Annandagen

Publicerat: 27 december, 2014 i Uncategorized

Bandy_pictogram

Bandyinitierade vet att Annandagen är en speciell dag. Faktum är att man kan säga att Annandagen är bandyns julafton. Alla lagen spelar någonstans, vartannat år hemma och vartannat år borta, och vid samma klockslag. Förra året minns jag hur jag skyndade mig hem från jobbet, sov några timmar och sedan klev upp för att hinna ner till matchen. Det blev stressigt som fan, men väl värt mödan. Annandagen är speciell. Stämningen är fantastisk. Luften är elektrisk. 

I år hade jag inte förväntat mig att kunna åka med till matchen mot Sandviken, men livet har en tendens att göra tvära svängar och på ett eller annat vis blev det så att jag kunde åka med ändå. Det innebar dock så mycket mer och är så mycket roligare än att ‘bara’ åka på en bortamatch. Bussen skulle inte åka från torget förrän kl 11, ändå var vi uppe och duschade före kl 8 på morgonen. Strax därefter ramlade den första av de tre vi bjudit in till bandyfrukost in. Bordet var dukat med alla julens läckerheter (smart sätt att bli av med en del av resterna 😉 ) och hur konstigt det än kändes så drack vi glögg till frukost. 

Jag avhöll mig dock från andra alkoholhaltiga drycker då, det kändes inte som min grej att dricka vare sig cider eller Kicki Danielsson-festis till frukost. Det fanns tid nog till sådant senare. Bussen avgick som sagt inte förrän kl 11 och därefter var det en två timmar lång resa till Göransson Arena i Sandviken. Dessutom var jag inte speciellt sugen på att bli vare sig full eller odräglig så jag tog det ganska lugnt hela dagen, något jag var väldigt tacksam för när jag kom hem.

Jaha ja. Vad ska man säga om bussresan dit då? Tja. Den var ganska vanlig. För en VSK-resa alltså. Det satt en hel del blandat folk och jag hade medvetet valt bort ungdomsbussen då jag av erfarenhet vet att den sällan är speciellt trevlig för folk över 30 att åka med i. Språket, skränet och en del pinsamheter blir för mycket om resan är längre än en kvart. Alltså valde jag en av de andra bussarna att åka med i. Det ångrade jag inte en sekund då vi senare stannade för att folk skulle få lätta sig. Eller som ung som gammal i bussen till slut skrek, ”Pisspaus! Nu!” Ja, alla utom en, han längtade mer efter en rökpaus än en för att dra ut snabeln. Folket i ungdomsbussen var aningen wobbligare än de andra. 

Som tjej är det bra att ha oerhört bra kontroll på sin blåsa under dessa resor. Jag undviker busstoan så mycket det går och skyndar hellre upp i en skogsslänt än tvingas in där. Nu tog jag det ju väldigt lugnt både dit, där och hem så det räckte gott och väl med de toabesök jag hann med på arenan och en snabb tur in i ett buskage i skogen på vägen hem. Jag avundades inte alls de andra tjejerna som stod på kö efter killarna på bussen. 

Stämningen på arenan var fantastisk. Bortaklacken – dvs vi – sjöng och älskade sitt lag medan hemmapubliken inte verkade ta ton alls. Istället lämnade de över kärleksförklaringarna (?) till en orkester och de där infernaliska trummorna de envisas med att slå på. Jag fattar inte grejen? Varför inte sjunga fram sitt lag, visa hur mycket de betyder för supportrarna genom val av sång etc. Nej, istället trummas de som om de var någon tråkig metronom. Dunk, dunk, dunk, dunk och dunk. Det känns så intetsägande. Som ett fusk. Dödar liksom supporterkulturen på något vis. Jag läste någonstans att det är förbjudet att trumma på vissa arenor. Bra!

Matchen var riktigt bra, i alla fall från vårt håll. VSK var så där bra i första att man man tänkte att detta kan nog gå, trots Sandvikens imponerande statistik. De hade inte förlorat på hemmaplan på två år och är ett sådant där lag man nästan bävar för att möta i Göransson Arena. Men hoppet fanns definitivt. Ni kan ju tänka er hur skönt det sedan var när andra halvlek tog vid och VSK spelade ännu bättre än i första medan Sandviken tappade både fart och luft. Det var euforiskt! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Jonas Nilsson är må hända blygsam och inte någon som syns så mycket utåt, men jäklar vad killen kan spela bandy! Han om någon borde bli årets lirare. Jag röstade på honom förra året och kommer att rösta på honom igen. 

Allt är förstås inte guld och gröna skogar. Då jag dels var relativt nykter, dels är någon folk söker upp för att få hjälp när de inte hittat någon ur Västerås Sports styrelse eller vill ha hjälp av en tjej och dels har en förbaskad förmåga att kliva rätt in i situationer hann jag plåstra om och hålla koll på en som ramlat, metaforiskt hålla upp håret på en söt tjej som fått i sig för mycket att dricka, lyssna på både tre och fyra som hade något de behövde lätta från sitt hjärta och sedan leda den som ramlat upp på bussen (efter att en utbildad ssk sett över honom) så att han kom med hem som han skulle. Jag hann dessutom bli upphånglad av fan och hans moster där i mellan. Jag förstår inte vad som tagit åt alla igår, men kramkalas med nyp i stjärten stod tydligen på schemat. 

