En sammanfattning

Publicerat: 22 maj, 2015 i Uncategorized

scales

Nu har jag gått på diet i 14 veckor och fem dagar (idag medräknat). På den tiden har jag tappat 23+ kg och en satans massa cm runt om på kroppen. Till och med jag, som i övrigt inte brytt mig ett dugg om dieter eller liknande, vet att det är en fantastisk bedrift att gå ner så mycket på under tre månader. Jag mätte min omkrets idag, så de måtten skriver jag ner här men de kommer även på måndag och då tillsammans med slutvikten.

-23 kg (i måndags)

– 0.5 cm runt midjan = -28.5 cm totalt

– 0,5 cm runt bysten = – 21.5 cm totalt

– 1 cm under bysten = -16.5 cm totalt

– 0.5 cm runt låret = -5,5 cm totalt (under de senaste sex veckorna)

Det är nästan femton år sedan jag vägde ”så här lite”. Samtidigt som jag är euforisk över att ha lyckats så här bra känner jag mig lite sorgsen. Inte så att jag saknar fettet eller så, utan istället för att det under resans gång ändå blivit så att jag fixerat mig vid siffror och resultat. Jag har aldrig velat och kommer nog aldrig att vilja vara en sådan som hela tiden tänker på vikten. Mäter cm. Ändå var det nog oundvikligt och jag blev just den där odrägliga typen som hela tiden pratade om hur bra det går, hur många kg jag tappat och jämförde nu med då som jag inte ville bli. Till viss del hör det till att folk kommenterade och frågade allt eftersom resultatet blev märkbart, men det var mer än så. Min hjärna har varit fixerad vid detta ämne som om det gjutits i cement. Min enda tröst för det har varit att det ändå är en tillfällig grej, att det snart är över. 

Det är alltså sista veckan för den här gången. Jag känner att jag är redo för ett break. Inte för att jag inte klarar mer, för det gör jag. Men jag vill slippa tänka på maten på samma fokuserade och nästan besatta vis jag gjort de senaste tre månaderna. I alla fall ett tag. Kanske hela sommaren. Med det sagt är det inte alls säkert att jag slutat nu om det inte vore så att jag ska på semester i Spanien i två veckor och absolut inte tänker gå på diet där nere. Ämnar inte ens tänka i de banorna. Att jag sedan äter bättre och nyttigare där än jag gjorde här hemma innan jag började på dieten är ju en tröst mitt i allt. Jag tvivlar på att jag går upp mer än något kilo medan vi är borta. *haha* 14 veckor är lång tid att gå på diet som jag gjort och det här breaket är nog precis vad jag behöver för att orka ta tag i det ordentligt igen sen. 

Något dessa veckor visat mig är att jag klarar det. Hur svår den första veckan än var, hur mycket jag än spytt galla över både soppan och den där besattheten och tvånget över att tänka på, planera och förbereda maten inför idag, i morgon och ibland till och med in övermorgon och hur trist det än varit att tacka nej till allehanda gott så har jag fixat det. Jag. Har. Fixat. Det. Jag är ta mig fan bäst! Jag tror att min framgång till mångt och mycket beror på upplägget jag gav mig själv; att äta enligt dieten till en viss gräns och sedan mecka om den för att passa mig själv bättre, att jag bestämmer mig vecka för vecka om jag ska fortsätta veckan efter samt ett beslut om att jag får äta något om jag verkligen vill utan att få dåligt samvete eller oroa mig över hur det påverkar dieten. Jag har alltså inga egentliga tabun, vilket gjort att jag inte gått igång på något av det goda som frestat mig längst min väg. Jag får ju ta om jag vill, men frågan är om jag verkligen vill? Tydligen har viljan att gå ner i vikt varit större än frestelsen. 

Vissa veckor har varit en dans på rosor. Andra inte. Jag minns väl vilka haranger av svordomar jag hävt ur mig, både i enrum och bland folk, och det finns inget som kommer att få mig att glömma den där första veckan. Jag förstår att folk ger upp inom en vecka. Vidrigt. Tack och lov hade jag fått tipset om att mixa soppan när man tröttnat på att äta den. Nej, den första veckan var verkligen inte rolig. Däremot lärde jag mig snabbt att den var just den första som var svårast, de andra liksom bara trallar på. Bortsett från att mitt jobb kräver att jag förbereder i förväg, alltså. Och att jag packar med mig femtioelva behållare med olika saker för att kunna följa schemat även då jag har sovjour och/eller hästpass. Men det går. Jag lärde mig dessutom att ett litet avsteg inte sabbade alltihopa. Det är inget jag rekommenderar redan från start, men när man kommit in i det några veckor är kroppen ändå inställd på ett lågt intag av kalorier och några fler lite då och då gör ingen skillnad. Tror jag. I alla fall inte för mig. 

Folk har under de senaste – 15 kg frågat mig om det inte känns lättare i kroppen, men jag kan ärligt säga att jag inte märkte av någon skillnad förrän under de sista två-tre veckorna. Innan dess, dvs tills jag gått ner 20 kg, kändes det precis som vanligt. Jag var redan väldigt rörlig och aktiv samt hade inga problem med knän eller leder. Att tappa de första 20 kg gjorde ingen skillnad, egentligen. I alla fall inte så att jag kände det nämnvärt. Som jag sagt tidigare blev konditionen bättre, men det är ju inte det minsta konstigt med tanke på att jag konditionstränat en hel del under dessa veckor. I övrigt kändes och rörde jag mig precis som vanligt. 

Under de senaste två-tre veckorna har jag dock märkt en skillnad i hur jag rör på kroppen. Då låren inte går ihop lika mycket går jag liksom mer upprätt, med fötterna tätare ihop. Jag har lättare att böja mig ner med raka ben nu när jag inte har en extra hylla under bysten. Jag upplever numera att det är lättare att cykla, även om jag aldrig, någonsin upplevt det som något jobbigt. Kanske beror det på att cykeln inte behöver kämpa lika hårt nu när det är mindre vikt att föra fram? *haha* Men faktiskt är det inte helt uppåt väggarna mot hur jag upplever det. Det är lättare att trampa, hjulen rullar lättare och det behövs mindre kraft för att den ska ta sig upp för backarna. Så ja, nu känner jag skillnad kroppen. Inte en friskare, mår bättre känsla än tidigare, men helt klart en skillnad som gynnar mig. Både nu och i längden. 

Jag tänker alltså lägga ner dieten nu. Jag gör klart den här veckan och sedan är det finito. För den här gången, alltså. Jag är inte riktigt klar med viktnedgången ännu, men som jag sa så tänker jag njuta av semester och i alla fall en del av sommaren innan jag ger mig på det igen. Efter att ha bevisat för mig själv att jag klarar detta borde det inte vara några problem att köra ett gäng veckor till senare i år. Vem vet, till jul kanske jag väger som jag gjorde för 20 år sedan. Fortfarande överviktig om man ska titta till BMI (en helt galen skala, om ni frågar mig!) men jäklar vad jag mådde bra i kroppen då. Eller så kanske jag mår lika bra i kroppen som då fastän jag väger lite mer och därför stannar lite tidigare än vid den vikten. Only time can tell. Men att det blir en vända till är däremot helt säkert, sen får vi se vart allt landar. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s