Det där med att vara tjock…

Publicerat: 17 februari, 2015 i Uncategorized

SAM_3643

Jag har inga problem med att jag är tjock. Jag har heller inga problem med att någon säger att jag är tjock. Jag ÄR tjock. Punkt. Visst kan det vara lite sårande när folk drar upp vikten utan att den egentligen ska spela någon roll, till exempel om man har en diskussion om något och motparten får slut på argument och drar till med ‘fetto’, ‘jävla berg’ eller liknande. Mitt standardsvar till det brukar vara ‘Ja, jag är tjock men jag kan banta. Du kommer troligen alltid att vara dum i huvudet.’ 

Hur som helst. Jag är tjock. Det är ok att se det. Tycka det. Säga det. Men man behöver inte ta upp det i tid och otid. Då är det inte jag som har problem med min vikt utan du. Om jag hade lidit av det hade jag ju naturligtvis gjort något åt det. Det är ju faktiskt möjligt. Hade jag inte velat, kunnat eller klarat av att banta hade jag kunnat ställa mig i kö för en gastric bypass. Jag är stor nog att bli beviljad en sådan. Hittills har jag dock inte ansett det tvunget att göra något åt det. Jag har som sagt inga problem med att vara tjock.

Men så kom den dagen…

För första gången någonsin är jag dedikerad till att gå ner i vikt. Jag går på diet och äter utifrån ett sjudagarsschema samtidigt som jag tagit mig i kragen genom att ta mig till gymmet och träna kondition. Jag avskyr att träna kondition. Det är så tråkigt att jag kräks. Till och med tråkigare än att träna styrka. Där kan jag i alla fall ‘roa’ mig med att leka lite med vikterna för att se just hur stark jag faktiskt är. Det blir kanske inte alltid så kvalitativt men att göra så något pass då och då har räddat mig från att ta livet av mig med en hantel. 

Anledningen är, som de som följer bloggen vet, att jag känt mig så trött och hängig på sistone. När jag säger på sistone menar jag en längre period, nästan sex månader, och det under den årstid jag vanligtvis lever upp och verkligen njuter av livet. Inte ok! Det är orsaken till denna radikala förändring. Att följa en diet och ge sig på mer konditionsträning innebär viktnedgång. Det går inte att komma ifrån. Alltså går jag ner i vikt. Ganska mycket dessutom.

Det är nu som humorn infinner sig i situationen. Folk frågar mig hur det går och jag säger som det är; Jag har gått ner sju kilo på två veckor. Jag håller ögonen på dem samtidigt som jag säger det för jag vet vad som kommer näst och jag blir väldigt sällan lurad på konfekten. Deras ögon söker sig förvirrat över min kropp samtidigt som de säger precis rätt saker om hur bra det är och hur duktig jag är och så vidare. Ändå fortsätter ögonen att söka. För det är så, mina vänner. Är man tjock över en viss gräns så syns det inte att dessa kilo försvunnit. Ett, fem eller sju spelar ingen roll. Det syns inte. Jag själv känner det mest på kläderna och på att jag inte längre skymtar en valk under min byst, men för någon som inte ser i samma vinkel som jag är det en omöjlig upptäckt. 

Det är alltså sju kilo som försvunnit men ändå verkar vara kvar. Klart det känns förvirrande för de som är snälla nog att sporra mig vidare genom klappar på ryggen, hejarop och grattis. Jag vet. Jag förstår. Det ska till ungefär lika mycket till innan det börjar bli riktigt uppenbart att jag tappat vikt. Det är ok. Det är så med rejäla bitar. Det krävs mer för att svinnet ska synas. Därför mina vänner; Jag uppskattar verkligen att ni peppar mig i detta och det gör inget att ni ser förvirrade ut när ni gratulerar mig till viktnedgången som kommer sig av både bättre kosthållning och träning. Jag tycker om er ändå. *haha* Det är en kamp även om det går lättare och lättare för var dag och jag hade gjort det utan ert stöd också, men med ert stöd blir det konstigt nog ändå lite lättare. 

