Har sig själva att skylla

Publicerat: 30 april, 2015 i Uncategorized

death penalty indonesia

Man kan inte förneka vetskap om lagen då man möts av en sådan här skylt vid ankomsten. 

För ca tio år sedan valde två australiensiska medborgare att försöka smuggla knark ut ur Indonesien och in i Australien. Detta är något de gjort en gång tidigare och kommit undan med det, så de ansåg det värt risken att försöka igen, väl medvetna om att det i Indonesien är dödsstraff på knarklangning. Den här gången gick det inte lika bra som vid första försöket. Båda fängslades och genomgick en rättegång som slutade med att de dömdes till döden i enlighet den indonesiska lag för det brott de medvetet valt att utföra.

Själva poängen är att de medvetet valt att bryta mot lagen samtidigt som de visste vad detta kunde leda till. Fullt medvetna om att de var i ett land som inte bara dömer brottslingar till döden utan även verkställer domarna tejpade de en hel massa kilon knark på kroppen och hoppades undgå upptäckt i de många säkerhetskontrollerna som väntade. Deras tur höll inte i sig denna gången och i februari 2006 dömdes de till döden. Under åren som gått sedan dess har deras advokater förgäves kämpat för att få domen upphävd eller i alla fall ändrad till ett tidsbestämt straff som inte slutar med döden.

Männen, deras advokater och släktingar, Australiens regering, media och en hel massa andra människor har protesterat, vädjat, bönat och bett om att dödsdomen ska upphävas helt eller förvandlas till ett fängelsestraff utan dödlig utgång, ändå valde den Indonesiska regeringen att genomföra avrättningen. Igår sköts männen tillsammans med ett flertal andra dödsdömda brottslingar. I australiensiska tidningar har det skrivits om hur männen modigt mötte sitt öde och hur de modiga männen stod inför sina sista dagar och liknande. 

Jag är väl empatistörd, men jag tycker inte synd om männen. Jag tycker synd om deras familjer och önskar att de slapp genomleva en sådan här svår situation, men männen i sig har själva valt att göra något förbannat dumt, olagligt och med tydliga konsekvenser ifall man åker fast. De åker till ett land där de har nolltolerans mot droger och tejpar en massa heroin på kroppen för att smuggla det vidare till sitt hemland och förstöra livet för en hel massa människor. Deras stora olycka var att de åkte fast redan när de försökte lämna Indonesien istället för att åka fast när de försökte ta in skiten i Australien. De hade fått ett mycket humanare straff i Australien.

Men oavsett vad jag tycker om dödsstraffet i sig så hindrar det inte att jag på fullaste allvar anser att männen har sig själva att skylla. Om jag åker till ett land och bryter mot deras lagar – lagar som uppmärksammas på stora planscher överallt och som jag verkligen inte kan hävda att jag inte känner till – så väljer jag att göra det och om jag väljer att bryta mot en lag där straffet är att få handen kapad eller bli dömd till döden. Jag må inte tycka att dödsstraff bör finnas, men när det nu gör det är det min skyldighet att inte bryta mot deras lagar och utsätta mig själv för risken att dömas enligt det landets lagar och utsätta mina nära och kära för våndan detta skulle föra med sig.

Jag ser inte heller hur dessa män skulle vara modiga. De satt där de satt och hade inget annat val än att acceptera läget. Hur gör det någon modig? Inte är de hjältar på något vis heller, vilket jag såg att någon rubrik hävdade. Männen är brottslingar. Inte sådana där småkriminella som egentligen enbart skadar sig själva heller, utan förhärdade brottslingar som ämnade föra med sig kilovis med heroin som skulle distribueras på Australiens gator. Man väljer själv att ta droger eller inte, men att öka tillgången till det och göra det lättare för folk att få tag på de illegala substanserna ökar risken för att ytterligare en persons liv blir förstört. Att den personens närstående mår dåligt. Så nej. Det var inte några modiga hjältar som avrättades igår. Det var förhärdade brottslingar som ämnade förstöra folks liv med starkt beroendeframkallande droger. Igen. Kanske höll de huvudet högt när de indonesiska myndigheternas representant kramade avtryckaren, men det handlade inte om några modiga hjältar. Det handlade om människor som lyckades stå rakt inför det oundvikliga. Det handlade om två män som själva valt sitt öde. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Den där storyn har jag missat i nyhetsflödet. Men jag håller med dig, fast jag är inte heller för dödsstraff i någon form. Skrämmande med all denna narkotika och vad människor går igenom för att komma över den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s