Två veckor

Publicerat: 15 februari, 2015 i Uncategorized

bantning

Idag är det återigen söndag. Dagen då jag ska besluta mig för hur vida jag ska fortsätta med dieten eller inte. Jag antar att man på sätt och vis kan kalla det dagen D, även om det bara är en liten sådan. Gör liksom inget avtryck i de historiska längderna. Ändå är det ju ett avgörande, om än av ringa mått. 

Den gångna veckan har flutit på fint. Faktiskt bättre än jag kunnat föreställa mig. Att dricka soppan kall har blivit en del av vardagen snarare än något jag suckar över. Jag kräks visserligen fortfarande rejält åt både det där med att fundera, förbereda och ta med mig mat då jag måst infinna mig på jobbet, men det var ändå lättare än under första veckan. Svårast är ju förstås när jag har sovjour, då känner jag mig som en packåsna som ska transportera femtioelva burkar innehållande än det ena, än det andra, men det gick det också. Går. Det går. Jag har sovjour i natt också och måste alltså förbereda i alla fall kvällens mat. 

Det finns skillnader från den här veckan och förra som jag inte riktigt väntat mig. Med tanke på hur lite som ger mättnadskänsla som jag egentligen äter, soppan gör ju förstås sitt till men jag väljer t ex hellre färska grönsaker än kokta sådana och äter hellre en frukt au naturell eller i en sallad än att göra tjockare smoothies, blev jag förvånad över att mitt val av den allra största och rundaste bakpotatisen (ja, jäklar vad en vanlig potatis smakar gott just då!) visade sig vara i häftigaste laget. Nu åt jag visserligen upp den – det är ju som sagt förbannat gott som avslutning efter en dag med bara frukt och en dag med bara grönsaker – men jag minns att jag tänkte att jag måste välja en mindre potatis nästa gång. Ähum? Va? Jag? Mindre mat som får det att vattnas i munnen på mig? Det är utveckling, om något. Lika så hade jag tänkt dra ner på köttet igår, jag får ju äta upp till 500 g, men nu blev det inte så eftersom jag ju blev kvar på jobbet och inte riktigt hade samma förutsättningar. För att orka jobba åt jag därför vad som fanns och som inte kajkade precis hela min planering. 

En av mina förhoppningar när jag påbörjade detta var att jag skulle få ett mindre sötsug. Jag var förbannad på mig själv för min bristande självdisciplin då jag gick och handlade och ofta kom ut med något gott. Oftast inget stort, men vad fan? Vem behöver en mumsbit choklad eller en pingvinstång var och varannan gång man handlar? Inte ok, ens med rultors mått. Gissa om jag blev både glad och förvånad när sötsuget försvann redan tre dagar in i detta för att sedan hålla sig borta helt. Det är oerhört lätt att ge fan i att ta den där första, livsfarliga godisbiten i skålen som står framme eller att avhålla mig från att köpa något av allt det där som står på parad vid kassorna. Easy Peasy. En piece of kaka. Jag gillar´t!

Första veckan hade jag ingen våg och kan därför bara gissa mig till hur mycket jag gått ner. Att jag gått ner är det däremot ingen tvekan om då jag dels flyttade ett hål i bältet och dels på något mirakulöst sätt lyckades knäppa ett par byxor som av någon outgrundlig anledning inte gått igen på ett halvår. Enligt uppgift ska man gå ner 3-7 kg i veckan på den här dieten. Om jag således räknar lågt gick jag nog ner i alla fall tre kilo. 

Tack vare en snäll kollega som lånat ut sin våg till mig vet jag vad jag gått ner den här veckan. Trots att jag inte åt enligt schemat igår – det var svårt när jag planerat in mat inför sovjouren och skulle ha gått av kl 13 men sedan blev inbeordrad att jobba till klockan 20 – och dessutom unnade mig en sådan där fluffig kokosboll bara för att jag kände för det har jag sedan i måndags ändå gått ner nästan fyra kg. Ett hål till i bältet. Det känns lite surrealistiskt, av alla redovisningar där om har jag alltid fått för mig att det är extremt svårt att få bort de där första kilona. Första veckan var visserligen en viljans kamp, men den här har ju gått som smort. Ta da! Fyra kg borta. Sju på två veckor. Där ser man.

