ni kan ju tänka er hur entusiastisk jag var i skallen över dieten just då. Nog hade jag förstått att det skulle bli jobbigt, jag minns ju förra gången där första veckan var hemsk, men eftersom hoppet är det sista som dör så hade jag nog ändå trott att förra vändan skulle sitta kvar i kroppen och att det skulle bli lättare att börja den här gången. Igår kändes det verkligen inte som att det var så och jag ställde in mig på fyra helvetiska dagar den här veckan. 

Tack och lov kändes det bättre när jag vaknade i morse. För det första var jag inte hungrig alls och kunde således följa min vana av att inte äta något den första timmen eller två efter att jag klivit upp. För det andra kunde jag i lugn och ro konstatera att idag är en lättare dag än igår. Om inte annat så för att inställningen var annorlunda. Bättre. Jag mindes att just fruktdagen på måndagen alltid känts trälig eftersom man ju fått äta en hel del annat under helgen och jämförde det med att jag under de senaste sju veckorna ätit precis det jag velat och förstod då varför just igår kändes så tung. Jo, jag vet. Det är logiskt. Rationellt. Självklart. Det var inte själva dieten som kändes tung, utan det faktum att jag återigen begränsar mig själv till något hjärnan gärna hade sluppit. 

Begränsningen, ja. Idag kände jag mig bara begränsad när Mini-Belse kom hem med färdiglagad mat. Pasta med fläskfilé och ädelost. Det är ju svingott! Så, ja, då var det aningen svårt att inte be att få smaka en tugga. Turligt nog var jag på väg ut just om han kom, så jag slapp den värsta frestelsen. Ja, jag smet. Så enkelt är det. *haha* Men ändå. Det har inte alls känts lika jobbigt idag som igår och jag tror att det till viss del beror på att jag har lättare att acceptera sallad och grönsaker än frukt som mat, vilket gör att jag känt mig mindre begränsad samt att skallen kanske hoppat tillbaka lite till hur jag kände i våras och att dieten kanske känns mer ”naturlig” nu än igår.  

Samtidigt som det känts jävligt jobbigt att påbörja dieten igen är jag lättad över att det äntligen är dags. Det ska bli skönt att ha det fixt och färdigt. Klart. Att någon gång nå den vikt jag känner är ”rätt”. Där jag känner att jag vill stanna. Om det sedan blir minus 10, 12, 17 eller 20 kg vet jag inte. Kanske inte så mycket som 20, men det vore ändå inte en överdrift. Går jag ner 40 kg från det jag vägde när jag började är jag fortfarande mullig. Nu tror jag inte att jag orkar hålla på så länge och ver dessutom att jag troligen har en hel del löst skinn om jag går ner så pass mycket. Jag ska träna och röra mycket på mig överlag under tiden jag tvingar i mig soppa och försöka fortsätta med det efteråt, men inte ens det kommer att räcka till när det gäller det lösa skinnet. Frågan är bara hur illa det blir? Jag menar, löst skinn är inte allt för stor skillnad mot mycket och dallrigt skinn. Eller? Det är ju inte som att jag flashar alla mina volanger titt som tätt ändå. Med kläder känner man sig ändå ganska schyst och med en mindre storlek blir det lättare att hitta kläder som passar bra. Väl?

Som ni ser är jag inte det minsta säker på hur länge jag ämnar hålla på. Det fanns ingen och inget som kunnat få mig att tro att jag skulle hålla på i 15 veckor förra gången. Absolut inte! De fyra veckorna jag satte upp som mål var liksom det allra mesta min hjärna mäktade med. Med det sagt menar jag inte att jag verkligen trodde att jag skulle fixa de fyra veckorna heller. Jag menar bara att jag hade önskade, hoppades och ämnade kämpa för att klara det. Som ni vet gick det över förväntan och lite till. Jag vill förstås att det till en början går lika snabbt som förra gången då det skulle förkorta hela proceduren men jag tror tyvärr inte att jag har sådan tur den här gången. Det är för snart inpå förra gången och kroppen är nog inte tillräckligt ”återhämtad” från då. Jag får nog ställa in mig på att det går mycket långsammare än i våras. 

Det gör inget. Jag har ändå inget bättre för mig. *haha* Samtidigt siktar jag inte på att gå ner ytterligare 23 kg, så kanske är jag klar långt innan det gått 15 veckor. Troligen är det så. Om inte annat så för att jag ger upp innan det gått så lång tid. Jag må vara beslutsam och självdisciplinerad, men 15 veckor till är en väldigt lång tid. Kanske för lång tid. Vi får se.

Bara för att jag ska ha allt dokumenterat så har jag vägt och mätt mig igen inför detta. Detta är skillnaden från då jag började denna resa till dagens datum;

– 22.7 kg

– 22 cm runt bysten

– 18 cm under bysten

– 29.5 cm runt midjan

– 3 cm runt handleden

– 6 cm runt låret (20 cm ovan knät)

Wish me luck….

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Kör på! Du klarar det. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s