Något jag sagt tidigare om Sandviken och som visade vara lika sant igår är att de har sjukt trevliga poliser och ordningsmän där. Det är verkligen något andra polisdistrikt kan lära sig av. De hälsar, pratar som om vi alla är människor och att de gör sitt jobb för att de tycker om att hjälpa till och finnas på plats ifall något skulle hända. Nu förstår jag visserligen att några av dem kanske inte alls gillar den subkultur en supporterklubb utgör, men det märks inte. De upplevs ändå som schysta, trevliga, flexibla och glada. Till och med de med mest polisagg i bagaget hyllar polisen och ordningsmännen där uppe. Kudos till ordningsmakten där uppe!

Hemresan blev ganska händelselös egentligen. Folk var glada, trötta och fulla. Många passade på att sova en stund medan andra trängde sig fram i gången och minglade bäst de kunde. Det är lite intressant, det där. Hur stämningen kan vara på topp och alla sjunger ut sin glädje men att det sedan blir som en ballong som snabbt tappar luft och alla sedan sover. Som om spänningen varit för svår och de behöver vila upp sig innan de orkar kliva av bussen. Jag höll mig vaken och minglade lite grann, dvs jag höll mig i den främre tredjedelen av bussen och var hur nöjd som helst med det. Kollade av killen med hål i huvudet några gånger, men han mådde fint och då slappnade jag av och satte mig ner för att prata med vänner. Då Vikingen valde att åka med vänner hem klev jag av bussen då den gjorde ett extrastopp på Bergslagsvägen och gick den korta biten hem.

Lugnet hemma var som en varm, skön filt. Det var bara Mini-Belse hemma och efter att jag gått och köpt mat till oss och vi ätit ihop stängde han in sig på sitt rum. Snart nog drog han stockar och jag kände det som att jag var ensam hemma. Det var som balsam för själen. Inte för att jag inte gillar när de andra är hemma, utan för att jag inte varit ensam hemma på så länge att jag inte minns när det var. En hel kväll med bara mig själv. Välbehövligt och otroligt skönt. Jag kunde dessutom öppna persiennerna, slänga upp fönstret så långt det innan haken tog i och sedan sova som en prinsessa hela natten utan att någon gnällde om att det var ljust, kallt eller att jag snarkade. Total bliss!

När jag var och köpte mat råkade jag hamna intill ett bord där ett sällskap satt. Det var ett lustigt sällskap. Min spontana tanke var att det var tre sällskap som råkat befinna sig på samma plats och där någon ur sällskapen kände någon ur de andra sällskapen och därför satt de tillsammans nu. Det var främst en kvinna som höll hov där. Hon satt och höll en av männen i handen och gick på om hur len hans hand var, hur fint hans skägg var och hur mycket hon nog tyckte om honom, trots att de inte träffats förrän en timme eller två sen. Hon betonade om och om igen att hon var en riktig människokännare och stor medmänniska. Jag lyssnade roat och kunde inte hålla tillbaka ett skratt när killen, som såg mäkta generad ut och gång på gång försökte dra tillbaka sin hand ur hennes, avslöjade att han har en diagnos på social fobi. 

Hon blev bestört och ylade om att hon bad om ursäkt för att ha kränkt hans personliga integritet bla bla bla och avslutade med ”Nej men oj! Har du social fobi? Jag vill inte kränka din integritet, så om du vill prata med mig lägger du din hand i min och visar din tillit, så pratar vi mer sen”, vilket mannen – som såg ut att vara väldigt blyg och som rodnade av glädje(?) av att (äntligen?) få hålla en kvinna i handen – gjorde tveksamt det och sedan fortsatte kvinnan glatt med ”Jag känner ju inte dig men om jag säga vad jag tycker så går ju alla tjejer igång på skägg, men du behöver ansa ditt och sedan vore det bäst att du rakar bort det där håret för tjejer går även igång på skalliga killar, men vi gillar inte sådana med helikopterplatta som ser ut som ollon när man rider dem. Du är ful som du är men om jag får göra en make over på dig så kommer alla tjejer vilja ha dig”.

Vad fan?!? En av männen i sällskapet skrattade och berömde henne för att hon försökte ta ut mannen ur sitt skal och han aldrig sett killen hålla någon i handen tidigare. En av de andra männen tog dock illa vid sig av hennes utspel och förklarade att hon inte har rätt att kommentera hur andra ser ut på det viset och att man oftast väljer att se ut som man gör för att man trivs med det och att vill ha det så. Hon viftade bort honom som en fluga. Vid det laget hade jag fått min mat, tackade för mig och var på väg ut när jag bestämde mig för att stanna till vid bordet. Jag vände mig först till mannen som protesterat och sa att jag håller med honom fullkomligt, sedan vände jag mig mot kvinnan och sa att det är stor skillnad mellan medmänsklighet och att i sken av det pracka på andra sina åsikter samt försöka förändra andra bara för att man själv tycker något och att hon mest verkade ägnade sig åt det senare. Jag önskar att hennes snopna min hade gett mig en känsla av tillfredsställelse, men tyvärr kände jag mig bara beklämd. 

Nåja, kvällen blev hur som helst en perfekt avslutning till en mycket bra dag. Visst hade jag kunnat följa med ner på stan och festat kvällen igenom, men jag kände faktiskt inte för det. Att komma hem till tystnaden var precis vad jag behövde. Det var jag, lite godis och tv:n igår. Helt lagom. 

Annonser
kommentarer
  1. Sol:s Viking skriver:

    💚💚💚💚💚💚💚💚

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s