Jag har bestämt mig för att köra en vecka till på samma sätt. Jag går efter dieten men om jag känner för att unna mig något så gör jag det. Speciellt som det är semmeldagen på tisdag. *haha* Jag missar aldrig att äta en semla på den dagen och tänker banne mig inte göra det i år heller. Jag hade den inställningen den här veckan också, men tackade ändå nej till allt extra utom den där kokosbollen igår och den lite annorlunda måltiden som blev på grund av den oväntade extratimmarna på jobbet. Finns inte en chans att jag tänker svälta mig själv bara för att jag bantar. Jag har hittills inte känt mig hungrig annat än förra lördagen då vi hjälpte till med en flytt och jag inte hade någon matsäck med mig och sent på kvällarna, precis innan jag ska sova. Eftersom det första var en speciell situation och det senare ändå glöms bort så snart jag somnat har det inte varit ett problem.

Med stor sannolikhet kommer jag att klara de fyra veckor jag bestämt från början. Just nu känns den tanken ganska svindlande, speciellt när jag har första veckans eländiga känsla i färskt minne. Fyra dagar in var jag redo att kasta in handduken. Fjorton dagar in tror jag att det inte blir så svårt att klara fjorton dagar till. Det är fascinerande hur hjärnan funkar. Kanske gör den en kovändning till innan allt detta är över, men då är det så. Jag gör inte detta för att jag längtar efter att gå ner i vikt, per se, utan för att se om en omställning av matvanor och en viktnedgång bidrar till att få mig att må bättre och bli piggare. Hittills har jag inte märkt någon nämnvärd skillnad, men det kan ju bero på att det fortfarande gått ganska kort tid. 

Med det sagt skulle jag ljuga om jag inte blivit glad över den ganska stora viktminskningen på kort tid. Folk pratar ju som sagt om hur svårt det är i början och hur tradigt det är i längden. Så är det kanske. Men den här spurten i början av min första strävan av att gå ner i vikt någonsin gör att jag började tänka lite framåt. Om det inte är svårare än så här kanske jag ska lägga om mina framtida matvanor lite mer än jag tänkt då jag påbörjade detta projekt? Att vara en rejäl bumpasvulla kommer sannolikt att påverka mig negativt senare i livet och att gå ner nu är troligen lättare än att göra det i vad som ska vara en fröjdsam tid i livets bakvatten. Jag tänker däremot inte fortsätta tappa 3-7 kg i veckan efter att dessa fyra veckor gått. Det vore ju taskigt mot mig själv. Skinnet lär inte riktigt hänga med och jag är hellre tjock än har skinn från magen ner till knäna. Nej, fortsätter jag gå ner i vikt när jag är klar med detta så blir det genom att jag fortsätter att använda mig av dietens grunder men sedan lägger till saker så att jag ändå går ner men inte lika mycket per vecka. Det känns rimligt.

Annonser
kommentarer
  1. Just Sayin' skriver:

    Du kämpar på otroligt bra och bara protionsstorlekar och minskat sötsug gör massor. Själv åt jag godis för första gången på en månad denna vecka…GOTT!! Men i betydligt mindre mängd än vanligt och nu blir det banne mig inte en liten bit under veckan.

    • ~Sol~ skriver:

      Tack! 😀 Jag tycker att det känns helt ok just nu faktiskt, även om jag som sagt avskyr banandagen. Jag tänker så här; bara två sådana kvar! Efter dessa veckor tänker jag inte frivilligt utsätta mig för någon sådan igen, nämligen. In med en mindre mängd mjölkprodukter och dela upp de näringsämnena bananer ger per dag istället för att mosa i mig eländet på en och samma dag. 😀

      Godis. Choklad. Jag har hört talas om det…
      😉

  2. iashemlis skriver:

    Jag blev också blown away av hur fort sötsuget försvann med soppan. Den har Heller inte kommit tillbaka. Än i alla fall. ☺

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s