Blindstyre

Publicerat: 29 maj, 2015 i Uncategorized

IMG_20130408_160923

Bild från 2013. Det är det undre paret som numera uppför sig illa. 

Jag har haft glasögon sedan jag var 12 år gammal. Eller ja, jag fick dem medan jag var 11, men jag fyllde 12 strax därefter. Jag kan därför påstå att jag hört de allra vanligaste öknamnen på människor med glasögon som finns i rikssvenskan. Glasögonorm, brillkobra, bricksmurf, ugglan, fyrkanten, dubbelgloben, pluggisen och allt vad det är. En del av dem är riktigt fantasilösa medan andra fått mig att dra på smilbanden eller till och med använder själv. Jag älskar till exempel att kalla Vikingen för bricksmurf eftersom det får honom att krulla sig av obehag. *hehe*

Hur som helst, under ganska många år hade jag ett och samma par, fula glasögon. Åh, jag gillade dem till en början. Helt klart. Tur är väl det med tanke på att jag betalade över 5000 spänn för dem. Men ni vet hur det är. Man har samma, samma, samma, samma och återigen samma brillor medan världen omkring en förändras. Uggleglasen sitter dock stadigt där på näsan och struntar i allt vad mode och utveckling heter. Anledningen till att jag inte bytte i takt med tiderna? Tja, min plånbok utvecklades inte heller i takt med tiderna och därför satt dessa allt mindre omtyckta glas kvar där de var. 

Sedan hände något väldigt bra. Samhället förändrades. Det som näst intill varit monopol utmanades av företag som till en början höll till på nätet men som sedan hade sådan framgånger med att sälja billiga glasögon att de numera har butiker lite varstans omkring. De ”gamla hederliga” optikerna fick konkurrens på sin egen gata. Priserna hos dessa konkurrenter var betydligt lägre än hos de mer etablerade kedjorna och uppe på det hade de ofta erbjudanden om två eller till och med tre för en. Tänk er bara…. ett par solglasögon med skärpa som inte kostade skjortan och ena armen! Innan denna utveckling i branschen kom var det något jag bara kunnat drömma om.

För två år sedan skaffade jag tre nya par glasögon på en och samma gång. Eller nja, två par fick jag samtidigt medan det par jag fick från jobbet för att ersätta de som en av våra klienter bestämde sig för att krångla av mig och sedan sätta mig på medan hen såg och på och applåderade medan jag kröp på alla fyra med plytet 1 cm från golvet och letade efter dem fick jag någon vecka senare. Men ändå. Tre par nya glasögon. Jag har sällan varit lyckligare!

Igår tog jag med min unga släkting till optikern för att justera hennes glasögon och passade då på att fråga om några konstiga fläckar jag inte får bort på mitt ena glas i det par jag använder mest. Det visade sig vara något så konstigt som att antirephinnan börjat luckra upp sig och att det inte fanns något att göra åt det. Tyvärr var det även så att garantin gäller i två år och att de två åren var till ända i förra månaden. Förbannat också! Inom mig konstaterade jag att jag ju har ett par till jag gillar och att jag får nog använda dem mer istället. De är dessutom i riktigt glas istället för i plast, något jag föredragit sedan jag var gammal nog att få välja själv. Anledningen till att jag ändå använt dessa andra mest är att bågarna. Verkligen ”jag”. 

Optikern var däremot bekymrad över att antirephinnan betedde sig på det viset och gav mig därför ett erbjudande jag inte ämnar säga nej till. Att få halva priset hos en redan billig optikerkedja är ju taget! Att man dessutom får ett andra par för halva priset gör ju att jag kommer att få två par glasögon till samma pris som ett. Ja tack! Alltså har jag bokat en tid för en ny undersökning (det var det ändå dags för) och sedan ska jag botanisera bland en hel massa bågar. På min födelsedag. Det blir som att ge mig själv en riktigt bra present till ett utomordentligt pris. Kan knappast bli bättre. 😀

Annonser
kommentarer
  1. f skriver:

    Mitt första par fick jag omkring 1982 eller 1983. De var progressiva vilket innebar att jag var bland de första som slapp ”pensionärsrutan”. Tur det, särskilt med tanke på att jag nyligen börjat gymnasiet. Otur var det däremot för farsan. Jag minns att de kostade hela hans månadspension minus 50 kr – och då tror jag ändå att han hade en förhållandevis bra pension för att ha varit en ”vanlig” arbetare.

    • ~Sol~ skriver:

      Usch ja. Jag känner igen det där. Tack och lov hann et bli subventionerat innan jag behövde nya, men som ung vuxen var det riktigt jobbigt när jag behövde nya.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s