Hårdare klimat

Publicerat: 14 december, 2014 i Uncategorized

Lucky

Jag läser väldigt mycket. Genren spelar egentligen mindre roll, huvudsaken är att jag har något att läsa. Den senaste veckan har jag läst fyra böcker i en serie med sex delar och om jag ska vara helt ärlig är jag lite less på huvudfigurerna i serien och att jag finner den lite förutsägbar och kände således att jag behövde ett avbrott. Därför köpte jag en sådan där sk kiosklitteratur som reades ut för 25 kr i en av butikerna här omkring. Ni vet typen; historisk miljö, fin dam, eldig och passionerad adelsman med aningens aning dåligt rykte och så vidare. En sådan där man vet exakt vad som händer och det inte gör något för att det är precis vad hjärnan behöver. 

Jag har läst sådana böcker i hela mitt liv. Eller ja, i alla fall sedan de tidiga tonåren. De är enkla. Förutsägbara. Man blir lite uppgiven över hur korkade alla är när man redan vet hur det kommer att sluta, ändå känns de lite charmiga. Språket i dem är också charmigt. Jag menar, i alla år, genom hundratals av Barbara Cartland och Jude Deverauxs böcker har det skrivits om hårda lemmar, ansträngd andedräkt, fjärilar i magen, kittlande i underlivet och så vidare. Inte speciellt grovt alls. För att få det grövre fick man söka sig till Jackie Collins böcker om Lucky Santangelo, en stark kvinna som hade sex för att hon älskade det, och hennes maffiosofamilj eller till Jean M Auels böcker om Ayla, cro magnonkvinnan som har sex med de flesta män hon möter, med början i Grottbjörnens folk och sedan vidare i åtta böcker till. Den första boken var förresten den med minst bonka bonka i, sen tar det en rackarns fart. Tyvärr är det väl som med alla tjocka böcker i vilka författaren vill vara detaljerad; man läser näst intill samma sexscen om och om igen. Fyra sidor handling, tre sidor om hur de fjuppar. Grafiskt och detaljerat och likadant.

Där kan man prata tantsnusk. 

På sistone har jag märkt en skillnad i hur man skriver. I nyare böcker väljer författaren att vara mer grafisk och använda nyare språk när de beskriver dessa situationer. Det ska slickas och sugas hit och dit, hårda kukar glider i varma fittor och killarna trycker upp tjejerna mot väggen och knullar dem sanslösa. OK. Fine. Jag är inte pryd men faktiskt använder jag inte de orden till vardags och känner inte särdeles mycket för att läsa dem i tid och otid. Men fine. Det är dagens språk och jag antar att jag helt enkelt får anpassa mig. Livet är föränderligt. 

Något jag däremot inte gillar alls är den andra förändringen i sexscenerna som beskrivs. I den senaste kärleksromanen – observera kärleksromanen – handlade det inte bara om att den fina 1700-tals damen slängde med ord som att knulla, slicka, suga, sätta på och vad det nu var utan även om att hon inte ville men ändå inte kunde säga nej. Att hon hade skäl att säga nej, men att mannen inte lyssnade och hon kände att hon var skyldig honom detta. Att hon gav efter för att han skulle få det han ville ha och sedan lämna henne ifred. När de sedan hade sex upptäckte hon att hon faktiskt hade makt över honom, så länge hon använde sig av sin kropp och hans längtan efter den.

Vad fan?!?

Är det detta vi vill förmedla till unga tonårstjejer? Eller till några tjejer alls, för den delen? I helvete heller! 

Ett nej är ett nej, oavsett anledning. Ett nej är ett nej, oavsett situation. Övertalning eller milt våld är fel, oavsett anledning. Nej är nej!

Tyvärr är detta inte den enda boken jag läst som uppvisar detta konstiga resonemang. Jag har dock inte läst böckernas bok om eländet, den där Femtio nyanser av grått och de två efterföljande böckerna. Jag har dem hemma i hyllan, men just att jag hört att det handlar om övertalning, övermanning och ett sinnligt övergrepp innan själva sexet tar vid gör att jag valt att inte läsa dem. Jag blir så jäkla förbannad över att sådana böcker får sådan otrolig spridning. Självklart får man ägna sig åt S&M, Bondage eller vad fan man nu vill, men allt detta ska vara på helt frivillig basis och man ska helst veta vad man ger sig in i innan man gör det. Frivilligt och på lika basis. Punkt. 

Är det verkligen det här vi vill lära våra barn? Att det är ok att ge våra kroppar för att få lugn och ro, utöva makt eller helt enkelt för att ett nej inte är värt att ens yttras? Jag vägrar tro det. Jag menar inte att man ska hålla på sig tills man är 45 år och hittar sitt livs kärlek eller att man inte ska få testa sig fram. Det handlar inte om det. Men det handlar om det mest intima vi kan ge oss själva och andra. Det ska vara speciellt. Sex idag är så avdramatiserat att det blivit en vardagsvara. Jag inser att det finns människor som ser det som en handelsvara och så länge det är frivilligt så säger jag inget om det. Däremot ska vi inte ta så lätt på det att vi anser att vi lär våra barn att deras kroppar bara är en kropp, ett kärl att användas för att det är enkelt eller för att få något. Att slängas undan när man tröttnat. 

Jag känner mig beklämd när jag läser denna nonchalans gentemot någons vilja och hur man ska ta sig förbi den genom att jobba fram till en orgasm. Som om en orgasm är det enda som betyder något. Så jävla fånigt. Att lära folk att tänka på det så kommer att leda fram till världens största antiklimax. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s