Det där med minnet

Publicerat: 20 mars, 2015 i Uncategorized

groucho marx quote

Jag har tagit upp ämnet tidigare och kommer med stor sannolikhet ta upp det igen efter detta men det är något som fascinerar mig ganska mycket. Hur hjärnan funkar och vad vi tar med oss av det vi varit med om tidigare, menar jag. Jag läste nyligen ett inlägg på facebook i vilket en känd västeråsprofil berättade om sitt brokiga förflutna och om hur en helt random händelse fick honom att minnas en sak han inte tänkt på under väldigt många år. Och det är ju precis så det är!

Jag har upplevt mycket, massor och ännu mer, precis som vi alla har. En hel del roligt och gött, en hel del tråkigt och allt annat än gött och en hel del saker som helt enkelt bara var. Jag minnas allt mer eller mindre väl och vissa saker har jag glömt bort… tills jag utsätts/påverkas/upplever något som får mig att associera med just den saken. En viss parfym får mig att tänka på farmor. En sommarnatts daggdoft får mig att tänka på en sommar då vi tältade på gården utanför huset och höll på att skita knäck för att några äldre killar bestämde sig för att retas med oss småflickor där i tältet. Ljudet från en moppe kan få mig att tänka på de där spelkorten vi fäste vid tramporna med klädnypor och så vidare.

Många av dessa minnen är fina. Dem välkomnar jag gärna. Jag återupplever dem i minnet och får ett sådant där litet nostalgiskt småleende på läpparna samtidigt som jag får ett lite drömskt uttryck i ansiktet. Fina minnen! Tänk att ett par hundra omgångar kurragömma vid Äventyrsleken där jag med fara för mitt eget liv kastade mig ner i det höga gräset på ängen, bland alla tusen dödliga spindlar som bodde där, kan få mig att längta tillbaka till en tid då livet inte alls var så där okomplicerat som alla påstår att barndomen är. Att se grönalger i Svartån får mig att minnas den gången morsan skulle hoppa från båten till bryggan, missar steget och gör en störtskön vurpa rätt ner i plurret, men bara till midjan då hon på något sätt lyckats få tag i relingen och därför hängde i en arm utmed båtens sida. 

Jag gillar inte smygande ljud på natten. Det triggar ett alldeles för otäckt minne. Det är dock ett jag kunnat jobba bort ganska bra eftersom jag dels haft med tonåringar att göra rätt länge och de är som bekant jäkligt duktiga på att vända på dygnet samt att jag jobbar där jag gör, vilket innebär att jag ibland är den som smyger och ibland är den som ska försöka sova medan någon annan smyger omkring. Jag har helt enkelt bytt ut de otäcka smygande ljuden mot nya, mindre otäcka sådana. Oftast. 

För så är det nämligen. Plötsligt är det gamla här igen. I alla fall för mig, men jag misstänker att jag på intet vis är unik gällande detta. Något helt oväntat får oss att kastas tillbaka genom tiderna och landa där vi minst anar det. Oftast gillar jag dessa tvära kast, men som jag sa; alla minnen är inte positiva och den andra kategorin skulle jag mer än gärna kunna vara utan. Känslorna som följer just de minnena är inga jag vill uppleva i onödan. Rädsla, skam, förvirring, irritation, hjälplöshet och allt vad det är kan hålla sig till aktuella situationer och ge fan i att hemsöka oss i all framtid. Punkt.

Jag tror stenhårt på att människor kan förändras och jag tror lika hårt på att man kan välja vad man gör av sitt bagage. När jag säger bagage menar jag de ofrivilliga erfarenheterna vi får med oss från barndomen, det andra gör eller tvingar oss att göra mot oss själva och vår omgivning. Ja, till och med de egna valen vi gör på grund av att vi är en produkt av vår omgivning just då. Antingen väljer man att vara ett offer för omständigheterna som rått då och faller sedan tillbaka och skyller på det i resten av sitt liv eller så tar man tag i livet, känner efter vem man vill vara och gör det bästa av framtiden istället. Att man sedan får besök av spöket av det som varit då och då är som det är. Det är ändå vårt eget val, vi kan välja bort dem och dessa spöken är då ute i ogjort ärende. 

Historia är historia och hur mycket jag än må älska historia anser jag att vi ska vårda våra positiva erfarenheter, lära av våra misstag och sedan gå vidare. I alla fall gällande vår egen historia. Vi lever under en sådan kort period att det känns som bortkastat om vi ska gräva ner oss i det som varit. Att vi i så fall glömmer att leva idag. Västeråsprofilen jag nämnde tidigare är ett bra exempel på att man kan välja. Från att ha varit en värsting som alla förväntade sig skulle hamna på samhällets botten är han idag en respekterad medborgare som väljer att kämpa för det som är rätt och förespråkar kärlek istället för hat. Min egen resa är inte fullt lika drastisk, men jag måste nog ändå säga att jag också följt samma riktlinjer. Spöken från förr kan ta sig i dalen. Jag väljer att leva i nuet. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s