Undrar vad jag dragit på mig?

Publicerat: 20 april, 2015 i Uncategorized

freezing

Jag jobbade i lördags natt och allt eftersom morgonen närmade sig kände jag hur kylan spred sig inom mig. Till slut frös jag in i märgen. Jag avskyr när det händer. Nu beror det inte alltid på att jag har feber men den trötthet jag kände i samband med det gjorde att jag ändå misstänkte att så var fallet. Att jag inte till en början inte ens orkade resa mig från stolen när mitt arbetspass var över förstärkte det, precis som det faktum att jag klapprade tänder hela vägen hem. Jag klev dessutom av cykeln och gick uppför sista kullen på hemvägen. Jag orkade helt enkelt inte cykla upp för den.

Jag kollade inte tempen när jag kom hem. Sängen var alldeles för lockande och jag slängde mig i den och var okontaktbar i ganska många timmar. Först halv fem orkade jag släpa mig ur sängen. Då jag kände mig lite groggy bestämde jag mig för att ta tempen och blev inte det minsta förvånad över att jag hade 38.7°. Jag drack lite vatten, tog några ipren och gick och la mig igen. 

Jag har inte varit under 38.5° sedan dess. Faktum är att jag under långa perioder legat över 39°, trots ipren och alvedon. Den här eländiga febern har även lyckats trigga igång min förkylningsastma, så nu hostar jag så att jag räds att bli inkontinent. Djupt, tungt, rossligt, torrt och så att jag har ont i magmusklerna. Jag tar naturligtvis min symbicort men det har ingen nämnbar effekt. Oerhört irriterande. Jag sitter här i soffan med t-shirt, tröja och fleecefilt, ändå fryser jag som om jag ramlat ner i en isvak och inte lyckas bli torr. Och så hostar jag. Och kniper. Usch.

Nåja. Jag har i alla fall gått ner 19.5 kilo nu och orkar känna mig lite glad över det. Ge mig några dagar så kommer jag att vara ännu gladare över det. Och kanske har jag gått ner ännu mer då. Det är ju inte som att jag är direkt hungrig just nu. Jag trycker i mig soppa då och då men i övrigt är det inte mycket som slinker ner. Jo, vatten. Jag dricker massor. Synd bara att vi inte har någon resorb hemma. Får nog fixa det i morgon, då vet jag att kroppen får i sig det den behöver, trots att jag inte är hungrig i några dagar. 

Frågan är vart den här sjukan kommer ifrån. Jobbet kanske? Det finns en möjlighet för det, men inget är ju säkert. Lite tråkigt är det i alla fall att jag jobbade en extra helgnatt och sedan förlorar halva förtjänsten av det i karens bara dagen efter. Ja, ja, sånt är livet. Jobbet gick runt, jag har en Viking som ber mig vika hädan för att inte smitta honom och jag fryser. Härliga tider. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Usch! Inte kul. Hoppas du kryar på dig lika fort som det där eländet drabbade dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s