Då var det dags igen…

Publicerat: 15 mars, 2015 i Uncategorized

20150315_111658

Förberedelser inför dagens middag och veckan som kommer. 

Söndagen är här och då är det dags att bestämma mig för hur jag ska göra i nästa vecka. Den här gången var beslutet inte lika lätt som det varit tidigare. Inte när jag tänker på de humörsvängningar jag haft på grund av dieten under veckan som varit. Åh, inte så att jag gått från ytterlighet till ytterlighet eller gråtit, skrattat eller vad det nu kan vara, utan snarare så att jag ena dagens förmiddag känt att det här känns värdelöst, att jag vill äta precis vad jag känner för och att jag ta mig fan avskyr all planering som den här dieten för med sig för att bara några timmar senare känna att jag självklart ska fortsätta en vecka till för det här var ju fortfarande en barnlek. 

I söndags kväll var det tungt som fan, men då hittade jag ju de där topparna längst inne i garderoben och gladdes hejdlöst åt att ha nya, fräscha kläder jag inte kunnat ha men numera kommer i lekande lätt. Då kändes det genast mycket lättare igen. Ändå tog jag mig förbi Donken för att frossa på hela fyra bitar chili cheese tops, bara för att jag kan. Det var det bästa beslutet jag tagit, någonsin. För i helvete vad gott det var/är! Jag var salig i två dagar efteråt. *haha* 

Men det har varit en berg- och dalbana under resten av veckan också. Det har inte varit speciellt svårt att avhålla mig från att smaka av saker som de andra äter tidigare, men under den här veckan smakade jag en tugga köttgryta, i fredags tog jag en tugga kycklinggryta jag lagade ihop på jobbet och igår kväll åt jag dels den där 24 grams tunga chokladkakan som blivit över sedan förra helgen och dels de fyra chili cheese tops som Vikingen köpt med sig åt mig när han kom hem från VSK:s segerfirande. Jag korpade dessutom sista tuggan på hans hamburgare och sköljde ner det med en klunk coca cola. I morse åt jag den förutbestämda belöningen för att jag klarat en vecka till, två rostade mackor med ost, grillad kyckling och grönsaker. Så ja, under den här veckan var det mycket svårare att hålla mig till dieten än tidigare.

belöningsmackor

Inte kände jag någon större förändring i vare sig kropp eller storlek förrän igår heller. Då plötsligt var det dags att flytta ett hål till i bältet, efter att ha legat mitt i mellan två hål under hela veckan. Jag mår inte annorlunda – bättre, sämre eller ens smidigare – än i förra veckan (och jo, jag vet att det är irrationellt att tänka så, men när man tycker att något är tungt tar sådana tankar ändå plats) och jag har inte känt några tecken på att jag gått ner något. Då känns de tunga stunderna ännu tyngre. Värdelösa. Varför kämpa som jag gör om det ändå inte gör någon skillnad, liksom? 

Men det var inte bara så. Det fanns stunder som var helt motsatta och där jag gladdes enormt åt att byxorna satt som en säck, att jag kan ha ett flertal av mina gamla bh:ar utan att tycka att de sitter tight och obekvämt runt om och jag blev som sagt väldigt glad över att ha påträffat den där guldgruvan i garderoben. Jag är dessutom lite nyfiken på vilka andra skatter jag kan ha gömda där inne och ämnar ägna en ledig dag åt att gå igenom garderoberna ordentligt. Jag tycker dessutom inte att det är jobbigt med soppan eller att fixa mat när jag är hemma. Det är när jag ska iväg till jobbet eller annanstans som det blir drygt. Tyvärr har jag jobbat en hel del under veckan som varit och det har ju självklart bidragit till den jobbiga känslan. Under veckan som kommer ska jag dock inte jobba mer än två kvällar och då blir det per automatik lättare.

Alltså. Hur gör jag under nästa vecka? Jag måste bestämma det redan idag eftersom jag har en sovjour och måste veta vad jag måste ta med mig. Jag mätte precis midjan och under bysten och har tappat -2.5 cm på det första och -2 cm på det andra. Med andra ord har det ändå varit resultat av mitt hårda arbete. Vikten har jag ännu ingen aning om, det visar sig inte förrän på tisdag. Jag vaknar som sagt på jobbet i morgon bitti och jag har som vana att väga mig på morgonen. Så hur gör jag?

Svaret på det fick jag egentligen redan då jag klev upp. Om det sedan handlade om vana, var fjärrstyrt eller  ett omedvetet beslut vet jag inte, men jag gick direkt in i köket och fixade en laddning soppa till. Tydligen har min självdisciplin tagit över i beslutsfattandet och jag kör ytterligare en vecka. Jag tvivlar ju starkt på att jag kommit ner till det där delmålet och en vecka till gör ju bara gott. Jag menar, i längden är det inte dåligt att ha minskat några centimeter till och eventuellt till och med något kilo eller två till. Just det där känns trist, att jag stagnerat precis innan jag nått delmålet, men sånt är livet och om någon vecka borde jag ha nått det. Kanske. Eller inte, men då är det så. 

Annonser
kommentarer
  1. Yvonne skriver:

    Strongt … att du orkar ännu en vecka! Fast det är verkligen sporrande när man ser att det ger resultat av olika slag. Lycka till!

    • ~Sol~ skriver:

      Ja, det känns väldigt strongt faktiskt. Jag förvånar till och med mig själv. Eller kanske speciellt mig själv. *haha*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s