HSP på riktigt

Publicerat: 2 februari, 2015 i Uncategorized

Head-with-writing-on-it

Har ni hört talas om HSP tidigare? Förkortningen står för Highly Sensitive Person och myntades 1991 av psykologen och författaren Elaine Aron. Det hela är oerhört vetenskapligt upplagt och jag vet att många känner igen sig i hennes teorier. Detta är inte en bokstavsdiagnos likt till exempel ADHD utan ska istället vara ett medfött personlighetsdrag som finns hos 20% av mänskligheten, lika fördelat mellan män och kvinnor. Dessa 20% av den mänskliga befolkningen är alltså särskilt benägna att plocka upp stämningar, känslor, påverkas av omgivningen och analyserar yttre stimuli på ett mer djupgående sätt än de som inte har HSP. Det finns även en undervariant av detta som kallas HSS, Highly Sensitive Seeker, i vilken man är mer äventyrlig och sökande efter sensationskickar i livet än vad andra HSP-personer är. 

Ok. Med det sagt vill jag personligen säga: Bla ha!

Kanske finns verkligen detta men i ärlighetens namn spelar det ingen roll att jag själv enligt de tester som finns på nätet skulle hamna inom de 20% av befolkningen som har detta personlighetsdrag. Det känns ändå som humbug och ytterligare ett sätt att sätta etiketter på folk. Är det inte bokstavskombinationer så är det personlighetsstörningar, underdiagnoser eller varför inte personlighetsdrag. När ska det sluta? När får vi helt enkelt bara vara människor? Med tanke på hur svårt det är att hålla rätt på oss själva som det är, vore det inte bra om i helt enkelt nöjer oss med att konstatera att vi alla är olika och att man inte nödvändigtvis måste ha en diagnos eller betäckning för det? ”Människa” duger gott och väl. 

Med det sagt finns det ett tillfälle då jag tveklöst anser mig vara högkänslig. Ja, till och med överkänslig. Det är när jag ligger instängd i ett så mörkt rum som möjligt och önskar att livet bara kunde ta slut. Då hela kroppen skriker av pinan som migränen för med sig. När huden känns som att den vill spricka av det lätta trycket från täcket. Tankarna känns som att de simmar i sirap, ändå uppfattar kroppen allt runt omkring med extra skärpa. 

Om jag drar fingrarna genom håret låter det som när man drar en visp mot ett trumskinn. Håret gör dessutom ont då jag rör på huvudet. Inte hårbotten, utan håret. Tårna är kalla, det är normalt. Men under migränen känner jag hur tårna är kalla. Ja, det låter galet men det är sant. Mina tår var iskalla, men de var olika kalla. Lilltån var mest kall på insidan, mellan den och tån innanför. Utsidan nuddade täcket och var varmare. Innantån och den intill den var kall på höger sida medan min ‘pek’tå var mest kall uppe på och stortån var kall på motsatt sida än lilltån och jag undvek att röra vid den andra foten med den. Det var förresten ett liknande ‘mönster’ på den andra foten, så jag undvek att röra vid den också. 

På tal om vispar så låter kattens klor mot golvet precis som att man vispar i en stålskål. Ni vet, ett sådant där kallt, metalliskt ljud. Tillsammans med pulsens tydliga dunkande i öronen, Vikingens mobils höga blllirrriii, kaffebyggarens höga blurrpande vattenkranens forsande, diskmaskinens lågmälda brummande – väldigt likt en inombordare i full gång – samt trafikens lågmälda vågljud bildas en kakafoni av outhärdliga ljudstormar inuti huvudet. Och jag hör dem. Allihopa. Ibland lyckas jag urskilja dem en och en men oftast hör jag dem i detalj tillsammans med de andra. Ja, enskilda tillsammans. Jag vet inte riktigt hur annars jag ska beskriva det. Men ett vet jag; Det gör ont. Som fan.

Just då bryr jag mig inte om att analysera detta på djupet. Det är för smärtsamt. Jag bryr mig heller inte om att tänka på hur omgivningen påverkar mig. Det är egalt. Det finns däremot inget som kan övertyga mig om att jag inte är en HSP medan jag är i en migrän. För det mina vänner, det är att vara högsensitiv. Satan i gatan vad högkänslig man är när man har migrän. Det handlar inte om något personlighetsdrag eller diagnos. Det handlar helt enkelt om hur hjärnan väljer att uppfatta saker här och nu. Inne i migränen väljer den att vara en riktig jävla sadist. 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s