Säg gärna till när det börjar synas på mig, tack. 🙂

Annonser
kommentarer
  1. Lina skriver:

    Heja heja! Tänkte bara tipsa om en grej (det kan ju kanske vara lite tråkigt att äta samma soppa hela tiden :P) och det är viktklubb.se eller vad tusan det är för adress. Kanske inte passar dig dock, kaloriräkning passar ju inte alla. Dock tyckte jag att det var rätt kul och lätt och dom har väl någon smidig app också. Man behöver inte anstränga sig så mycket för att få till det hela. För detta ju då det börjar bli rätt trist, när man får lägga ner för mycket ansträngning, om du fattar vad jag menar 🙂

    • ~Sol~ skriver:

      Tack! 😀
      Jag har sett viktklubb.se men har liksom inte varit inne på att gå ner tidigare och har därför mest läst lite av nyfikenhet och sedan gått vidare. Jag tänker köra den här dieten ett tag till och sedan mecka om den lite ett tag och se om det fortsätter att vara lätt att gå ner, annars ser jag mig om efter en annan variant, så tack för tipset. 😀

  2. Tess skriver:

    Åh, vad jag känner igen mig 😀 jag säger att jag behöver gå ner 20-30 kilo och får alltid samma svar: så mycket övervikt har du inte! Var ska du ta dom kilona ifrån?? Jodå dom finns!! Det syns inte att jag gått ner i vikt förrän jag tappat ca 10kg… Jag vet ju det för jag har testat 😃 Jag kanske också får motivation snart, säg till om du får lite över 😉

    • ~Sol~ skriver:

      Det där om att inte ha sååå mycket övervikt känner jag igen. Att folk inte lär sig någon gång! Allt är inte skrivet på näsan, liksom. Allt syns inte. Precis som för dig misstänker jag att jag kommer att behöva tappa ett tiotal eller fler kilon innan det syns och det är ju ok. Jag går inte ner för att det ska synas utan för att jag ska orka mer, ha mer energi överlag. Det är viktigare än att se smalare ut. 🙂

      *skickar ett lass motivation åt ditt håll och tipsar om att denna diet faktiskt är en motivation i sig då man går ner fort och det märks snabbt på kläderna*

      Med det sagt; Jag höll på att krokna mitt i första veckan. Då var det tungt. Numera känns det bara träligt när jag måste planera maten inför arbetspassen etc. 🙂

  3. Ks skriver:

    JÄVLAR I MIN LÅDA VAD JAG ÄR STOLT ÖVER DIG!!! Du vågar lägga ut ett foto på dig, ett foto som dessutom visar HELA dig, utan retuscheringar eller ursäkter. HEJA HEJA HEJA DIG!

    • ~Sol~ skriver:

      Haha! Tack. Antar jag. 😉
      Jag har inget emot att visa hela mig, även om jag inte gör det speciellt ofta. Det är ju så jag ser ut. Fixar man inte det kan man tita på andra hållet. 😀 😀 😀

  4. Yvonne skriver:

    Mest av allt gillar jag din inställning! Det där med vikt har ett alltför stort fokus numera och mest gäller det då andras vikt. Låt folk vara som de vill! Själv klarar jag inte av att få vikt-pepp eftersom det så lätt får mig att känna mig som att jag var en oduglig typ innan men nu när jag gått ner lite i vikt är jag så himla duktig plötsligt. Det är vad det är. En vikt, av nåt slag, som jag bär själv och ett beslut som jag tar själv, om jag vill förändra något. Till det kan jag gratulera – du har ansett att du behöver en förändring och tar tag i det! Det är då man lyckas! Kram!

    • ~Sol~ skriver:

      Jag är också rätt nöjd över hur jag känner inför det här. Jag är jag oavsett vad jag väger eller hur jag ser ut. Vill jag äta mig rundare, måla mig orange och färga håret turkost ska det också vara ok, tycker jag. Men som det är nu tar jag tag i vikten för att nå ett specifikt mål som i längden är bra för min hälsa. Det är det värt. 😀
      Kram!

  5. Chilla skriver:

    Vadå Tjock … Du är kvinnlig ❤

    • ~Sol~ skriver:

      Tack snälla du. Men man kan vara både ock. Jag är både och har har alltid trivts med det, men nu finns det anledningar att gå ner i vikt och därför gör jag just det. 🙂 ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s