Sista dagen

Publicerat: 11 juni, 2015 i Uncategorized

IMG_1441

Förra veckans kladdlappar till quizzen. 

Idag är vår sista heldag här. Redan ikväll står väskorna packade och klara och strax innan lunch i morgon beger vi oss till flygplatsen och hoppas på det bästa. De spanska flygledarna strejkar nämligen i två timmar kl 10 i morgon fm och därefter kl 18 i morgon eftermiddag. Vår förhoppning är att därför att vårt plan bara blir två timmar försenat och att vi således hinner lyfta innan nästa strejk på två timmar träder i kraft. Håll tummarna!

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi har fortfarande idag kvar, även om planerna för dagen förändrades drastiskt när vi upptäckte att det hällregnar. Känns ju lagom kul att åka ner på stranden hela dagen, hyra solstolar och ligga där och frysa. Nej. Alltså planerade vi om. Vikingen tyckte att det var ganska skönt då han haft problem med öronvärk under hela semestern och det var värre än någonsin i natt. Han kommer troligen att gnälla över att ha missat stranden på vår sista dag men det är mest för att han är en soljunkie. Inget att oroa sig över. Vi har haft strålande sol, stekande hett och otroligt roligt i 13 utav 14 dagar, så vem kan klaga? 

SAM_6023

Det där otroligt roligt är förresten inte slut ännu. Nej, nej. Jag sa ju det. Vi har en dag kvar! Nu har vi iofs inga planer för dagen, annat än att vi ska packa och plocka det sista innan allt är klart här i huset, men det säger sig självt att vi tar en runda och säger hej då till de vänner vi träffat här nere. Det blir en allt längre runda för var gång och på sätt och vis känns det som att vi lämnar vårt andra hem. Nu sa vi visserligen hej då till en del redan igår kväll, då vi var på The Crosoe Inn och quizzade, men det finns ännu en lång lista av människor att krama innan vi åker. Sa jag förresten att vi vann? Igen, menar jag. Den här gången hade vi slagit oss ihop med ett par vi träffat ganska mycket under veckan och det visade sig vara en lyckad fusion. *visslar glatt* 

Det är egentligen sanslöst så mycket vi hunnit med under dessa två veckor. No rest for the wicked, som de säger. *haha* Jag fick göra en omprioritering för att hinna med allt vi blev inbjudna till eller fick information om under tiden vi var här, så besöket på ”Gyttjestranden” – som Vikingen kallar det – bordlades tills nästa gång. Ett grillparty, ett födelsedagsfirande, en ABBA-show och en nyvunnen vän som bad om hjälp att fota ungdomarna han tränar i kampsport för att sedan kunna använda bilderna på deras hemsida gick före. 

IMG_1946

Vi har haft något planerat alla dagar utom två, inklusive den här och då hade vi ju egentligen planerat en heldag på stranden. Nu är inte det något ansträngande eller jobbigt (annat än för mig som måste smörja mig så att jag oroas över att glida av solbädden, men det räknas nog inte) men det är ändå en plan som kräver att vi tar oss dit och hem. Att ta sig några kilometer fram och tillbaka med apostlahästarna i kokande hetta är inte alltid att rekommendera och därför låter vi konsekvent bli det. Ergo – vi ordnar skjuts som måste planeras och konfirmeras. Skitjobbigt. Verkligen. *haha* Men likväl är det rätt skönt att känna lugnet just nu. Att bara sitta i soffan och vara. Jag funderar visserligen på att ta mig iväg till kvartersbutiken, men det är mest för att jag börjar känna mig lite rastlös samt gått och blivit kär i Chocomentos. Ja, ni läste rätt. Mentos med choklassmak. Jag hade inte sett dem innan jag kom ner här men har redan (och alldeles för lätt) lyckats avverka ett gäng rullar. 

Jag har ingen aning om hur det är med vikten och känner att jag faktiskt inte bryr mig heller. Nu har jag visserligen koll på att jag inte behövt byta hål i skärpen och att kläderna inte sitter tajtare, men jag har på intet vis begränsat mig själv under semestern. Jag har verkligen ätit och druckit gott när och var jag än velat. Däremot har jag inte proppat i mig en särdeles massa kolhydrater men det beror mest på att jag inte varit sugen på strips eller tung mat. Pasta och potatis har varit överkurs. Istället har jag bett om att få sallad till min mat, något som aldrig varit ett problem. 

Redan i morgon är vi tillbaka i vardagen men det är då, det. Just idag, just nu och just här ämnar jag njuta av vår sista dag. Vad är väl lite regn? Det är ju inte som om vi inte är vana vid det. Två veckors uppehåll och strålande sol räcker inte för att förpassa minnet av iskallt regn in i glömskans dimmiga värld. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s